Kunde inte motstå

Kunde inte motstå att slänga in denna bild på något så vardagligt såsom dricksglas. Ofta är det så att jag gärna fotograferar vardagliga ting ur en sådan synvinkel eller i ett sådant perspektiv att inte alltid betraktaren med det samma ser vad som finns på bilden. Denna gång var det enkelt men inte ofta att man har tillgång till så många dricksglas på samma gång.

Kan hända att när jag är med familjen på uppköp någonstans i något varuhus, så tar jag fram mobilkameran och tar några bilder, som jag sedan beskär för att avskärma det onödiga i bilden. Vissa gånger så går jag enkom in i affären för att just det, fotografera. Då måste man bara se helt oberörd ut, när vissa biträden i affären närmar sig och vill betjäna.

Det har nu den senaste tiden framkommit att några utav de ”gamla” bloggarna från tiden i Bloggen.fi kvicknat till lite grann och låtit sina fingrar springa över tangenterna, för att minnas sina bravader med de andra typerna. Vore trevligt om denna anspråkslösa sysselsättning kunde återupptas och fick något nytt att skriva och läsa om. Facebook, som man huserats hos de senaste åren har visat en tendens att nästan enbart vilja erbjuda annonser av alla de slag, så till den grad att man börjar tröttna på den grejen.

Kunde man kanske bilda någon grupp med det glada gänget från förr, och kompletterat med nya förmågor för att ha en trevlig sysselsättning. Knappast skulle det bli någon större modebloggandet för min del, men kanske UuPee kunde uppgradera sin dagens outfit från tidigare. Ni kan ju höra av er, antingen hit på denna sida eller på min fb sida, både gamla och nya bloggare.

Med vänlig hälsning

Oops Van Posshill

Annonser

Ska det bli en nytändning

I och med att dessa två herrar smilar opp sig på rutan så går jag tillbaka några år då bloggen var relativt pop bland vissa skribenter. Nu verkar det också som om vissa av dessa har nyupptäckt sina bloggar och motionerar sina fingrar på tangenterna för att se bokstäverna bilda ett läsbart mönster på skärmen. Inte alltid så lätt att få ihop saker och ting som någon gör sig tid att läsa och än mindre vill kommentera.

Men om man går tillbaka c:a 10 år i tiden, ja då knackade man febrilt på tangenterna för att hinna svara på alla de kommentarer som strömmade in på de inlägg man lyckades åstadkomma. Flera av bloggskrivarna hade en förmåga att med enkla knapptryck få fram de dråpligaste historierna som man sedan dryftade om det fanns överhuvudtaget någon sanning i skriverierna, eller om det bara var hopdiktade sagor. hur som haver, så var det trevliga stunder, då man kommenterade och försökte reda ut verkligheten i dessa texter.

Med jämna mellanrum så tänker man tillbaka på dessa trevliga typer som man kanske inte ens kände irl eller som man bara kände till på deras signum eller logon.

Kommer ihåg, Zweistein. Skriptrix, Mumsen, Elovena, Lma7, Alltid Hemma/Aldrig Hemma, Vandris, Greta i Pepparkakshuset, UuPee och många fler. Dessa var bara några i raden av trevliga skribenter, som i min mening ännu kunde fortsätta med bokstavsplaceringarna för att få meningarna i ett läsbart skick, så att vi andra kunde kommentera och ha roligt mellan raderna.

Senare kom det till flera bloggare från Sverige såsom Bosse, Wiolettan, Jag, och en rad andra, vilka gjort att bloggandet fortsatt för min del fortfarandet, om än lite mera sporadiskt.

Ett inlägg på Mumsens fb sida häromdagen gjorde att jag även föreslog en gruppsida för dessa forna bloggare, vilka var aktiva på Bloggen.fi under flera år. Beror ju helt på vilka intressen de övriga har och vad som kommer att ske i framtiden. Kunde vi då ha trevligt i varandras sällskap genom skriverierna, så kanske det kunde gå ännu idag, eller är det bara fb med sina reklamer och att dela andras tänkvärda tankar som gäller.

Med vänlig hälsning

Oops Van Posshill

 

 

Semestern till ända

Sommaren lider mot sitt slut, åtminstone min sommarledighet, men allt det roliga tar slut någon gång. Har hunnit med en hel del under dessa veckor som jag varit ledig, antingen arbetat här hemma i trädgården, arbetat med veden inför den kommande vintern eller varit ute på någon resa.

