Från att ha kört med tvåhjulsdrift de senaste 20 åren tyckte jag att det var på tiden att byta opp sig som de övriga resenärerna och övergå till fyrhjulsdrift. Den gamla har tjänat mig ganska bra och varit stabil och säker i karossen, med ett litet undantag för hjulinställningen. Båda hjulen har varit alltför nära varandra vilket gjort att färden över golven varit aningen vinglig, och därför har föraren fått sig lite elaka och osäkra ögonkast. Handtaget i den gamla var även det i kortare laget, fastän det ändå nådde ända ner till själva väskan, men väskföraren var tvungen gå med en något krokig rygg, vilket föranledde bruk av smärtlindrande salvor.
Det som gjorde att införskaffande av en fyrhjulig version, var den förra sommarens väntan på Keflaviks flygplats, där vi hamnade i den situationen att vi väntade nästan 2 timmar i kön, 2 dagar i sträck innan en hemresa kunde påbörjas. Detta skedde p.g.a. att flygbolaget inte meddelat oss om att avresedagen flyttats en dag senare. Just det att flytta resväskan en meter åt gången i nästan 2 timmar gjorde den annars så vältränade ryggen aningen lite trög.
Inför årets resa så kom jag till den slutsatsen att en ny resväska med fyrhjulsdrift och modern design, samt en ny och intressant färgläggning skall införskaffas. Eftersom den gamla annars varit stabil och säker, bestämde jag mig för att hålla mig till samma tillverkare, fastän det fanns billigare och kanske häftigare designade väskor ute på handeln. Bara slänga sig över datorn för att kolla läget. Bara 3 försäljare i Finland, alla lite avsides från min synpunkt sett, men de hade förstås webbutik, så efter lite sökande och funderande blev det en beställning.
Så efter lite testkörning mellan vardagsrummet och köket, blir det jungfruresa av så småningom. Man kan bara hoppas att den håller i 20 år framöver som den tidigare, samt att även ägaren håller en någonlunda god form för fortsatta resor.
Har blivit nya vanor för mig den senaste tiden, och får försöka anpassa mig till situationen. Vad göra när fritiden börjar redan med uppvaknandet och fortsätter mest hela dagen. Inte så att jag strövar omkring sysslolös hela dagarna, men jag tar det mera i ett lugnare tempo och försöker åtgärda det som borde åtgärdas i tur och ordning. Alltid finns det något som borde fixas och lagas på huset eller ute i trädgården.
Började härom dan fundera på om jag skulle försöka skriva av mig lite grann, när jag ändå har lite mera tid. Kommer ihåg den tid som man spenderade med bloggen.fi och dess trevliga bloggare. En tid när tangenterna var bekanta med fingerspetsarna och alla möjliga och omöjliga tokiga inlägg skrevs. Den ena tokigare än den andra, samt några försök till seriösa inlägg mellan varven. Men mest intressanta var väl ändå när improvisationen fick fritt utrymme i texterna och kommentarerna haglade om varann. Vissa typer var gravallvarliga medan andra var sådana att man inte riktigt visste var man hade dem, och hur mycket man vågade skoja med typerna.
Har även kastat fram förslag om det kunde bildas en facebookgrupp med de forna bloggarna, för att se om samma anda kunde finnas även på facebook. Vet nog att det finns de som är intresserade att fortsätta där vi slutade i tiderna, men det har ju gått några år sen bloggen.fi var igång. Numera är de flesta med i facebook och vissa gör inlägg oftare än andra, men ändå alltid trevligt när man hör av dem.
Egentligen när man börjar fundera på vad som borde göras, så kommer det opp nya saker hela tiden, att man har svårt att få rangordna alla idèer som kommer i dagen. Som tur så tar jag det ganska lugnt och inte förhastar mig alltför mycket. Lite åt gången, så man hinner pusta ut och ta sig en kaffetår mellan varven. Går ju också att ta med sig kameran ut i naturen för att arkivera naturen som den är för just det ögonblicket. Just nu så finns intresse för en nyinvestering i utrustning på tapeten, men får låta tanken mogna ännu en tid.
