posshill

Låt humor vara en del av vardagen


2 kommentarer

Resan blev av, trots allt.

Sun Voyager

Den efterlängtade resan blev av trots allt strul, med hot om flygstrejk och med inhiberad returflyg. Vi bestämde oss ändå helt enkelt att vi åker till Island och ser sen när vi kommer hem därifrån. Trots bekräftade flygbiljetter, så blev det problem redan på Arlanda, där vi hamnade på stand by listan och fick vänta en halvtimme på beslut om resan fortsätter eller om det blir hemvändande. Icelandair ordnade ändå saken till det bättre och placerade oss i första klass med alla dess bekvämligheter och serveringar.

Gatukonst och fasadmålningar kännetecknar en del av gamla Reykjavik.

Fullt utrustade med ylletröja, mössa, vattenavstötande kläder och ordentliga vandrarkängor gav vi oss ut i stadens vimmel med ett lätt regn och en rejäl vind i ansiktet. Som tur hade vi förberett oss väl, så det gick ingen nöd på oss, utan vi trivdes med att vandra omkring på stadens gator med andra turister. Fasadmålningar på husen var både konstnärliga och i skrikande färger vilket knappast hade godkännts av våra byggnadsnämnder. Trevliga var de ändå att beskåda och fotografera.

Är man på Island , då skall man naturligtvis besöka någon av de varma källorna, som det finns i parti och minut på ön. Blå Lagunen blev vårt mål för en dag och att stiga ner i 37- 40 graders vatten var en otrolig skön och avslappande känsla. Aldrig hade jag trott att jag skulle kunna slappa i en vattenbassäng i över 2 timmar, men tiden bara flög iväg. Kändes riktigt bra att vara lat och inte tänka på något överhuvudtaget.

Thingvalla

För att komma oss ut på landsbygden så hyrde vi oss en bil och tog oss till Thingvalla Nationalpark, där man kunde kolla in kontinentalplattornas rörelser. Vilken intressant plats och mycket att se. Där skulle ha funnits att beskåda och stifta bekantskap för hela dagen, men vi hade andra mål i siktet också.

Thingvalla Nationalpark

Köra bil på Island var inget problem, men om man ville fotografera vyerna utefter vägarna, så fick man inte stanna hur som helst utefter vägrenen, utan man var tvungen att vänta till nästa parkeringsficka eller avtagsväg. Det gällde helt enkelt att ta det lugnt och försiktigt, eftersom det var mycket turister som körde omkring på de Isländska vägarna, och på samma vis som vi hade ögonen på skaft och ville se allt det fina och lite till. Det gick ändå utan missöden och c:a 500 km på 2 dagar var saldot, vilket i mitt tycke var en passlig mängd om man ville se naturen och dess skönhet i lugn och ro.

Öxararfoss

Strokkur geyser
Hallgrimmskirkja

Hallgrimmskirkja som det tog över 40 år att bygga och invigdes 1986 var en ståtlig kyrka oppe på höjden över Reykjavik. Från vårt hotellrum kunde vi blick upp mot Hallgrimskirkja varje morgon de dagar vi var i Reykjavik. Under vår vistelse på Island hann vi även med valskådning och lite kulinariska höjdare som Lunnefågel och Valkött samt som andra turister, fermenterad Haj med Brennivin.

Men allt det trevlig har ett slut och med väckning kl.04.00 och taxi ut till Keflavik flygplats där en enorm folksamling och långa köer till incheckningen. Efter lite över 1 timme i kön och framme vid luckan hittade damen ingen bokning trots vårt visande av bokningsbekräftelsen och ett febrilt sökande, så meddelade hon att bokningen hade flyttats en dag framåt. Vi hade checkat ut från hotellet i Reykjavik och fick söka nytt i Keflavik, där de flesta var redan upptagna. Efter en hel del sökande fick vi tag på ett hostel och bara ta en taxi dit och vänta ett dygn på nästa möjlighet. En ny väckning kl.04.00 och tillbaka till flygplatsen, och denna gång kom vi med på flyget en dag försenade. Vi fick boka om hotellet i Helsingfors och tågbiljetterna till Bennäs i en hast.