Från den 1:a juli fram till 11 augusti har det varit semester, med undantag av ett 3 dagars inhopp i jobbet när Jakobsdagarna inföll i Jakobstad. Den planerade resan till Kroatien och Bosnien blev en fullträff och hela familjen kunde njuta av varje ögonblick. Vi lyckades med det som varje turist gör, bränna oss i solen när vi låg på stranden och avnjöt det vackra vädret, trängas med andra turister i den folktäta staden, sitta på första parkett på hotellterassen när åskvädret kom med full styrka. En dagstripp till Bosnien och staden Mostar med dess berömda bro Stari Most över floden Neretva.

Redan i det skedet när vi beställde taxin till tågstationen inför resan kom en  intressant överraskningen. Fick nämligen ett erbjudande om nytt jobb som jag senare inte kunde ignorera, utan antog erbjudandet och nu ser jag fram emot nya utmaningar i framtiden. Fortsätter ändå i taxibranchen, men har nu endast dagsarbete utan något nattskift, samt ingen weekend dejourering. Det är ju sällan man får jobberbjudanden i denna ålder, så det känns mycket bra.

Hela våren har jag kollat in på internet och sökt mig en lite begagnad bil med vissa krav, såsom max antal körkilometrar, årsmodell, färg, samt det viktigaste, pristak på vad jag är beredd att betala. Som så ofta finns det otaliga bilar till försäljning, men mina krav gjorde listan relativt kort och vid genomgången blev de få till antalet. Till slut fann jag bilen i Helsingfors och kunde hämta hem en Nissan Qashqai.

De senaste åren har i våran familj blivit utav en tradition att fadern i huset tar med sig sina döttrar på en shoppingresa inför skolstarten, och det har blivit flera trevliga resor tillsammans med twinsen. Tidigare om åren har det blivit små utflykter till Vasa, Tuuri Kyläkauppa och Umeå. Denna gång blev det en två dagars resa till Torneå och Haparanda och deras IKEA med shoppingcentran. Kunde på den senaste resan konstatera att det blir dyrare och dyrare vartefter döttrarna blir äldre, men det blir också trevligare med åren. Tonåringarna kräver mera nu för tiden och kanske fadern känner sig aningen yngre, när han reser tillsammans med döttrarna.

Vi har vandrat omkring i olika shoppingcentran och kollat in både intressanta och mindre intressanta butiker, och vissa gånger har fadern stannat utanför butiksingången för att döttrarna riktigt kunde kolla in utbudet. Vissa butiker kändes aningen opassande för en herreman att stega in i och därför stannade jag snällt utanför och väntade tills döttrarna var klara. Då kom stunden när fadern kom med det lilla kortet, som gjorde att varorna bytte ägare och vi kunde traska vidare till nästa butik. Nu som då kom ändå fadern med ett bestämt nej, för att förhindra att budgeten överskreds alltför mycket.

Men annars en helt perfekt sommar.

Mvh

Oops Van Posshill

 

Kroatien i ord och bild

Vill påstå att vi fick en bra start på våran semesterresa när vi första kvällen tog oss opp till Srd Hill för att kolla in solnedgången. Största problemet med denna bild, var att det var svårt att fota, utan att någon människa fanns med på bild. De var säkert hundratals i samma ärende som vi den kvällen.

Jag som inte är något strandlejon precis lyckades ändå trängas nere på stranden med både turister och lokalbefolkningen. Tror bestämt att jag hörde till tio i topp när det gällde om att vem som var blekast i skinnet, men e man på stranden, ja då e man som man e. Vattnet nästan kristallklart och fiskrikt.

Som turist så finns det alltid tid till att besöka kyrkor och katedraler för en stunds lugn och stilla begrundan.

Att besöka Dubrovniks ringmur är närmast ett måste för turisten och att därifrån beskåda gamla stan. Ön Lokrum som syns i bakgrunden var en trevlig upplevelse den med och vi trivdes där nästan hela dagen med både simning i saltsjön och en tuff fotvandring till fortet på toppen i den 30 gradiga värmen.

Vi gjorde även en dagstripp till Bosnien o Herzegovina och staden Mostar, där den kända bron Stari Most finns belägen. Bron som ursprungligen är från år 1566, men sprängdes den 9 november 1993, och har rekonstruerats, samt återinvigdes 2004. Från den 24 meter höga bron hoppar lokala ungdomar nästan dagligen för att samla in pengar utav turisterna.

