Våren och kärleken

Vi har vår i luften och kärleken spirar. Dessa tu visade ömt sin kärlek till varandra helt öppet på fältet framför den burdusa fotografen, som inte hade vett att lämna de tu ifred. Men fotografen ville testa sin nya kamera och avvaktade träget för att få en bra bild. En avtalad tid i staden gjorde dock så att fotografen avlägsnade sig så småningom och vad som sedan hände blev inte dokumenterat.

Just på detta lilla fält har svanarna för vana att varje vår och höst mellanlanda för att kolla vad marken har att bjuda på i matväg. Idag var det inte många svanar på plats, men när de samlas inför sina resor, kan det vara frågan om hundratals. Innan jag bestämde mig för att lämna dem på tumanhand så blev det lite kram och hej till fotografen.

Det var allt för denna gång.

Mvh

Oops Van Posshill

Vintern håller i sig

Fastän vintern kom sent , så har den i alla fall skänkt oss rikligt med snö. För skidåkarna har det varit ypperligt med den rikliga snön och skidförsäljarna har haft en god åtgång på skidor. Vissa butiker har s.g.s. sålt slut sitt lager och man har fått förklara åt de hugade köparna att tyvärr så finns inga skidor mera på lager.

Som så ofta tidigare om åren så har jag ganska ofta lagt opp bilder på både Facebook, Instagram och bloggen från många av mina resor med taxin. Numera så kör jag inga långa sträckor, utan det är mestadels skolskjutsar, pensionärsskjutsar och VIP skjutsar till och från staden Jakobstad.

Dessa vyer kör jag dagligen och för det mesta så är vägen helt ok, men i menförestider får man verkligen hålla hårt i ratten när grusvägarna blir gyttjiga och nästan oframkomliga. Vissa avsnitt skulle det vara behov utav fyrhjulsdrift och några hundra hästkrafter under huven. När vägarna är som bäst så går det bra att susa fram i 80 km/h, men vid just menförestider kan farten sjunka till 30 km/h, för att inte köra sönder bilen.

Alltid under mina körningar har jag åtminstone mobilkameran med mig och emellanåt är även systemkameran med. Ofta syns djur i trafiken vilka lyckligtvis har hållit sig på säkert avstånd från bilen. Tyvärr hinner man knappt lyfta kameran förrän djuren redan tagit sig över vägen och i skydd inne i skogen. Rekordet på en rutt jag kör är 2 älgar 5 rådjur 2 ekorrar, vilket tyder på att det inte är direkt frågan om stadstrafik, utan en rutt på c:a 50 km i naturfagert område.

Mvh

Oops Van Posshill

Ute i skymningen

Ute i skymningen kan man hitta de mest otroliga fotomotiven som kanske finns där hela tiden framför en, men att man inte alltid lägger märke till dem då. Denna enkla torklina med sina klädnypor färdig för upphängning utav tvätten, finns utmed min korta vandring till utegymmet ( vedlidret ) där yxan svingas i takt med att veden klyvs till mera andamånsenliga storlekar. Många gånger har jag nuddat linan med huvudet och därmed omedvetet dragit ner lite snö i nacken. Dessa klädnypor är helt omedvetna om Coronatidens restriktioner, utan samsas alla tätt tillsammans för att kanske dra nytta av varandras närhet.

Hagtornshäcken som vintern till ära fått en ljusslinga inbakad bland kvistarna, har varit en trevlig och uppiggande liten färgklick i den annars så dystra vinterkvällen. Med lite mera snö bland kvistarna kunde ljuset ha varit riktigt trevligt och uppiggande. Nu är det ju bara första vintern som Hagtornshäcken får agera vinterbrud, så kanske i framtiden kan jag eventuellt kunna få till en bättre ljussättning med lite mera färgat ljus. En försiktig början med ljusskapandet som förhoppningsvis kan skapa en vinterstämning att vila ögonen på.

Avslutningsvis en liten bild av vårt åldriga äppelträd som tyvärr håller på att dela sig. Borde staga hela trädet för att fortsättningsvis få ta del utav dess skörd. Detta enda träd ger oss äppelsylt för en tredjedel av året.

Så kan man få till det när man tar en sväng runt huset i kvällsskymningen och försöker fotografera vad som finns på ens tomt. Den senaste tiden har det mestadels handlat om att fotografera detaljer samt ån som rinner utanför husknuten och dess närmiljö. I samband med att jag nu inhandlat en ny kamera så skall det väl förhoppningsvis sporra till att mera ta sig ut i naturen för att avbilda dess skönhet. Kan ännu tillägga att dessa bilder blivit fotograferade med mobilkameran, som alltid finns till hands.