Väl framme i Helsingfors-Vanda c:a 1 timme försenade så kom nästa problem. Frugans väska var försvunnen och det började bli midnatt, så det var bara att traska iväg till hotellet och försöka sova innan vi skulle ta tåget hem. Väl framme i Bennäs så stod en välkänt taxibil med chefen själv vid ratten och väntade på oss för att ta oss den sista biten hem till Esse. Man kunde tro att det slutade lyckligt i allafall, men det visade sig att vi hade en objuden och osynlig gäst med oss hem, så nu sitter vi här hemma i karantän eftersom corona drabbade oss båda två.

Men själva upplevelsen på Island var det inget fel på, lite onödigt dyrt, men man lever bara en gång. Rekommenderar att besöka ön och läsa på ordentligt innan ni reser, då får ni mera ut av resan.

Med Vänlig Hälsning

Oops Van Posshill


4 kommentarer

Mannen som skulle på en resa

Bild lånad från Freepics

Efter att pandemin satte streck för resor de senaste två åren, så satte sig mannen vid datorn och började undersöka om vart det eventuellt kunde bära av sommaren 2022. Fastän pandemin höll de resande i ett stramt grepp, så var ändå planeringen i full gång. Än var mannen på väg till det ena fina semestermålet efter det andra och han riktigt kände på sig hur bilderna tog sig ut i kameran och så småningom kunde införas i en ny fotobok med de andra som fanns från tidigare resor.

Senaste vinter så hade mannen en lite svårare period när några medicinska prover inte höll måttet och vissa gränser överskreds. Det blev en del nya prover och röntgenbilder samt vissa provbitar tagna som skulle analyseras, men till hans stora glädje visade provbitarna för honom ett positivt svar. Den känslan och lättnaden av svaren, gjorde att mannen och hustrun gjorde slag i saken och bestämde sig för att nu var det dags för en bättre utrikesresa.

Nu började en period som för en stor del av resenärerna är den mest intressanta tiden, när planerna kommer igång och beslut skall tas om vart färden går. Båda hade de snabbt klart vart resan skulle gå, och efter noggrant sökande på internet samt att mannen anslöt sig till två grupper inom Facebook, där garvade resenärer blandat men nybörjare kunde ställa frågor samt komma med värdefull information om landet ifråga. Hotell skulle granskas så att de var lägligt placerat, den rätta komforten, samt att budgeten inte eskalerade alltför mycket, för ingen vill ju övertrassera kontot. Sevärdheterna fanns det i både parti och minut i landet men det fanns orsak att gallra för att kunna planera de olika dagarna, och även lämna några dagar helt utan planering. I planerna ingick även en hyrbil med vilken det kunde färdas lite mera ute i periferin och vidga sina vyer i ett lugnt tempo.

Bild från Freepics

Så för ungefär två månader sedan så var planerna klara och bokningarna ordnade. Flyg, hotell, bil, utflykter, allt var i sin ordning och paret väntade bara på att semestern skulle börja. En vecka innan semestern så kommer ett meddelande från flygbolaget att returresan från semestermålet har inställts och resan som snart skulle börja fick ett snöpligt slut innan den ens hade börjat. Hur tar man sig från en avlägsen ö när det inte finns något flyg tillgängligt och båtresan tar c:a tre dagar, samt att man då ännu har 1500 km hem. Flygbolaget lovade höra av sig inom 48 timmar, men nu har det gått mer än det dubbla och inget har hörts. Nyheterna varnar för strejk för det bolag där flygbiljetterna beställdes, så nu är de två eventuella resenärerna mycket olyckliga och medvetna om att kanske även denna sommar blir semesterplanerna förstörda.