Detta var för mig första gången till dessa trakter I Kroatien o Bosnien, men vill påstå att jag gärna kan tänka mig att resa tillbaka och se mer av länderna. Rekommendera även andra som funderar på att kolla in länderna, och att ta god tid på sig, för det finns mycket intressant att se.

 

 

En polisbil i backspegeln

Ni har ju säkert råkat ut för det att en polisbil har dykt opp bakom er bil helt plötsligt. Hur känner ni er just i den situationen, och på vilket sätt reagerar ni. Oberoende om ni kör helt lagligt och inte gör några dumma omkörningar av framförvarande bilar eller gör några undanmanövrar mot dikesrenen för att släppa förbi polisbilen. Inte blir det väl en panikinbromsning för att släppa förbi lagens väktare. Ändå måste man bara konstatera, att koncentrationen på sin egen körning blir lidande av just den situationen.

Ögonen dras automatiskt till backspegeln, via hastighetsmätaren och tillbaka till backspegeln. Körningen blir ryckig av att man försöker ha en hastighet just under den tillåtna och den egentliga koncentrationen om vad som finns framför bilen blir lidande. Det är ju ändå det som finns framför vår bil som borde tilldra vår uppmärksamhet. Vill ändå påstå att när det finns en polisbil bakom, så känner man sig som en mindre förbrytare och trafikligist, som i vilket ögonblick som helst kan bli haffad och fråntaget körkortet.

Tillfället när polisbilen sätter på blinkers och gör en omkörning, så är lättnaden helt otrolig, som om en stor börda faller av ens axel och man kan fortsätta andas. Man ser polisbilen sakta försvinna i synfältet, medan man igen halvt struntar i att kolla vare sig spegeln eller hastighetsmätaren, och den nästan smygande överhastigheten infinner sig som ett brev på posten, eller som i dessa tider som ett SMS i telefonen.

Nästa gång så håll åtminstone ögonen borta från backspegeln och endast kolla in vad som händer framför din egen bil, samt att hastigheten är lagenlig.

En något fundersam

Oops Van Posshill

 

 

 

Planer, planera, res.

Våren är en tid då planerna för sommaren tar en del av tiden och mycket är det som skall funderas över. Gäller inte bara trädgården och vad som borde åtgärdas runt omkring huset. Det gäller även att fundera över sommarens resplaner och vart kosan skall styras. Har man inga klara planer, så blir det att tillsammans med familjen försöka slänga fram en del alternativ och försöka se vilka som är realistiska ur ekonomiska och även tidsmässigt genomförbart.

Oftast kommer en hel del fram som vore rena rama idealet att genomföra, men vid noggrannare granskningar kommer det fram vissa saker som kanske gör att resan blir för dyr eller tiden inte kommer att räcka till. Först av allt bör man få klart när semesterdagarna infaller och vilka evenemang som familjen vill besöka på hemmaplanet, därefter blir det rådslag med familjen.

USA, Island, Portugal, Kroatien Tjeckien och Ungern har figurerat flitigt i diskussionerna och alla har de funnit understöd, men vissa har diskuterats mera omgående.

Dessa har varit Island med dess sagoomspunna naturupplevelser, men tyvärr också dess höga prisnivå. Hur trevligt vore det att kunna hyra en bil på Island och resa omkring på egen hand och uppleva naturen och dess vulkaniska landskap.

Ungern har varit flera år på tapeten, kanske mest p.g.a. att vi har en f.d. utbyteselev som vi varit stödfamilj åt för en del år sen. Henne fick vi bra kontakt med och de gånger hon besökt Jakobstad efteråt, så har hon meddelat oss och vi har träffats.

Tjeckien och då närmast Prag har redan ifjol varit med i tankarna och det vore i såfall mera en stadssemester där vi kunde vandra omkring på gatorna och bekanta oss med deras begivenheter och arkitektur.

Lissabon och Dubrovnik har mestadels diskuterats för att där kunna kombinera stad och badstrand, samt några intressant utflykter i närområden. Att även på dessa båda ställen kunna hyra en bil för att på egen hand utforska landsbygden har inte heller känts helt omöjligt, så mycket är ännu oklart. Det börjar ändå närma sig ett val utav dessa, samt att tiden börjar ta slut för att få relativt förmånliga flygbiljetter och hotell. Planerna är gjorda och besluten skall inom kort verkställas. Ser fram emot en trevlig resa och en fin semester tillsammans med familjen.

mvh

Oops Van Posshill

 

Inför sommaren

sdr

Många är det som har tänkt ut strategin för denna sommar, och noggrant tänkt ut hur det skall förverkligas. Trädgården skall förnyas och gräsmattan skall trimmas liknande en kashmirmatta med dess  perfekta yta. Alla växter och buskar skall ses över och de överåriga kvistarna tas bort. Trädgårdsmaskinerna ses över och servas för att hålla den standard som en trädgårdsmästare av högre rang anses behövligt.