Mvh

Oops Van Posshill

Uppdatering

Blev en ny Canon EOS R och ny blir det att försöka lära sig alla knappar och finesser. Skall egentligen bli spännande att se hur man klarar av att lära använda fotograferingsapparaten. Än så länge är det bara i provstadiet för mig , men har för avsikt att kunna få till stånd lite mera bilder med bättre skärpa och eventuellt mera finesser. Använde den förra kameran i 10 år, så det var nog på tiden att man förnyar sig så länge man har intresset kvar. Finns ju alltid en risk att man helt enkelt bara sätter sig ner i fåtöljen och läser en bok istället för att vara ute i naturen och avbilda dess skönhet.

Har den senaste halvåret ofta haft besök av mina fyrfotade vänner från grannskapet, och de har om än lite motvilligt ställt opp för fotografering, men inte alltid att de placerat sig som jag skulle ha velat. Emellanåt har vännerna varit i slagsmål, eller så har det varit akrobatiska övningar i äppelträdet, för att inte tala om deras nyfikna fönstertittande. De hade också gärna kommit in på besök, men jag har för vana att inte släppa in andras katter i mitt hem. Finns en giltig förklaring även till detta, nämligen min fru är aningen allergisk mot just katter. Hon skulle gärna ha en katt själv men det blir alltför mycket nysattacker och rinnande näsa av att vara alltför närgången till katter.

Men visst är lilla Elli fin. Återkommer med nytt material när jag har testat kameran lite mera.

Med Vänlig Hälsning

Oops Van Posshill

Då är man där igen

Då är man där igen, vet inte för hur mångte gången det är. Har förvisso varit i kameraköp tankarna en par gånger de senaste åren, men inget konkret har skett. Nu har det åtminstone varit en hel del manglande fram och tillbaka, samt ett antal videosnuttar som blivit kollade. Megapixel, ISO-omfång, sökare, program, prosessor, ackukapasitet, autofokus och sensorn är sådana saker som bör jämföras olika kameror emellan. Har åtminstone hittills hållit mig till Canon, av den orsaken att jag kan använda en del av mina gamla objektiv.

Tidigare när jag var mer aktiv med fotografering och då även hade utställningar och deltog aktivt i tävlingar, så var jag betydligt mera uppdaterad när ett kamerabyte var aktuellt. Nu är jag nästan hjälplöst långt efter med allehanda informationer om vad man borde satsa på och vilken utrustning finns att tillgå. De senaste 20 åren har mestadels handlat om familjen, barnen och våra gemensamma resor. Säkerligen blir det mera utav samma motiv, men nu vill jag ha mera hjälp utav vad tekniken har att erbjuda.

Två modeller har figurerat den senaste tiden, eller egentligen 3 stycken. Canon EOS R/RP och 6D Mark ll. Högst troligen blir det någon utav dessa, men alltid finns det rum för någon svart häst. Man skall ju inte vara allt för säker, för då blir ju osäkerheten nästa steg i proceduren. Har försökt få vänner och bekanta som fotograferar att ta del i min process, genom att få förslag utav dem som har erfarenhet av dessa kameramodeller. Men kanske till nästa inlägg kan jag ta bilderna med en ny kamera och se hur resultatet blir.

Några udda bilder skall det väl ändå gå att få med i detta inlägg. Har ju inte blivit allt för ofta som jag skriver inlägg numera. Det är inte för att jag inte skulle ha tid, utan mer för att inte inspirationen kommer mig tillhanda, och därmed kan överföras till text på dessa sidor.

Kanske detta får bli kvällens inlägg och jag drar mig sakta tillbaka till köket för att kolla om det eventuellt kunde gå att få sig en kopp kaffe innan man lägger sig för kvällen. Vore ju förargligt om man inte fick sin kaffekopp och skulle bli tvungen att ligga vaken och fundera över hur det kunde bli så.

Mvh

Oops Van Posshill

Sommaren är förbi

Sommaren är kort, här fotograferat från husväggen hemmavid. Sommaren blev inte som vi tänkt, men när blir den egentligen så som man vill att den skall bli. Alltid kommer det en del extra krokar och krumbukter när man som mest vill ha det bra och att allt skall gå som planerat. Men hur man än planerar så blir det ändringar, och inte alltid att de ändringarna blir i positiva toner. Jag har annars försökt vara den personen som sökt det positiva i olika situationerna där det negativa spelat huvudrollen.

Under denna sommar har jag mestadels hållit mig hemmavid och försökt åstadkomma något på min egen täppa och göra det som tidigare blivit ogjort. Men hur man än försöker så kommer hösten smygande och sen märker man hur mycket av det som borde ha åtgärdats, förblivit som det varit de senaste åren. Så är jag också en man som kan tänka mig att lämna något att göra även i framtiden. Inte behöver man få världen färdig i år, om man har för avsikt att leva vidare även nästa år.

