Varför? Why?

 

Varför skall man hålla på och fotografera liknande bilder utan en endaste förklaring till vad det egentligen föreställer. Därför att det är ju det som är hela pointen med bilden. Betraktaren får försöka föreställa sig vad det handlar om och se vad fotografen vill ha sagt med sin bild.

Själv vill jag ganska ofta fotografera helt vardagliga saker och objekt som i ett större perspektiv vore lätt att känna igen, men en liten detaljförstoring kan helt enkelt förvilla betraktaren och därmed är intresset för bilden också större.

De flesta av dessa bilder fotograferar jag från någon resa ute i världen, och många av dem är ju helt vardagliga saker som vem som helst kunde känna igen, om de bara vore fotograferade i ett större perspektiv. Har lekt med tanken på att så småningom göra en liten bok utav dessa bilder och eventuellt ge en förklaring vad de egentligen föreställer.

Tre bilder av varierande slag och inget namn eller förtydligande på vad de föreställer, men dessa bilder kunde lätt ge en bild utav mig som fotograf, amatörfotograf i det närmaste och inget annat.

Om ni kommer på vad de föreställer eller vad som eventuellt får er att tämka på vissa detaljer så svara gärna med en kommentar.

If someone of you visitors on my blog, know what these pictures are, you can write me a comment.

Then we see if you are right or wrong.

Annonser

Söndag inför ledigheten.

 

En regnig kväll för länge sen på en nästan ödslig parkeringsplats. Varför jag egentligen visar denna bild, kanske beror på att vi här i trakten ytterst sällan sett till regnet nu på en längre tid. Sol och värme har fått markera denna sommar som en av de varmare på länge. Många lider i hettan, både yngre och äldre, så även djuren och naturen. Skogen har varit känslig för flera bränder som uppstått p.g.a. ovarsamhet och även av naturens egen nycker.

En dag som denna kan jag även njuta av de kommande 2 veckorna, då jag kan tillbringa lediga dagar med mina nära och kära. Längre sovmorgnar än till 4.50 kommer det att bli och eventuellt längre stunder på terassen där vi kan koppla av med att se dagen gå från den ljusa sidan till skymning och mångubbens uppdykande. Där sitter jag och frun och ventilerar dagens händelser och kommande dagars eventuella åligganden, vilka vi försöker att hålla på en försiktig och låg nivå. Tyvärr så finns det alltid en massa trädgårdsarbeten, garderobsuttömmningar, biltvättanden, och annat smått och mindre intressanta saker som hör vardagen till och begränsar vår avslappning.

En resa till London hann vi med under förra sessionen av min ledighet, och det kändes fint. Hade redan hunnit bli över 30 år sedan vi sist besökt staden, och många saker och vyer kändes som nya. Även våra flickor som hunnit en bit upp i tonåren verkade trivas ypperligt och inget gnäll hördes när vi planerade de olika utflykterna för dagen. Var ganska förvånad över engelsmännens språkliga egenskaper, emedan jag ganska ofta fick förklara flera gånger på engelska vad jag egentligen ville köpa eller vad det var jag menade. De får nog skärpa sig om det skall bli någon flera gång.

Därför bestämde vi, alltså flickorna och jag att ta en kort tripp till björkarnas stad Umeå sista veckan jag har ledigt. Vi har haft som gammal vana att när frugan börjat jobba efter semestern och jag ännu har en vecka kvar, så då åker jag med flickorna på en kort shoppingresa någonstans. Måste ju ta vara på den tid som flickorna ännu vill resa med fadern på dylika resor, för det kommer säkerligen den tiden då de klarar bättre av shoppingen utan en far i släptåget. Tillsvidare får jag vara med, såsom finansiär och packåsna.

Avslutar med en bild på en båt i flaskan från Greenwich, och en som slappar i famnen.

 

 

Midnatts Stopp

 

Bevisligen så står tiden stilla vid midnatt om du har en digital klocka som visar enbart timmar och minuter. Just i det ögonblicket klockan slår midnatt och urtavlan växlar om från 23:59 till 0:00, så blir det att vänta in en hel minut utan att klockan är någonting. 0:00 är ju ingenting som man räknar med i dagens samhälle , och därför är ju tiden ingenting annat än midnatt.