Var kommer då jag in i bilden, i detta perfekta mönster. Jo, även jag vill att min trädgård och mina maskiner skall hålla en viss standard. Men, på något sätt verkar det inte alltid stämma överens med verkligheten. Jag vet vad jag vill och vilka maskiner som behöver översyn, samt vilka anskaffningar som borde införskaffas, men något fattas ändå. Viljan den finns, pengar finns, till en liten del i alla fall, men det är ofta verkställandet som det klickar på. Vi tar det i morgon, nästa vecka, eller kanske nästa sommar, det är de tankar som ofta spolierar verkställandet av den perfekta trädgården hemma hos mig.

Ofta skyller jag på jobbet med dess varierande arbetstider, kronisk tidsbrist p.g.a. helt plötsliga avslappningsövningar på soffan, eller självupptagen skärmtid framför datorn och telefonen. Vädret går ju alltid att skylla på, för inte vill man hålla på i trädgården när det spöregnar, eller det är 30 grader i skuggan. Alltid finns det något att skylla på och något annat man glömt göra.

Borde man kanske göra slag i saken och sluta med allt trädgårdsgöra och istället riva opp alla bärbuskar, äppelträd, prydnadsbuskar, blomarrangemang, för att anlägga en fin och slät gräsmatta, där en robot gör klippandet till en njutning medan jag sitter på terrassen och avnjuter en kaffe med tilltugg. Där kunde jag sen sitta och ta en påtår och känna sommarens stress ge vika för den blomstrande gröna ögonfägringen. Grönt och slätt utan tillstymmelse till avvikelse i den monotona gräsmattan.

Vore för enkelt, när det väl blivit klart så långt, men knappast blir även den dröm förverkligad. Blir väl att hålla på som tidigare, riva opp en buske, plantera en ny eller reparera en del av gräsmattan som blivit skadad under vintern. Reparera de gamla maskinerna och byta olja i motorerna, samt att allt emellanåt ta en kaffe på terrassen.

Okej, vi tar det imorgon, för nu är det hög tid att pallra sig till jobbet för att förtjäna pengar till kaffe och dopp på terrassen. Resten ordnar sig väl så småningom.

Oops Van Posshill

 

Varför läsa en bok?

dav

Den frågan eller liknande har jag fått ganska ofta av bekanta och andra som själva inte tycker om att läsa. Många är de som inte ser någon orsak att ta tag i en bok och begrunda dess innehåll. Att spilla onödig tid på att hålla en bok framför näsan och hålla på med bladvändning. Det finns ju många andra sätt att fördriva tiden, än att hålla på med något så gammaldags som att läsa en bok. Varför använder du inte en läsplatta till exempel, är en fråga som ofta kommer fram.

I dagens värld, där de flesta sitter med telefonen framför ögonen, nästan varje vaken minut, så är för mig en stund med en bok i min hand och en bekväm stol, en av de bästa sätten till avkoppling. Förvisso så är jag också ganska mycket på telefonen, men när det riktigt skall till avkoppling så är det en bok som gäller. Man kommer in i en annan värld och dagens eventuella bekymmer utesluts för de ögonblicken boken finns framför ens ögon. I dagens stressande tid som vi lever i, kan det vara bra att stanna opp en stund och kanske få uppleva något uppdiktande och fantiserande historia av en välskrivande författare. För mig har det varit kriminalromaner och thriller som intresserat mest, men också historiska händelser och levnadsöden.

En annan sak som jag även tror på, är att ens eget sätt att uttrycka sig och tala, blir mera utvidgad, i.o.m. att det kommer in nya och inspirerade ord i huvudet på den som läser boken. Det betyder förvisso inte att man börjar tala som om man vore en bokklassiker eller kärleksfull individ. Man lär sig ganska mycket av att läsa böcker, vilket jag anser mig göra. När jag läser en bok så kan det komma för mig helt främmande ord eller orter, som jag senare kollar upp vad de betyder eller var de finns, och då har jag i det skedet lärt mig något nytt av att läsa en bok. Aldrig för sent att lära sig något nytt.