Bild lånad från Freepics

Kanske man kunde se några Lunnefåglar på denna ö ifall man verkligen kom sig iväg. Men vem vet, kanske det ordnar sig ändå, får man hoppas åtminstone.

Mvh semesterhälsningar

Oops Van Posshill


Lämna en kommentar

Bra bilar, Bättre bilar

Bilar, bilar, ja där finns ett ämne för diskussion som inte tar slut i första taget. Förvånansvärt att det finns så många bilmärken som absolut är det bästa på marknaden, enligt så många olika människor med olika behov för transportmedel. Just de som har de bästa bilarna är de som är snabbast med att klanka ner på de absoluta bottennappen inom bilindustrin. En bil som är 15-20 år och gått 3-400 tkm utan några som helst problem ( vad ägaren minns eller vill minnas ) det är en perfekt bil. Andra igen vill ha en ny bil med det allra senaste inom teknologin, utan att kanske egentligen veta hur allt fungerar och varför, samt har problem med att förklara vad de olika symbolerna på instrumentbrädan betyder. Ta nu t.ex. blinkers, en förträfflig sak som man ofta ser att bilägare sparar på att använda i korsningar och liknande. En annan sak är belysningen som vissa anser att är en helt onödig grej, emedan de försäkrar att nog ser jag er fastän jag inte har belysningen på. Nej, man svänger till vänster helt apropå och kommer smygande i skymningen utan att synas.

Något som man sen kan komma ihåg att det finns bilägare som sköter om sina bilar, som om de vore klenoder eller samlarobjekt, vilka skall ompysslas varje ledig stund. Andra igen kör tills det smäller någonstans, eller att smutsen tar överhand utan att man egentligen vet vilken färg det ursprungligen är på bilen. Alla kan ju inte vara specialister på varje bil, och tur att de finns, som man sen kan rådfråga när något sker. Somliga typer är mycket mån om att förklara varför det sker så med just det bilmärket och varför man borde övergå till ett annat märke. Detta fenomen har jag stött på flera gånger när vi diskuterat de olika bilmärken med deras förträfflighet eller svagheter, beroende på vilket bilmärke det är frågan om och vem man pratar med. Jag har haft flera olika bilmärken sedan jag fick körkort, men aldrig att jag har haft det bästa bilmärket på marknaden, enligt förståsigpåare. För min del är det en gubbracer som gäller för tillfället och det får duga, frun igen har en liten sportigare vagn med de flesta prylar och knappar som vi tillsammans försöker klura ut vad de betyder och till vilket ändamål.

Att det sen kan vara så otroligt stor skillnad i priserna på bilarna, är många gånger förvånansvärt, men skall det vara status, så finns det de som är villiga att hosta opp en förmögenhet på att just få köra med det bilmärket oberoende av att årsmodellen börjar bli i myndighetsåldern. I vissa fall är det så viktigt att köra ett visst märke, att 2-300 tkm inte betyder någonting, och man kanske istället för den köpesumman hade kunnat köpa en splitterny bil, dock inte med samma status. Själv är jag den typen som föredrar att köra en relativt ny bil av det billigare slaget, emedan jag inte innehar de färdigheter som behövs vid eventuella reparationer eller felsökningar av uppkomna fel. Man måste ju förära bilverkstaden med sina besök nu som då, för att även de skall ha inkomster och möjlighet till överlevnad.

I dagens Finland verkar det vara så att nu skall det vara elbil för hela slanten, fastän elpriserna stiger i takt med att elbilarna rullar ut från bilfirman. Säkerligen är elbilen bra, åtminstone tyst och avgasfri, men efter några år så börjar vi ha ett berg av ackumulatorer i både parti och minut, vilka sedan kommer att skräpa ute i naturen, beroende på att återvinningen inte fungerar enligt vad det borde. Man kan ju alltid placera dem tillsammans med de andra skrothögarna som tyvärr uppstår lite varstans ute i naturen. Nu är jag ju ingen specialist på vare sig bilar, elenergi eller naturvård, men använder bil och el dagligen samt att jag nu som då strövar omkring i naturen med kameran. Kanske man kunde bonga in någon ackuraritet ute bland buskarna nån dag. Tills dess, kör försiktigt.