Allt som oftast sitter jag vid matbordet och tittar ut på de fyra björkar som står på gränsen till grannen. De har uppnått en höjd och omfång som känns lite oroligt med tanke på de höststormar som någon gång emellanåt kan dra över nejden. Vid ett eventuellt oväder kan de ställa till med en hel del, och något eller någon kan komma i kläm. Borde man kanske ta motorsågen och ta dem av daga, samt kapa, klyva och torka, för en fortsatt kort livstid i spisen eller bastuugnen. Vad som sedan skulle planteras istället är då nästa problem som borde lösas. Kanske inte björkar denna gång.
Kanske denna typ kunde göra ett återbesök i sommar.
Med dessa enkla meningar önskar jag de som läser mina rader, en trevlig vår och kommande sommar.
Tänkte jag skulle ta fram några bilder från år 2022 som på något sätt fastnat i minnet av vad jag hållit på och fotografera. Denna bild är från en parkeringsplats invid Nådjärv sjö där jag sent en kväll testade ett nytt objektiv och försökte mig på några nattbilder.
En annan bild från Esse där månen lyste starkt och en förbipasserande bil drog de röda strecken som jag hamnade att vänta på rätt så länge innan den dök opp.
En vintermorgon från en av mina körningar till att hämta opp skolbarnen. Ofta blev det fotograferat under dessa körningar när jag ännu inte hämtat opp barnen, eller när jag lämnat av dem senare på dagen. Hade alltid mobilkameran med mig, och ganska ofta även den större systemkameran.
Vårsådden har tagit ut svängarna rejält på denna äng, vilken jag passerat åtskilliga gånger de senaste åren. Blev åtskilliga bilder innan jag tyckte mig ha fått den bild jag ville ha.
Detta är den s.k. Main Street genom våran by Esse en dag när åskan tog fart upp mot byn. Vid fotograferingsögonblicket var det ännu relativt ljust var jag stod, men blev att raska sig snabbt hemåt emedan åskan snabbt närmade sig.
Bilden tagen med mobilkameran och blev aningen mörk, men kanske den därför lyckades ganska bra. Inte alltid att man ser en Halo och kan stanna och fotografera den till på köpet. Bilden från Bennäs med Sursik skolområde i bakgrunden.
En av våra fyrfotade vänner som traskar omkring på gräsmattan sommartid. Denna typ hälsade ofta på innan skymningen, där den kunde uppenbara sig flera dagar i sträck vid samma tid på kvällarna och ungefär på samma plats. Denna sommar hade vi flera igelkottar, samt grannarnas katter som kollade in våran gräsmatta. Trevligt med sällskap.
Man behöver inte åka långt hemifrån för att få idylliska bilder, utan denna bild är tagen från våran terass, där det blivit många solnedgångsbilder tagen under årens lopp. Lite lessamt att ån håller på att växa igen just utanför oss, och att vi inte får åtgärda det p.g.a. Flodpärlmusslor som finns i ån.
Tänkte jag kunde sluta inlägget med ett pärlhalsband ute i det fria, där spindeln gjort sina nät och daggen format dem till vad de är i fotograferingstillfället.
Kanske jag ännu tar någon tillbakablick på det gångna fotoåret och gör ett inlägg eller två med några bilder. Kanske jag kunde återkomma med bilder från våra resor och vandringsleder vilka vi har försökt göra för att uppleva vad naturen har att visa oss. Förutsättnigar för ett bra fotoår har det varit år 2022, hur jag sen lyckats är en annan sak. Själv hade jag önskat mig mer av fotograferandet, men man kan ju inte lyckas med allt vad man gör. Hoppeligen lyckas man med något i allafall.
Tackar det gångna året och ser fram emot ett mer intressant nytt år.
Konsten skall ses på avstånd och jag tryckte min rygg mot motsatta väggen och beskådade konstverket med glimten i ögat. Bara man ser på tavlan sådär lite snabbt, tenderar den att vara rätt så tilltalande, men börjar man ögna mera noggrant kommer tanken, att hur gammal är egentligen konstnären. Tavlan fanns på hotellrummet i Reykjavik och vartefter dagarna gick blev tavlan mer intressant och gav ett avslappnande intryck. Jag är ju kanske inte känd för att vara särdeles konstnärlig av mig, utan mera konstig kunde man säga, vilket var och en kan göra sig egna bedömningar, av just denna tavla. Att tavlan kom som första bild i detta inlägg mest beror på att det var den som man somnade till och kollade in innan lampan slocknade för kvällen.