Jag har de senaste åren läst i genomsnitt 2-3 böcker per månad och om man tänker att en bok i medeltal har c:a 300 sidor, 1500 bokstäver per sida, så blir resultatet c:a 450 000 bokstäver per bok. En hel massa bokstäver som skall omvandlas till ord och meningar, för att ge en bok ett intressant innehåll. Där har författaren en hel del att göra, men samma sak är det med oss vanliga typer som skriver blogg, Twitter, och skriver på Facebook. Vi lär oss genom att skriva fel och uttrycka oss fel, till att få fason på vår text, så att andra också vill läsa den och trycka på gilla knappen. Pröva, så får du se.

Mvh

Oops Van Posshill

 

Skyltar i trafiken

Eftersom jag jobbar i en bransch som går ut på att ta mig från punkt A till B mest hela dagen, så kan jag inte komma förbi med tanken på att dagens vägskyltar mår dåligt. Allt som oftast ser man hängiga skyltar som knappt orkar hålla sig kvar på sina stolpar. Är det inte det ena så är det något annat som gör att skylten inte är representativ eller informativ.

Vissa av dessa skyltar har haft en del problem med sin Make Up, och färgen har runnit över bokstäverna till näst intill oläsliga. Kan möjligtvis vara så att någon utövat sina konstnärliga anlag och inte riktigt haft på klara med sina färdigheter, innan de gett sig på skyltarnas färgsättning.

Att vissa skylta tappar fästet har jag svårt att förstå, emedan de flesta av dem ändå är fastsatta med en visst antal skruvar eller andra typer av fästen. Hur det kommer sig att vissa skruvar är självskruvande eller om det finns händiga personer som gärna hjälper till med att lossa på gängorna för att se hur den hjälplösa skylten med ett sista krampaktigt tag klamrar sig fast vid stolpen. Andra skyltar har helt enkelt tappat fästet och sina uppbärande ben och störtat i diket, för att där bli förnedrande hånad för sin oförmåga att kravla sig upp ur dyn.

 

Har även svårt att se när någon trafikskylt blivit genomborrad av bly och därigenom känna sig punkterad för sin strategiska placering invid vägkanten. Man kan även se endera skyltar som precis som vi människor bli skrynkliga och aningen bleka i synen, utav vädrets makter och även av någons slag samt fått utstå en del smutskastning och stenkastning.

Därför känns det vemodigt att se dessa skyltar som dag ut och dag in står där vid vägkanten, med krokiga ben eller helt avbruten stöd, för att sprida information och nyheter för den bilande mänskligheten, utan någon som helst tack och med bristande underhåll.  I sträng kyla och piskande snöfall förväntas dessa stackars skyltar fortfarande stå kvar och leda trafiken rätt utan knorr, till att vi trafikanter skall känna oss trygga och på rätt sätt ta oss fram från punkt A till B.

Hur kunde det bli såhär

Tänka sig, att nu igen när man har några dagar ledigt så slår det till igen. Hade 2 dagar ledigt fredag och lördag, så kommer den smygande, en ordentlig Manflu som däckar vilken man som helst. Det är andra gången de senaste åren som det passat på när ledigheten stundat, och inget jobb på 2 dagar. Är det månne så att när man jobbar så nära människor och skjutsar dem till sjukhus och liknande att man inte just då själv kan bli sjuk, utan spänner sig till slutet. Då när ledigheten kommer slappnar man av och då blir man själv sjuk.

Det har varit nysattacker allt mellan varven, att inte alltid näsdukarna hållits i handen, utan åkt med i nysningarna. Näsan rinner och orken tryter, samt att det varit lätt och nära till sömnen mellan varven. Länge sen man sovit så ofta och länge på ett veckoslut som detta veckoslut. Kanske man oftare borde ha en liknande skönhetssömn, för att orka med vardagen.

Sen blev man instängd i sovrummet, medan de unga damerna i familjen hade sitt framskjutna födelsedagsparty. Av någon underlig orsak ville de inte ha mig med i firandet, utan jag fann min plats i sovrummet med några kakor och chips, som de tröstade mig med. Så hade jag ju mina böcker som jag inskaffat genom byte och loppisfynd, att läsa under mitt ofrivilliga internering.

Nu när jag äntligen kommit mig ut ur rummet och kravlat mig till datorn för att skriva av mig en stund, så hoppas jag att jag kunde bli i ett sådant skick att jag kunde ta mig till jobbet på måndag. Har tid på mig att kurera mig till nattskiftet, vilket börjar redan 18.00 på måndag kväll. Tills dess så blir det väl att slänga in något äpple och eventuellt någon mera stadig matportion.