Varför jag just nu reflekterar över denna udda minut utav dygnet, är ju att jag oftast kollat in klockan vid midnatt, när jag legat i sängen och läst en spännande bok. Sällan annars att jag vakar in den nya dagen numera, men har man semester, ja då är det väl kutym att vaka länge in på småtimmarna, och sedan sova lite längre på morgonkvisten.

Det känns bra att inte behöva ha klockan att ringa tidigt på morgnarna, och man kan liksom dra ut på tiden, som vilken annan ungdom här i världen. Hos oss har vi ju några ungdomar på övre våningen som minsann lägger sig sent om kvällarna, eller det heter väl nätterna, för att sedan försiktigt ta sina första steg vid lunchtiden.

Själv har man kommit till åren redan, så man sover inte så länge på morgnarna mera. Oftast blir det att öppna de vackra blå innan klockan åtta, och om man riktigt försöker kan det bli ända till nio, men då gäller det att ta i ordentligt.

När det kliar i fingrarna

Har den senaste tiden känt av en besynnerlig klåda i fingrarna och inte riktigt kunnat bestämma vari den kommer ifrån och varför. Huvudet inkopplades på problemet och hjärnan sökte kontakt med de olika sinnen för att även den lokalisera fenomenets uppkomst och eventuella orsaker. Kom även att diskutera den uppkomna situationen med frugan och hon försökte ge mig något vettigt förklaring.

Hon pekar på en återkommen skrivklåda som tidigare gjort sig ihågkommen och att jag under årens lopp tagit del i olika bloggar med kommentarer och skriverier. Eftersom jag tar min fru på allvar så fanns det bara en sak som jag kände mig nödgad att göra. och det var att sätta mig ner vid datorn och göra fingertoppsövningarna utefter tangenterna.

Kändes helt rätt att låta fingrarna dansa över tangenterna och söka de bokstäver som fanns tillgängliga för att få en kort text att komma fram på skärmen. Fingrarna fungerade som tidigare, med otaliga feltryck och raderingar samt sökande efter bokstäverna som fanns framför mina ögon. Nu har jag kommit så här långt i mina försök att skriva en text på en blogg, något jag inte gjort på flera månader. Få se om den blir sedd av någon och om den även blir besvarad, återstår att se.

Jag fick åtminstone till en kort story och kanske jag också fick den enkla övningen med mina fingertoppar på tangenterna. Egentligen kändes det riktigt bra, kanske jag återkommer om det finns en gnutta respons ute i cyberrymden.

Med vänlig hälsning Oops Van Posshill

Posshill tar ner skylten 2018

 

Det är med sorg i hjärtat och med tunga fingrar som jag trycker ned dessa tangenter, för att tala om att Posshill bloggen kommer att upphöra. Under den senaste tiden ha upphovsmakaren Oops Van Posshill haft stora svårigheter med att skapa något nytt och läsvärt för den finkänsliga läsarkretsen. Beslutet är taget och när vi byter årtal så kommer bloggen att stängas ner och materialet flyttas över till en mera överblickbar text.

Efter att hållit på med diverse skriverier och fotografier ute i etern, samt att ha diskuterat och argumenterat med likasinnade i åratal, så har ideérna tagit slut samt att tiden blivit naggad i kanterna av det ena och det andra. Har fått en massa vänner både nära och fjärran, damer som herrar, unga som äldre, men inga gamlingar. Alla har de varit i sina bästa åldrar med åsikter som lett till många skratt efter att ha läst deras texter. Där har funnits sådana typer som Zweistein, Damen med sleven, Rosentanten, en hel massa bloggare i Sverige med Bosse i spetsen, och många, många till ännu. Om jag skulle räkna opp dem alla så skulle min tid vid datorn ikväll bli till natt. Kommer fortsättningsvis ändå att titta in på olika bloggar och läsa vada som skrivs, och eventuellt slänga in någon kommentar här och där.