Den här grisen var en poppis på Island, åtminstone utav turisterna, som hade för vana att köpa bort den ur affären direkt den kom in på hyllan. Klart att även jag skulle ha en likadan handelskasse, och att jag köpte med mig 3 stycken för att kunna förära mina döttrar med en äkta Isländsk handelskasse med en liten rosa gris på vardera sidan. Tror inte att jag köpt någon souvernir som varit så billig (c:a 1.50 € ) som kan användas gång på gång och förhoppningsvis sprida glädje omkring sig var den syns.
Dessa stenhårda musiker tog i för vad de var värda uppe på kullen vid Perlan museet. Dock kunde jag inte urskilja tonerna emedan vindens tjut var den som höll uppe decibelnivån. Att det kunde blåsa så mycket ena dagen hade jag aldrig kunna tro, men eftersom Island är en ö och ute på vattnet kan vinden få en ordentlig fart innan den når landet. Nu som då utfärdas stormvarningar i TV och vi fick även dessa varningar via en Facebook grupp som jag hade anslutit mig inför resan. Vind och regn hade vi på resan och det hade vi också blivit varnade för, så därför fanns ylletröja och en ordentlig mössa med i bagaget, vilka kom till användning så gott som varje dag. Man klär sig efter vädret och njuter av vad som erbjuds.
Bild: Mike Christoff
Bilden från Meradalir som fick utbrott strax efter att vi kommit hem. Var där veckan innan några kilometer ifrån vid foten av Fagradalsfjell som hade utbrott ifjol. Tyvärr var vädret emot oss och vi kunde inte besöka vulkanen, med risk att gå vilse i dimman. Dimma och regn var ingen bra kombination i ett främmande land och vi föredrog säkerheten i stället för dårskap. Två gånger hade vi känt av vibrationer av vad som kunde ha varit de förestående jordbävningar, dock mycket liten sådan.
Just denna grupp ”Tips for travelers” var till otrolig hjälp inför vår resa. Över 40000 människor som finns i gruppen delar med sig av sina erfarenheter och man kan ställa frågor av all de slag och få svar på alla möjliga och omöjliga frågor. Vi hade säkerligen gått miste om mycket intressanta platser att besöka och ej heller var man kunde köpa vad om vi inte hade haft denna grupp att ta information åt oss. De var och är ett stort tack värdiga.
Så här i efterskott kan man bara konstatera att mycket har man fått se, men ännu mera blev osett. Så är det ju med alla resor man varit på, och förhoppningsvis skall det bli flera ännu i framtiden.
Den efterlängtade resan blev av trots allt strul, med hot om flygstrejk och med inhiberad returflyg. Vi bestämde oss ändå helt enkelt att vi åker till Island och ser sen när vi kommer hem därifrån. Trots bekräftade flygbiljetter, så blev det problem redan på Arlanda, där vi hamnade på stand by listan och fick vänta en halvtimme på beslut om resan fortsätter eller om det blir hemvändande. Icelandair ordnade ändå saken till det bättre och placerade oss i första klass med alla dess bekvämligheter och serveringar.
Gatukonst och fasadmålningar kännetecknar en del av gamla Reykjavik.
Fullt utrustade med ylletröja, mössa, vattenavstötande kläder och ordentliga vandrarkängor gav vi oss ut i stadens vimmel med ett lätt regn och en rejäl vind i ansiktet. Som tur hade vi förberett oss väl, så det gick ingen nöd på oss, utan vi trivdes med att vandra omkring på stadens gator med andra turister. Fasadmålningar på husen var både konstnärliga och i skrikande färger vilket knappast hade godkännts av våra byggnadsnämnder. Trevliga var de ändå att beskåda och fotografera.
Är man på Island , då skall man naturligtvis besöka någon av de varma källorna, som det finns i parti och minut på ön. Blå Lagunen blev vårt mål för en dag och att stiga ner i 37- 40 graders vatten var en otrolig skön och avslappande känsla. Aldrig hade jag trott att jag skulle kunna slappa i en vattenbassäng i över 2 timmar, men tiden bara flög iväg. Kändes riktigt bra att vara lat och inte tänka på något överhuvudtaget.
Thingvalla
För att komma oss ut på landsbygden så hyrde vi oss en bil och tog oss till Thingvalla Nationalpark, där man kunde kolla in kontinentalplattornas rörelser. Vilken intressant plats och mycket att se. Där skulle ha funnits att beskåda och stifta bekantskap för hela dagen, men vi hade andra mål i siktet också.