Med vänlig hälsning

Oops Van Posshill


Lämna en kommentar

Resfeber

Att planera en resa är något av det intressantaste som finns. Har planerat otaliga resor både hit och dit de senaste 2 åren. Har varit bl.a. på Island och fotograferat Dettifoss vattenfall och Fagradalsfjalls utbrott samt hunnit med ett dopp i Blå Lagunen, promenerat över Karlsbron och kollat in det astronomiska uret i Prag, försökt med att räta opp tornet i Pisa och hunnit kolla in Parc Guell och Sagrada Familia i Barcelona. Förutom dessa platser så har även Portugal, Malta och Sicilien varit på tapeten, utan att jag varit tvungen att punga ut med en enda euro. Men som sagt att planera kostar inte mycket, men kan vara rätt så trevligt och även innehållsrikt. Att planera är lätt och enkelt, men att förverkliga planerna är betydligt svårare i dessa tider. Är det inte pengar som raserar planerna, så är det den pågående pandemin. De 2 senaste åren har jag inte kommit mig längre än till bl.a. Hossa, Nystad och Nyslott, men alltid något.

Nu är jag igång igen och planerar för nästa resa, och vart den för mig är ännu lite oklart, men om bara covid ger med sig så ger jag mig iväg ut för att kolla in nästa resmål. Det intressanta är att själva planeringen inte kostar något, annat än den tid och energi den tar för att hålla igång datorn.

Om jag inte minns riktigt fel så har jag till dags dato besökt 22 länder, samtliga av dem i Europa. Vissa av de tidiga resmålen, så finns inte de länderna mera och till dags dato har det blivit några nya blivande länder, så man kan väl säga att länderna rör på sig. Varför jag inte sökt mig utanför Europa finns det väl många orsaker, men jag har ändå velat kolla in den gamla världen först.

Mycket har ändrats sedan jag gjorde min första ordentliga utlandsresa ute i Europa. Då i början på 80-talet var det Formel-1 och LeMans som intresserade och min budget tillät inte dyra resor, utan ofta var det interrail, buss och t.o.m. liftande till Paris. Liftande och med hjälp av tåg så tog jag mig via Sverige, Danmark, Tyskland, Belgien, Luxemburg och Normandie till slutmålet Paris på en vecka. Resebyråerna stod till tjänst med broschyrer av alla de slag den tiden, men ofta var det för min del att jag skrev till resmålet och bad om mer lokala broschyrer och kartor. Då precis som nu så planerade jag mina resor på vinterhalvåret. När sen vårvintern kommer igång, så blir det mera fart på resplanerna och de slutliga målen börjar skönjas.

I väntan på att planerna skall förverkligas så sitter jag i min skrivarlya och ser ut genom fönstret där vinterbelysningen lyser opp den mörka natten.

De bästa februarihälsningarna från

Oops Van Posshill


2 kommentarer

Lottovinnare

Alla har väl någon gång drömt om att bli lottovinnare och kunna ta del av en ordentlig hög med pengar. Att kunna kolla in ens bankkonto och se ett sexsiffrigt tal ståta på sidan över tillgångar. Känna att nu är mina bekymmer över och livet ler samt en välbehövlig och tillräcklig lång semester på något sommarparadis eller varför inte en skidsemester i Schweiz eller Österrike står på tur. Tyvärr är det inte ofta man känner till vem som vinner och inte ofta att turen står på ens egen sida, för att inte tala om varför just de numren inte kom opp i rutan som man själv hade på sin kupong.