Lintula nunnekloster

Denna sommar som varit, har jag ändå hunnit med att gå ut i skog och fjäll, samt gå i kloster. Min vandring ut i naturen har jag behandlat i ett tidigare inlägg, men klostren som jag besökte i sommar var Lintula och Nya Valamo. Lintula kloster i Heinävesi är ett nunnekloster där en stor del utav inkomsterna kommer från ljusstöpning samt olika bär och honungsprodukter.

Nya Valamo munkkloster

Nya Valamo munkkloster från vilken bilden ovan är, flyttades från Karelen till sin nuvarande plats i Heinävesi. Turistnäring och vinproduktion hör till Valamos mera inkomstbringande näringar. När vi besökte Valamo så fanns det restriktioner och man kunde inte vara hur stora samlingar , utan man fick hålla en viss distans. Vi övernattade i ganska spartanska, men ändå i helt ändamålsenliga rum, samt fick en god och näringsrik frukost i kaferestaurangen Trapesa.

Ikonostasen i Valamo huvudkyrka

Vi gjorde en guidad rundvandring på området och fick även informationen på svenska. En guidad rundvandring är att rekommendera emedan man då får mera information och kan fråga guiden vid oklarheter. Många nya saker angående klosterlivet blev vi berikade med och många frågor fick sina förklaringar.

Mvh Oops Van Posshill

Griniga Gamla Gubbar

Tror bestämt att jag snart kommer att etablera mig som en grinig gammal gubbe. Ofta händer det att jag har avvikande åsikter om en hel del som skrivs och som händer omkring i samhället. Varför blir det griniga gubbar av t.ex. 70-talets ungdomar. Då var vi på topp och visste allt vad vi behövde veta och då var de äldre bara en massa udda typer som det växte mossa på. Knappt att man kom hem från skolan innan man igen for iväg till byn för att upptäcka världen och göra den till en bättre plats att leva på.

Då var det party, samlingar och en massa rännande till halva natten innan det var dags för några timmars sömn och en ny dag tog vid. Vet inte ännu i denna dag hur man egentligen kunde hålla på med den farten som vi hade just då. Men allt har sin tid och man lugnade ner sig lite grann för att så småningom bilda familj. Efter fru och ett par kottar har man sedan levt ganska lugnt och avslappnande, för att så småningom börja tänka på pensioneringen och allt vad det månne innebär. Vissa av ens kompisar, både damer och herrar har hållit sig ungdomliga med en massa olika hobbyer, resande, dansande och villaliv.

Själv har jag levt upp tillsammans med mina egna damer och rest omkring ute i olika länder en del, samt investerat i nya slalomskidor, för att försiktigt ta ut svängarna i de Lappländska backarna. Så kom detta Corona virus och ställde till det en hel del och man tvingades mer eller mindre sitta hemma efter jobbet och inte kunde resa hur man ville eller åka till Lappland för en skidsemester.

Det är då som det griniga perioden slår till och mångt och mycket av det som händer och sker är något som man han vissa avvikande åsikter om. Ids inte nämna några specifika ämnen eller händelser, men allt tyder på att man blir äldre och ältar om att det var bättre förr. Men, egentligen så har vi inte haft det så bra som vi har det nu. Vi har mat, kläder, värme och familjen att ty oss till. Ändå är det något man klagar på och skulle vilja ha det ännu bättre. Stadig inkomst, långa ledigheter, flexibla arbetstider, god hälsa och en god kondition. Men tyvärr för många av oss i denna ålder så kommer just hälsan med negativa överraskningar. Vi är inte lika smidiga i kroppen, orken börjar tryta, och vi blir griniga.

Om de som sett  filmen Griniga Gamla Gubbar, så minns kanske att åtminstone de gubbarna var det fart och fläkt över och de visste minsann hur livet skulle levas på äldre dar.  Så kanske det inte vore så illa att bli en grinig gubbe i alla fall.

Med vänlig hälsning Oops Van Posshill

På Gång

Fadern 60+, lite lönnfet, dålig kondition, hjärtinfarkt i tiderna, kommer på en ide hemma i soffan nån gång under vintern. Coronaepidemin har slagit till och en utlandsresa till sommaren är helt uteslutet. Han frågar familjen om någon skulle vara intresserad av att åka opp till Kuusamo och vandra en del av Karhunkierros (Björnrundan) sommaren eller hösten. Ett enigt damsällskap på tre personer svarar med ett bestämt NEJ. En månad senare kommer ena dottern fram och säger att hon kunde tänka sig att eventuellt fundera på saken.