Thingvalla Nationalpark
Köra bil på Island var inget problem, men om man ville fotografera vyerna utefter vägarna, så fick man inte stanna hur som helst utefter vägrenen, utan man var tvungen att vänta till nästa parkeringsficka eller avtagsväg. Det gällde helt enkelt att ta det lugnt och försiktigt, eftersom det var mycket turister som körde omkring på de Isländska vägarna, och på samma vis som vi hade ögonen på skaft och ville se allt det fina och lite till. Det gick ändå utan missöden och c:a 500 km på 2 dagar var saldot, vilket i mitt tycke var en passlig mängd om man ville se naturen och dess skönhet i lugn och ro.
ÖxararfossStrokkur geyserHallgrimmskirkja
Hallgrimmskirkja som det tog över 40 år att bygga och invigdes 1986 var en ståtlig kyrka oppe på höjden över Reykjavik. Från vårt hotellrum kunde vi blick upp mot Hallgrimskirkja varje morgon de dagar vi var i Reykjavik. Under vår vistelse på Island hann vi även med valskådning och lite kulinariska höjdare som Lunnefågel och Valkött samt som andra turister, fermenterad Haj med Brennivin.
Men allt det trevlig har ett slut och med väckning kl.04.00 och taxi ut till Keflavik flygplats där en enorm folksamling och långa köer till incheckningen. Efter lite över 1 timme i kön och framme vid luckan hittade damen ingen bokning trots vårt visande av bokningsbekräftelsen och ett febrilt sökande, så meddelade hon att bokningen hade flyttats en dag framåt. Vi hade checkat ut från hotellet i Reykjavik och fick söka nytt i Keflavik, där de flesta var redan upptagna. Efter en hel del sökande fick vi tag på ett hostel och bara ta en taxi dit och vänta ett dygn på nästa möjlighet. En ny väckning kl.04.00 och tillbaka till flygplatsen, och denna gång kom vi med på flyget en dag försenade. Vi fick boka om hotellet i Helsingfors och tågbiljetterna till Bennäs i en hast.
Väl framme i Helsingfors-Vanda c:a 1 timme försenade så kom nästa problem. Frugans väska var försvunnen och det började bli midnatt, så det var bara att traska iväg till hotellet och försöka sova innan vi skulle ta tåget hem. Väl framme i Bennäs så stod en välkänt taxibil med chefen själv vid ratten och väntade på oss för att ta oss den sista biten hem till Esse. Man kunde tro att det slutade lyckligt i allafall, men det visade sig att vi hade en objuden och osynlig gäst med oss hem, så nu sitter vi här hemma i karantän eftersom corona drabbade oss båda två.
Men själva upplevelsen på Island var det inget fel på, lite onödigt dyrt, men man lever bara en gång. Rekommenderar att besöka ön och läsa på ordentligt innan ni reser, då får ni mera ut av resan.
Efter att pandemin satte streck för resor de senaste två åren, så satte sig mannen vid datorn och började undersöka om vart det eventuellt kunde bära av sommaren 2022. Fastän pandemin höll de resande i ett stramt grepp, så var ändå planeringen i full gång. Än var mannen på väg till det ena fina semestermålet efter det andra och han riktigt kände på sig hur bilderna tog sig ut i kameran och så småningom kunde införas i en ny fotobok med de andra som fanns från tidigare resor.
Senaste vinter så hade mannen en lite svårare period när några medicinska prover inte höll måttet och vissa gränser överskreds. Det blev en del nya prover och röntgenbilder samt vissa provbitar tagna som skulle analyseras, men till hans stora glädje visade provbitarna för honom ett positivt svar. Den känslan och lättnaden av svaren, gjorde att mannen och hustrun gjorde slag i saken och bestämde sig för att nu var det dags för en bättre utrikesresa.
Nu började en period som för en stor del av resenärerna är den mest intressanta tiden, när planerna kommer igång och beslut skall tas om vart färden går. Båda hade de snabbt klart vart resan skulle gå, och efter noggrant sökande på internet samt att mannen anslöt sig till två grupper inom Facebook, där garvade resenärer blandat men nybörjare kunde ställa frågor samt komma med värdefull information om landet ifråga. Hotell skulle granskas så att de var lägligt placerat, den rätta komforten, samt att budgeten inte eskalerade alltför mycket, för ingen vill ju övertrassera kontot. Sevärdheterna fanns det i både parti och minut i landet men det fanns orsak att gallra för att kunna planera de olika dagarna, och även lämna några dagar helt utan planering. I planerna ingick även en hyrbil med vilken det kunde färdas lite mera ute i periferin och vidga sina vyer i ett lugnt tempo.