Har under denna tid skrivit c:a 2000 inlägg på de 3 bloggar jag har haft under denna tid. Började med Oops år 2010 och fortsatt med Posshill, samt en helt okänd blogg för de flesta, om än en vilande sådan för tillfället. Kanske det blir några inlägg ännu innan ridån går ner, men vid årskiftet är det Over And Out.

Tar tillfället i akt och tackar för dessa år.

Med vänlig hälsning

Oops Van Posshill

 

Fotoböcker

Ett intresse och en hobby för mig är att knåpa ihop fotoböcker från egna resor både inrikes och utrikes. Har tillsammans med familjen rest omkring lite varstans här i grannländerna och resultatet har varit sju stycken fotoböcker från sex olika länder, Finland inbegripet. Har haft som vana att försöka ge flickorna en chans att se sig omkring i olika länder och lära känna deras seder och bruk. Dessa resor har mestadels handlat om att flickorna kunnat besöka olika upplevelseparker och begivenheter som passar för deras ålder, och som nu på de senaste åren mera gått över till regelrätta turistresor.

Alltid då vi startat våra resor har jag uppmanat alla familjemedlemmar att flitigt använda kameran och fotografera utan begränsningar, för att om möjligt ha så stort utbud av bilder att knåpa ihop till en ny bok från resan. Den senaste boken från Öland/Gotland innehåller 109 bilder från innalles c:a 600 fotograferade bilder med fyra olika kameror. Inte är det något mästerverk precis, utan mera ett hopplock av bilder med förklarande bildtext till. Det kan ju hända att man med åren glömmer bort var man varit och vad bilderna föreställer.

Hur det nu kom sig att jag började intressera mig för denna form av fotodokumentation, är ju att efter att fotograferingen kommit in i dataåldern, så finns det alltid en risk att bilderna enbart förblir i datorn. Kanske man själv ser bilderna från datorn någon gång, men inte kanske så ofta som när de finns tillgängliga i en bok, som även den inte blir dyr att producera. Mestadels blir det tiden som går åt till att söka bilderna och formulera bildtexten, så penningmässigt blir det c:a 45.-Euro/bok, vilket inte är mycket med tanken på vad man får.

Har planerna på att även göra en bok utav mina specialbilder, där jag fotograferat föremål eller situationer från en mera ovanligare fotovinkel, där man måste fundera och kolla noga för att veta vad det föreställer. Har funderingar på ett antal olika alternativ, men ännu har jag inte slagit fast vad nästa projekt blir. Kanske det blir först i nästa år efter att vi eventuellt adderat ett nytt land som vi ämnar besöka. Alternativ finns, för i min familj är vi fyra personer och emellanåt finns det också fyra viljor och åsikter. Bara välja och vraka, samt samsas om vart vi vill åka någonstans.

Känner för ett tangenttryck

Det kliar i fingerspetsarna och maskineriet bakom pannloben är igång. Endast överföringen mellan de båda platserna är aningen osynkroniserad. Väntar med tanken tills den klarnar och vad den vill att fingrarna skall placera sig och i vilken ordning. Oftast har tanken mognat och storyn är klar, men i det kritiska skedet när de lätta tangenttrycken skall till att fullbordas, så finns det en liten tvekan, eller en liten minneslucka som gör att inte meningen blir det som tanken har tänkt från början. Tanken och handlingen verkar aningen ansträngd, men så är det oftast två olika viljor som kämpar om herraväldet. Tanken och viljan att skriva mot tangenttryckens osäkerhet om hur de valda orden borde placeras.

Handlingens början har klargjorts och ögonens godkännande av den begynnande texten, samt kontakten mellan hjärnan och fingerspetsarna är etablerad. Det är nu som det egentliga problemet kommer i dagen. Vad kommer allt detta att handla om och kommer jag att få färdigt skrivet allt det som jag ämnat innan det igen blir en kortslutning och allt stannar av igen. Det har hänt mig åtskilliga gånger det senaste halvåret att början på inlägget kommit igång, men sedan har något eller någon distraherat mig och allt avstannat i ett totalt ofullbordat stycke.