Läste ju för en tid sen om att lottomiljonärerna påstods ha haft en träff någonstans här i landet, och ingen hade nämnt något åt mig om den saken. Känner mig överkörd och en aning bitter över deras övertramp. Kommer ihåg min gamla bloggarkompis Zweistein som alltid fick stå utanför när vi andra gick in på lottovinnares månadsmöten och diskuterade hur man egentligen prickar in den rätta raden och hur man bäst förvaltar vad lottokupongen ger för utdelning. Då hände det titt som tätt att man kunde pricka in en del av de rätta nuffrorna för att med ett flin på läpparna traska in till lottokontoret för att utkvittera sin beskärda del av potten.

Det fanns ju i tiderna en välkänd person UKK Turhapuro som redan på 1900-talet gjorde en storvinst på lotto och kunde vältra sig i pengar och fint damsällskap. Själv har jag inte gjort någon stor sak av mina lottovinster, men de har ju alltid varit ett tillskott till vardagen, annat förstås lite småskryt för Zweistein.

Hur jag nu kommit på att skriva om lottovinnare och deras sätt sätt att vältra sig i framgångens sötma beror ju helt på att jag nu själv slagit in en rejäl fullträff med mina lottokuponger. Förvisso blev det ju inte miljoner i utdelning denna gång för min del, men ett tillskott på hela 40,98 är ju inte helt fy skam det heller. Jag gjorde som så många andra gör när storvinsten kommer till en, jag helt enkelt investerade en del av vinsten, som t.ex. till att köpa en ässälott och några nya lottorader. Resten satte jag in i plånboken för att i ett senare skede köpa något behövligt för mitt välbefinnande.

Senare i januari blir det väl att besöka lottovinnarnas månadsmöte och diskutera framtida lottoinvesteringar samt hålla sig ajour om vad som kan tänkas löna sig med att satsa på vissa numror på kupongen. Att storvinsten är på kommande är ju en självklarhet, emedan senaste gång var det endast 2 numror som falerade, men det är ju säkert något humbug eller fel med lottomaskinen som gjort att storvinsten inte hamnat i min famn.

Med dessa enkla rader vill jag önska alla ett Gott Nytt År. Nästa gång är ju största potten min.

Mvh

Oops Van Posshill


Lämna en kommentar

Lumi och Pyry

Med lite ledighet mellan helgerna så hade frugan och jag bestämt oss för att ta ett besök till Etseri djurpark för att kolla in de två Pandabjörnarna Lumi och Pyry. Nog har man hört om hur söta och trevliga de är i verkligheten av de som besökt pandorna tidigare. Kanske lite för stora att gosa med, men i alla fall trevliga att kolla in. Vi hade själva i flera repriser ämnat göra den korta resan till djurparken, men tyvärr så har alltid något kommit emellan som tagit vår uppmärksamhet. Denna gång blev det av och nog var de fina typer, om än ganska så högljudda när de åt. Själv hade jag nog blivit förargad om någon stod och stirrade mitt i min måltid, men vi visste ju inte när de hade lunchpaus. Det smaskade och smackade om vart annat, och däremellan kollade de försiktigt upp mot den fåtaliga men maskerade publiken.

Fastän jag tidigare besökt ett antal djurparker runt omkring i Europa, så har jag aldrig tidigare träffat på några Pandabjörnar, men dessa två charmade publiken med sitt oavbrutna smaskande. De hade varsitt område som de bevistade och allt emellanåt så flyttades de av djurskötarna, så att de kunde ta till sig varandras dofter, allt i syfte för att de eventuellt kunde para sig när andan kom på. Egentligen är det svårt att tro att dessa gulliga djur egentligen kan var farliga, för när man kollar in deras ansikten så får man den bilden att de är snälla och rara gosedjur.

När sen Pyry blev trött efter måltiden och lade sig för att sova uppe på klippstenarna så tänkte vi att det var dags att lämna dem i fred och bege oss ut till den egentliga djurparken och kolla in vilka djur som var ute vintertid. Där fanns ju älgar, renar, hjortar och bambi, samt ett stort och ståtligt kattdjur som var värt att kolla in.