Bild från Freepics
Så för ungefär två månader sedan så var planerna klara och bokningarna ordnade. Flyg, hotell, bil, utflykter, allt var i sin ordning och paret väntade bara på att semestern skulle börja. En vecka innan semestern så kommer ett meddelande från flygbolaget att returresan från semestermålet har inställts och resan som snart skulle börja fick ett snöpligt slut innan den ens hade börjat. Hur tar man sig från en avlägsen ö när det inte finns något flyg tillgängligt och båtresan tar c:a tre dagar, samt att man då ännu har 1500 km hem. Flygbolaget lovade höra av sig inom 48 timmar, men nu har det gått mer än det dubbla och inget har hörts. Nyheterna varnar för strejk för det bolag där flygbiljetterna beställdes, så nu är de två eventuella resenärerna mycket olyckliga och medvetna om att kanske även denna sommar blir semesterplanerna förstörda.
Bild lånad från Freepics
Kanske man kunde se några Lunnefåglar på denna ö ifall man verkligen kom sig iväg. Men vem vet, kanske det ordnar sig ändå, får man hoppas åtminstone.
Bilar, bilar, ja där finns ett ämne för diskussion som inte tar slut i första taget. Förvånansvärt att det finns så många bilmärken som absolut är det bästa på marknaden, enligt så många olika människor med olika behov för transportmedel. Just de som har de bästa bilarna är de som är snabbast med att klanka ner på de absoluta bottennappen inom bilindustrin. En bil som är 15-20 år och gått 3-400 tkm utan några som helst problem ( vad ägaren minns eller vill minnas ) det är en perfekt bil. Andra igen vill ha en ny bil med det allra senaste inom teknologin, utan att kanske egentligen veta hur allt fungerar och varför, samt har problem med att förklara vad de olika symbolerna på instrumentbrädan betyder. Ta nu t.ex. blinkers, en förträfflig sak som man ofta ser att bilägare sparar på att använda i korsningar och liknande. En annan sak är belysningen som vissa anser att är en helt onödig grej, emedan de försäkrar att nog ser jag er fastän jag inte har belysningen på. Nej, man svänger till vänster helt apropå och kommer smygande i skymningen utan att synas.
Något som man sen kan komma ihåg att det finns bilägare som sköter om sina bilar, som om de vore klenoder eller samlarobjekt, vilka skall ompysslas varje ledig stund. Andra igen kör tills det smäller någonstans, eller att smutsen tar överhand utan att man egentligen vet vilken färg det ursprungligen är på bilen. Alla kan ju inte vara specialister på varje bil, och tur att de finns, som man sen kan rådfråga när något sker. Somliga typer är mycket mån om att förklara varför det sker så med just det bilmärket och varför man borde övergå till ett annat märke. Detta fenomen har jag stött på flera gånger när vi diskuterat de olika bilmärken med deras förträfflighet eller svagheter, beroende på vilket bilmärke det är frågan om och vem man pratar med. Jag har haft flera olika bilmärken sedan jag fick körkort, men aldrig att jag har haft det bästa bilmärket på marknaden, enligt förståsigpåare. För min del är det en gubbracer som gäller för tillfället och det får duga, frun igen har en liten sportigare vagn med de flesta prylar och knappar som vi tillsammans försöker klura ut vad de betyder och till vilket ändamål.
Att det sen kan vara så otroligt stor skillnad i priserna på bilarna, är många gånger förvånansvärt, men skall det vara status, så finns det de som är villiga att hosta opp en förmögenhet på att just få köra med det bilmärket oberoende av att årsmodellen börjar bli i myndighetsåldern. I vissa fall är det så viktigt att köra ett visst märke, att 2-300 tkm inte betyder någonting, och man kanske istället för den köpesumman hade kunnat köpa en splitterny bil, dock inte med samma status. Själv är jag den typen som föredrar att köra en relativt ny bil av det billigare slaget, emedan jag inte innehar de färdigheter som behövs vid eventuella reparationer eller felsökningar av uppkomna fel. Man måste ju förära bilverkstaden med sina besök nu som då, för att även de skall ha inkomster och möjlighet till överlevnad.