Fadern som för c:a 35 år sedan gått den aktuella rutten inalles 65 km kunde ju inte dra sig tillbaka, utan det blev till att göra små planer för hur och när det var möjligt. Vi kom överens om att inte övernatta i skogen som förra gången, utan det skulle bli bilande till de olika dagsetapperna, och där vandra mellan c:a 8-15 km per dag i tre dagar.Ett par ordentliga vandringskängor och vandringsstavar var ett måste, emedan stigarna var av mycket varierande underlag, från sand, grus, sten, berg, spångar, hängbroar och trätrappor. Höjdskillnader fanns tillräckligt och lade press på hur mycket man orkade. Vilopauser och drickapauser blev på vissa ställen ganska återkommande och skjortbyte var ofta förekommande. Emellanåt kunde det hända att vi kom oss endast 1,5 km på en timme p.g.a. de branta stigningarna.

Fastän bilderna är folktomma, så nu som då mötte man någon svettig vandrare, vissa såsom vi endast med packning för en dagsetapp, andra med fullständig packning för övernattning och bespisning. Sällan att man såg någon som var ledsen eller sur ute i det fria. De som sökte sig ut efter stigarna, ville vara en del av naturen.

Det som var det trevlig med denna resa att jag kunde visa var jag hade kämpat mig ensam upp och ner för dessa branter för över 35 år sedan. Den gången hade jag även tält och packning för hela resan på ryggen och tillryggalade 65 km på 3 dagar. Nu blev det c:a 40 km på 3 dagar och det var tillräckligt för denna gång. Tidigare i ungdomen blev det för min del även Kevo, Olos, Pallas och Ylläs lederna testade. Han ser lite svettig och trött ut denna kille efter att ha nått toppen av Valtavaara efter allt traskande från topparna i bakgrunden. Dottern däremot ser hur avslappnad ut som helst, men hon har ändå bättre kondition än fadern. Som sagt har killen inte den bästa konditionen, men han är envis och antar han en utmaning, så skall den slutföras.

Mvh

Oops Van Posshill

 

Bakom lyckta dörrar/luckor

Vad döljer sig bakom dessa dörrar? Vad händer bakom lykta dörrar? Nyfikenheten i människan kommer fram när man kommer till en stängd dörr och inte vet vad som händer och sker eller vad som finns bakom dessa. Varför vill vi egentligen ha svaret på dessa frågor? Oftast så föreställer vi att något skumt och eventuellt något olagligt sker bakom låsta dörrar, dit vi inte har företräde. Människan är nyfiken, och med rätt. Hur skulle vi annars lära oss hur saker och ting fungerar, om inte nyfikenheten driver oss framåt.

Dörrar är som milstolpar i livet, den ena stängs och kanske den andra öppnas. Därför skall vi inte se det som ett misslyckande om någon stänger en dörr för oss, utan ta vara på situationen och kolla in var nästa dörr finns som vi vill öppna och gå igenom. Förvisso kan känslan var smärtsam och svår när något går emot en, men det finns en mening med allt. Därför skall man försöka se det positiva i saken, om än hur liten den kan vara, men det kan vara just den lilla saken som är avgörande för hur framtiden ter sig.

En dörr på glänt är som en inbjudan till något nytt och vem vet kanske till något mycket bättre än när dörren var på vid gavel. Helt sonikt, grabba ett ordentligt tag i dörrhandtaget och stig in till något nytt och tänk positivt. Ungefär som ett halvt glas vatten, bättre halvfull än halvtomt.

Med vänliga midsommarhälsningar

Oops Van Posshill

 

 

En hårding till MC

 

Nåjaa, det blev nu inte riktigt som jag hade tänkt det. Men ska det vara hoj, så ska det, om än inte den nyaste modellen. Det har ju varit populärt med att skaffa motorcykel efter man kanske fyllt 50 eller 60. Många är det i min bekantskapskrets som nu när de blivit äldre, så har de på nytt givit sig in i mc boomen och går omkring i svarta skinnkläder med fladdrande fransar och solglasögon i bästa Hells Angels stuk. Många av kompisarna hade redan i unga år en mc och nu efter att barnen vuxit opp och bostadsskulder betalats, så har suget efter vägen tagit överhand.

Oops han hade ingen mc i sin ungdom, hur gärna han kanske hade velat och nu i slutet på sitt yrkesarbetande liv kommer det inte heller att bli mc. Men kanske bilden av den speciella mc:n som han fotograferade under någon av sina resor kors och tvärs genom Finland, kunde vara intressant. Kanske inte riktigt bekväm eller mjuk skjuts men kanske bränslesnål, ifall den klarade av att färdas med.

Kanske det ännu blir någon resa trots allt, dock inom vissa gränser, men Oops känner för att se sig om i landet och även vidare omkring. De ska va husvagn sjunger de i texten, men Oops kommer inte heller att inhandla någon husvagn, ej heller någon husbil, som också är otroligt populärt bland 60+ och 70+ are just nu. Blir det resande blir det hotellinkvartering eller stugsemester, men det låter vi framtiden sköta om.

Ha det gott på den nya veckan

Oops Van Posshill