Snöleoparden var den som vi drogs till direkt, eftersom vi tidigare besökt djurparken sommartid och då var snöleoparden mestadels dåsig och låg och sov. Nu var den mera igång eftersom den mera är van att traska omkring i snön. En ståtlig kissemisse med lång svans vacker päls.

Efter besöket i djurparken blev det en kort sväng förbi Keskinens bybutik för några små ynkliga inköp och en rejäl måltid i restaurangen. Sedan återstod den knappa 2 timmars körningen hem igen.

Mvh

Oops Van Posshill


2 kommentarer

Välkommen Till Esse

November månad med dess mörker och dysterhet har passerat och årets sista månad tar vid med snö och kyla. De senaste åren så har snögubbar och snögummor dykt upp utefter våra vägar på böndernas åkrar till glädje för oss bilister som susar förbi i stressande fart. Detta par stod redan ifjol på samma plats och välkomnade byborna och andra som hade ärende till Esse eller annars bara körde förbi. Sedan dess har familjen utökats med en liten snögubbe som så glatt lyfter sina armar till hälsning. Det har blivit en trevlig tradition att bygdens bönder tar till några höbalar och sätter tid och uppfinningsrikedom till att förgylla oss bilister med dessa fina gubbar och gummor.

Kan räkna med nästan ett tiotal gubbar, troll och även renen Rudolf med röda mulen inom c:a 50 kilometer omkrets. Med dessa glada miner på snögubbarna och snögummorna skall vi komma ihåg att det är bönderna och jordbrukarna som tillhandahåller oss med inhemsk mjölk, kött och säd för att vårt dagliga bröd. Vi kan också se på rian i bakgrunden att här är det rent mjöl i påsen, samt att sportiga Esse IK har firat att de varit verksamma i över 100 år redan. Så låt oss ta tillvara det lokala och inhemska som säljs i butikerna, framom de långväga matvarorna från andra kontinenter.

Dessa några rader skrivs när termometern visar -25 grader utomhus och skribenten funderar på att tända en värmande brasa i husets Tulikivi ugn. En sprakande och värmande brasa i trivsam samvaro, är något som gemene man och kvinna borde ha tillgång till var och varannan dag, för att låta värmen sprida sig i kropp och själ.

Med önskan om en fin och trevlig december månad

Oops Van Posshill


Lämna en kommentar

Fotoutställning

Så var det dags för den årliga fotoutställningen i Kulturhuset AX i Bennäs. Man kan säga att det är ett Axplock utav vad som fotograferas av gänget. Det finns naturbilder av hög kvalitet, likaså djurbilder både på avstånd och även kanske lite väl nära håll. Makro och närbilder finns naturligtvis också med på utställningen samt några mer bilder av ospecificerad art.

Denna nyfikna björn gjorde att fotografen Benny West kände sig lite olustig i situationen, emedan nallen kom så nära att den nosade på objektivet, vilket i denna stund var ett vidvinkelobjektiv. Varken nallen eller fotografen tog illa vid sig och skildes sedan åt utan desto större handgemäng.

Red Arrows från Storbritanien har flera gånger uppvisat sin fina flygakrobatik i Finland och fotografen Ronnie Rantamäki, som intresserar sig för flyguppvisningar var på plats för att dokumentera besöket. Av bildens komposition kan man bara säga att välavvägd fotograferingsögonblick är det som främst kommer å tanke med denna bild.

Att någon kommer sig för att fotografera en massa dricksglas är ju en sak som kanske inte är det första man tänker på när man går på jakt efter något fotoobjekt. Alla har väl sina egna intressen, så även undertecknad som emellanåt söker vardagliga ting i annat perspektiv att fotografera.

När väl bilderna är på plats hör det till att dokumentera tillfället för framtida minnen. Utrymmet är inte stort men ändå finns 23 bilder till påseende för allmänheten i november månad.