I dagens Finland verkar det vara så att nu skall det vara elbil för hela slanten, fastän elpriserna stiger i takt med att elbilarna rullar ut från bilfirman. Säkerligen är elbilen bra, åtminstone tyst och avgasfri, men efter några år så börjar vi ha ett berg av ackumulatorer i både parti och minut, vilka sedan kommer att skräpa ute i naturen, beroende på att återvinningen inte fungerar enligt vad det borde. Man kan ju alltid placera dem tillsammans med de andra skrothögarna som tyvärr uppstår lite varstans ute i naturen. Nu är jag ju ingen specialist på vare sig bilar, elenergi eller naturvård, men använder bil och el dagligen samt att jag nu som då strövar omkring i naturen med kameran. Kanske man kunde bonga in någon ackuraritet ute bland buskarna nån dag. Tills dess, kör försiktigt.
Att planera en resa är något av det intressantaste som finns. Har planerat otaliga resor både hit och dit de senaste 2 åren. Har varit bl.a. på Island och fotograferat Dettifoss vattenfall och Fagradalsfjalls utbrott samt hunnit med ett dopp i Blå Lagunen, promenerat över Karlsbron och kollat in det astronomiska uret i Prag, försökt med att räta opp tornet i Pisa och hunnit kolla in Parc Guell och Sagrada Familia i Barcelona. Förutom dessa platser så har även Portugal, Malta och Sicilien varit på tapeten, utan att jag varit tvungen att punga ut med en enda euro. Men som sagt att planera kostar inte mycket, men kan vara rätt så trevligt och även innehållsrikt. Att planera är lätt och enkelt, men att förverkliga planerna är betydligt svårare i dessa tider. Är det inte pengar som raserar planerna, så är det den pågående pandemin. De 2 senaste åren har jag inte kommit mig längre än till bl.a. Hossa, Nystad och Nyslott, men alltid något.
Nu är jag igång igen och planerar för nästa resa, och vart den för mig är ännu lite oklart, men om bara covid ger med sig så ger jag mig iväg ut för att kolla in nästa resmål. Det intressanta är att själva planeringen inte kostar något, annat än den tid och energi den tar för att hålla igång datorn.
Om jag inte minns riktigt fel så har jag till dags dato besökt 22 länder, samtliga av dem i Europa. Vissa av de tidiga resmålen, så finns inte de länderna mera och till dags dato har det blivit några nya blivande länder, så man kan väl säga att länderna rör på sig. Varför jag inte sökt mig utanför Europa finns det väl många orsaker, men jag har ändå velat kolla in den gamla världen först.
Mycket har ändrats sedan jag gjorde min första ordentliga utlandsresa ute i Europa. Då i början på 80-talet var det Formel-1 och LeMans som intresserade och min budget tillät inte dyra resor, utan ofta var det interrail, buss och t.o.m. liftande till Paris. Liftande och med hjälp av tåg så tog jag mig via Sverige, Danmark, Tyskland, Belgien, Luxemburg och Normandie till slutmålet Paris på en vecka. Resebyråerna stod till tjänst med broschyrer av alla de slag den tiden, men ofta var det för min del att jag skrev till resmålet och bad om mer lokala broschyrer och kartor. Då precis som nu så planerade jag mina resor på vinterhalvåret. När sen vårvintern kommer igång, så blir det mera fart på resplanerna och de slutliga målen börjar skönjas.
I väntan på att planerna skall förverkligas så sitter jag i min skrivarlya och ser ut genom fönstret där vinterbelysningen lyser opp den mörka natten.
Alla har väl någon gång drömt om att bli lottovinnare och kunna ta del av en ordentlig hög med pengar. Att kunna kolla in ens bankkonto och se ett sexsiffrigt tal ståta på sidan över tillgångar. Känna att nu är mina bekymmer över och livet ler samt en välbehövlig och tillräcklig lång semester på något sommarparadis eller varför inte en skidsemester i Schweiz eller Österrike står på tur. Tyvärr är det inte ofta man känner till vem som vinner och inte ofta att turen står på ens egen sida, för att inte tala om varför just de numren inte kom opp i rutan som man själv hade på sin kupong.