Kan bara konstatera att den sommar som var ämnad i år och borde ha varit någonstans mellan våren och hösten, troligtvis blivit på hälft och vägrade att slå ut i blom. Det blev en ganska slät sak av det hela och ingen toppvärme kom oss till känna, utan det var för det mesta blåst regn och rusk. Kan åtminstone för tillfället ånjuta en vacker höst med fina färger och lagom värme.

Förberedelserna inför den kommande vintern har kommit en bra bit på väg och en stor del av det som borde göras har redan gjorts. Gräsmattan blev så sent som igår klippt för sista gången denna säsong och nu blir det klipparen och maskinen som skall servas, samt se till att utrustningen är klar inför nästa vår. Äppelsylten finns lagrad i frysboxen tillsammans med hallonen, jordgubbarna och vinbären, så sylt för morgongröten är ordnad. Med andra ord, vi är en bra bit på gång och kan ta igen oss lite mellan varven.

Så ha det gott ni där ute i cyberrymden.

 

 

Några bilder av varierande slag.

Det har blivit aningen trångt uppe i äppelträdet nu i september. Vissa av trädets kvistar har tagit stöd av marken och lastat av sina äpplen över gräsmattan. Vårat äppelträd har snart nått sin vändpunkt i våran trädgård, och redan nu fått några juniorer som så småningom får ta över.

Ser tillbaka på sommaren som varit genom bilden från Fäboda med döttrarna ute vid havet. Sommaren som kom sent, varade i några dagar och drog sig tillbaka, för att igen visa sig med sol och endast lite värme. Inte en endaste dag över 30 grader, vilket kändes trist och tungt. Vi använde de dagarna som visade sin bättre sida till att vara  tillsammans hela familjen på korta utflykter både i nejden och utomlands.

En bild tagen 00.14 en natt i juni när jag jobbade och var på väg till flygplatsen i Kronoby för att hämta kunder från flyget. Här kan man se den fosterländska bondens bidrag till ett 100 årigt Finland ute på åkern, genom att placera de olikfärgade höbalarna till att visa Finlands flagga.

Här ute på slätten i Oravais var det fullt slagsmål den 14 september år 1808 när svenskarna och ryssarna drabbade samman. Numera går det betydligt fredligare till, när man besöker platsen för att bekanta sig med minnesmärket och bygden.

Sist en bild på de båda veteranerna när de tillsammans beger sig ut på en kort och lugn tur i det fagra Österbotten. Det skiljer endast några få år mellan dessa två, utan att säga vilken är den äldre av dem eller vilken som är i bättre skick. Båda har ändå med råge passerat 25 strecket och sett sina bästa dagar, men de knallar på fortfarande. Detta var dagen när det var storstädning i garaget och när en stor del av det som fanns där inne, fick respass till återvinning eller omplacering. Kan nämnas att veteranerna blev kvar på gården, utan respass.

 

 

Hur svårt kan de vaa

Hur svårt kan det vara egentligen. Står inför ett svårt beslut och våndas och kollar in olika nätsidor för bästa information. Nyanskaffningar till garderoben i klädväg för den mogna mannen, som redan passerat sitt bäst före datum. Det där med bäst före datum, är något mina avundsjuka vänner vill påminna mig om, själv tycker jag mig vara i min mest perfekta form, om man inte räknar med vissa utbuktningar i den centrala delen av kroppen. Nu handlar det för tillfället att införskaffa ett bälte, och inte vilket bälte som helst. Det skall vara stadigt, elastiskt, hållbart, fint, och representera den rätta imagen för en 60-.

Nu är det ju ingen stor skillnad på färgen, utan enbart svart som gäller, för att det skall matcha mina arbetskläder, och även passa för både svarta och blåa jeans. Inga onödiga krusiduller med spännen som visa dödsskallar, bilmärken eller annat iögonfallande. Nej, diskret är ordet och det som bältet skall representera, inget annat. Vill inte att unga damer skall koncentrera blicken till bältesspännet, utan med mod i blicken se mig rakt i ögonen, och med ett litet leende kunna konversera avslappnande.

Jag känner på mig att det är idag som jag är redo för en liten handel av denna ytterst viktiga detalj i den moderiktiga världen.