Pedersöre Fotoklubben FotoArtis tar gärna emot nya medlemmar som precis som vi har fotografering som hobby. Kan nämnas att ingen dyr kamera behövs, utan man kan ta fina och helt vanliga bilder med mobilkameran också, vilket undertecknad kan lova emedan 2 av 3 egna utställningsbilder är tagna med just mobilkameran.

Välkommen in på utställningen och kom in för att diskutera fotografering på våra fotokvällar. Nu som då företar vi korta utflykter ut i naturen eller något evenemang för att fånga ögonblicket.

Med vänlig hälsning

Oops Van Posshill


4 kommentarer

Trevliga möten

Man blir på gott humör när man träffar på denna lilla krabat ute i trädgården. Jag var ute bland hallonbuskarna och plockade hallonen för att ha något gott att ha på morgongröten i höst, när det prasslade till under buskarna. Fram kommer denna lilla igelkottsunge på knappa 10 centimeter.

Inte var den rädd heller, utan styrde stegen rakt mot mig och jag tog snabbt fram mobilkameran för att eventuellt få några bilder. Jag satte mobilen i gräset och knäppte helt på måfå, varvid den lilla kotten kom rakt på mobilen och nafsade i skyddsetuiet. Kanske den var hungrig eller törstig, det hade ju varit en varm dag med nära 30 grader.

I snabba ryck släntrade jag in efter ett fat med vatten för att ge den lille lite svalkande dricka. Var precis som om den hade väntat på mig där den låg under en buske när jag kom tillbaka, och när jag satte vattenfatet nära den så steg den opp och tassade till fatet för att dricka. Fick en fin känsla när man kunde hjälpa den törstiga lilla kotten. De är ju så trevliga att se på när de på sina korta ben tassar på i trädgården.

Kanske man inte alltid ska ha det så prydligt och välordnat i trädgården, utan något parti med mera vildvuxet buskage som kan ge skydd för dessa små taggiga typer.

Med vänlig hälsning

Oops Van Posshill


2 kommentarer

Ute i havsbandet

Ungefär 10 km från fastlandet ligger Kylmäpihlaja fyr utanför Raumo. Vi bestämde oss redan på våren med frun att ta oss en tripp ut till ön i sommar och nu senaste weekend blev det av. På ön finns ett hotell inrymt i fyren, och med en skärgårdsfärja som traffikerar de olika öarna i området så tog vi oss dit.

Från hamnen upp mot fyren kände man sig som om man var på väg in i rena rama djungeln, med buskage tätt intill stigen. Ön var inte stor, så från hamnen var det endast några hundra meter in till hotellet. Hotellet hade 15 st 2 personers rum och en 30 personers restaurang. Liten men naggande god, gästvänligt och serviceinriktad personal.

På ön fanns det kala klippor som lämpade sig utmärkt för soldyrkare, fågelskådare och helt vanliga turister med naturen som främsta intresse. Enligt informationen torde det finnas c:a 200 olika fågelarter på ön, och det var trevligt att på nära håll kolla in fåglarna med deras ungar, utan att de var alltför rädda av sig. Viss begränsningar för turisterna var det angående fåglarnas häckningsplatser.

Svanarna var inte heller rädda för besökarna, så länge avståndet var tillräckligt. Både måsarna och gåsarna på ön var väldigt nyfikna av sig och strosade omkring bland besökarna.

Jag tror att när solen gick ner i havet så var samtliga besökare ute på klipporna och fotograferade dess möte med havet. En lätt havsbris och tärnornas skränande gjorde att man slappnade av uti kvällen. Att sen rummen saknade luftkonditionering gjorde att nattsömnen blev aningen lidande, men ändå var vistelsen på ön en fin upplevelse och dagen efter kom båten och hämtad oss tillbaka till fastlandet.

Med sommarhälsningar

Oops Van Posshill