Läste ju för en tid sen om att lottomiljonärerna påstods ha haft en träff någonstans här i landet, och ingen hade nämnt något åt mig om den saken. Känner mig överkörd och en aning bitter över deras övertramp. Kommer ihåg min gamla bloggarkompis Zweistein som alltid fick stå utanför när vi andra gick in på lottovinnares månadsmöten och diskuterade hur man egentligen prickar in den rätta raden och hur man bäst förvaltar vad lottokupongen ger för utdelning. Då hände det titt som tätt att man kunde pricka in en del av de rätta nuffrorna för att med ett flin på läpparna traska in till lottokontoret för att utkvittera sin beskärda del av potten.
Det fanns ju i tiderna en välkänd person UKK Turhapuro som redan på 1900-talet gjorde en storvinst på lotto och kunde vältra sig i pengar och fint damsällskap. Själv har jag inte gjort någon stor sak av mina lottovinster, men de har ju alltid varit ett tillskott till vardagen, annat förstås lite småskryt för Zweistein.
Hur jag nu kommit på att skriva om lottovinnare och deras sätt sätt att vältra sig i framgångens sötma beror ju helt på att jag nu själv slagit in en rejäl fullträff med mina lottokuponger. Förvisso blev det ju inte miljoner i utdelning denna gång för min del, men ett tillskott på hela 40,98 är ju inte helt fy skam det heller. Jag gjorde som så många andra gör när storvinsten kommer till en, jag helt enkelt investerade en del av vinsten, som t.ex. till att köpa en ässälott och några nya lottorader. Resten satte jag in i plånboken för att i ett senare skede köpa något behövligt för mitt välbefinnande.
Senare i januari blir det väl att besöka lottovinnarnas månadsmöte och diskutera framtida lottoinvesteringar samt hålla sig ajour om vad som kan tänkas löna sig med att satsa på vissa numror på kupongen. Att storvinsten är på kommande är ju en självklarhet, emedan senaste gång var det endast 2 numror som falerade, men det är ju säkert något humbug eller fel med lottomaskinen som gjort att storvinsten inte hamnat i min famn.
Med dessa enkla rader vill jag önska alla ett Gott Nytt År. Nästa gång är ju största potten min.
Med lite ledighet mellan helgerna så hade frugan och jag bestämt oss för att ta ett besök till Etseri djurpark för att kolla in de två Pandabjörnarna Lumi och Pyry. Nog har man hört om hur söta och trevliga de är i verkligheten av de som besökt pandorna tidigare. Kanske lite för stora att gosa med, men i alla fall trevliga att kolla in. Vi hade själva i flera repriser ämnat göra den korta resan till djurparken, men tyvärr så har alltid något kommit emellan som tagit vår uppmärksamhet. Denna gång blev det av och nog var de fina typer, om än ganska så högljudda när de åt. Själv hade jag nog blivit förargad om någon stod och stirrade mitt i min måltid, men vi visste ju inte när de hade lunchpaus. Det smaskade och smackade om vart annat, och däremellan kollade de försiktigt upp mot den fåtaliga men maskerade publiken.
Fastän jag tidigare besökt ett antal djurparker runt omkring i Europa, så har jag aldrig tidigare träffat på några Pandabjörnar, men dessa två charmade publiken med sitt oavbrutna smaskande. De hade varsitt område som de bevistade och allt emellanåt så flyttades de av djurskötarna, så att de kunde ta till sig varandras dofter, allt i syfte för att de eventuellt kunde para sig när andan kom på. Egentligen är det svårt att tro att dessa gulliga djur egentligen kan var farliga, för när man kollar in deras ansikten så får man den bilden att de är snälla och rara gosedjur.
När sen Pyry blev trött efter måltiden och lade sig för att sova uppe på klippstenarna så tänkte vi att det var dags att lämna dem i fred och bege oss ut till den egentliga djurparken och kolla in vilka djur som var ute vintertid. Där fanns ju älgar, renar, hjortar och bambi, samt ett stort och ståtligt kattdjur som var värt att kolla in.
Snöleoparden var den som vi drogs till direkt, eftersom vi tidigare besökt djurparken sommartid och då var snöleoparden mestadels dåsig och låg och sov. Nu var den mera igång eftersom den mera är van att traska omkring i snön. En ståtlig kissemisse med lång svans vacker päls.
Efter besöket i djurparken blev det en kort sväng förbi Keskinens bybutik för några små ynkliga inköp och en rejäl måltid i restaurangen. Sedan återstod den knappa 2 timmars körningen hem igen.
posshill 