Inför sommaren

sdr

Många är det som har tänkt ut strategin för denna sommar, och noggrant tänkt ut hur det skall förverkligas. Trädgården skall förnyas och gräsmattan skall trimmas liknande en kashmirmatta med dess  perfekta yta. Alla växter och buskar skall ses över och de överåriga kvistarna tas bort. Trädgårdsmaskinerna ses över och servas för att hålla den standard som en trädgårdsmästare av högre rang anses behövligt.

Var kommer då jag in i bilden, i detta perfekta mönster. Jo, även jag vill att min trädgård och mina maskiner skall hålla en viss standard. Men, på något sätt verkar det inte alltid stämma överens med verkligheten. Jag vet vad jag vill och vilka maskiner som behöver översyn, samt vilka anskaffningar som borde införskaffas, men något fattas ändå. Viljan den finns, pengar finns, till en liten del i alla fall, men det är ofta verkställandet som det klickar på. Vi tar det i morgon, nästa vecka, eller kanske nästa sommar, det är de tankar som ofta spolierar verkställandet av den perfekta trädgården hemma hos mig.

Ofta skyller jag på jobbet med dess varierande arbetstider, kronisk tidsbrist p.g.a. helt plötsliga avslappningsövningar på soffan, eller självupptagen skärmtid framför datorn och telefonen. Vädret går ju alltid att skylla på, för inte vill man hålla på i trädgården när det spöregnar, eller det är 30 grader i skuggan. Alltid finns det något att skylla på och något annat man glömt göra.

Borde man kanske göra slag i saken och sluta med allt trädgårdsgöra och istället riva opp alla bärbuskar, äppelträd, prydnadsbuskar, blomarrangemang, för att anlägga en fin och slät gräsmatta, där en robot gör klippandet till en njutning medan jag sitter på terrassen och avnjuter en kaffe med tilltugg. Där kunde jag sen sitta och ta en påtår och känna sommarens stress ge vika för den blomstrande gröna ögonfägringen. Grönt och slätt utan tillstymmelse till avvikelse i den monotona gräsmattan.

Vore för enkelt, när det väl blivit klart så långt, men knappast blir även den dröm förverkligad. Blir väl att hålla på som tidigare, riva opp en buske, plantera en ny eller reparera en del av gräsmattan som blivit skadad under vintern. Reparera de gamla maskinerna och byta olja i motorerna, samt att allt emellanåt ta en kaffe på terrassen.

Okej, vi tar det imorgon, för nu är det hög tid att pallra sig till jobbet för att förtjäna pengar till kaffe och dopp på terrassen. Resten ordnar sig väl så småningom.

Oops Van Posshill

 

Annonser

Varför läsa en bok?

dav

Den frågan eller liknande har jag fått ganska ofta av bekanta och andra som själva inte tycker om att läsa. Många är de som inte ser någon orsak att ta tag i en bok och begrunda dess innehåll. Att spilla onödig tid på att hålla en bok framför näsan och hålla på med bladvändning. Det finns ju många andra sätt att fördriva tiden, än att hålla på med något så gammaldags som att läsa en bok. Varför använder du inte en läsplatta till exempel, är en fråga som ofta kommer fram.

I dagens värld, där de flesta sitter med telefonen framför ögonen, nästan varje vaken minut, så är för mig en stund med en bok i min hand och en bekväm stol, en av de bästa sätten till avkoppling. Förvisso så är jag också ganska mycket på telefonen, men när det riktigt skall till avkoppling så är det en bok som gäller. Man kommer in i en annan värld och dagens eventuella bekymmer utesluts för de ögonblicken boken finns framför ens ögon. I dagens stressande tid som vi lever i, kan det vara bra att stanna opp en stund och kanske få uppleva något uppdiktande och fantiserande historia av en välskrivande författare. För mig har det varit kriminalromaner och thriller som intresserat mest, men också historiska händelser och levnadsöden.

En annan sak som jag även tror på, är att ens eget sätt att uttrycka sig och tala, blir mera utvidgad, i.o.m. att det kommer in nya och inspirerade ord i huvudet på den som läser boken. Det betyder förvisso inte att man börjar tala som om man vore en bokklassiker eller kärleksfull individ. Man lär sig ganska mycket av att läsa böcker, vilket jag anser mig göra. När jag läser en bok så kan det komma för mig helt främmande ord eller orter, som jag senare kollar upp vad de betyder eller var de finns, och då har jag i det skedet lärt mig något nytt av att läsa en bok. Aldrig för sent att lära sig något nytt.

Jag har de senaste åren läst i genomsnitt 2-3 böcker per månad och om man tänker att en bok i medeltal har c:a 300 sidor, 1500 bokstäver per sida, så blir resultatet c:a 450 000 bokstäver per bok. En hel massa bokstäver som skall omvandlas till ord och meningar, för att ge en bok ett intressant innehåll. Där har författaren en hel del att göra, men samma sak är det med oss vanliga typer som skriver blogg, Twitter, och skriver på Facebook. Vi lär oss genom att skriva fel och uttrycka oss fel, till att få fason på vår text, så att andra också vill läsa den och trycka på gilla knappen. Pröva, så får du se.

Mvh

Oops Van Posshill

 

Skyltar i trafiken

Eftersom jag jobbar i en bransch som går ut på att ta mig från punkt A till B mest hela dagen, så kan jag inte komma förbi med tanken på att dagens vägskyltar mår dåligt. Allt som oftast ser man hängiga skyltar som knappt orkar hålla sig kvar på sina stolpar. Är det inte det ena så är det något annat som gör att skylten inte är representativ eller informativ.

Vissa av dessa skyltar har haft en del problem med sin Make Up, och färgen har runnit över bokstäverna till näst intill oläsliga. Kan möjligtvis vara så att någon utövat sina konstnärliga anlag och inte riktigt haft på klara med sina färdigheter, innan de gett sig på skyltarnas färgsättning.

Att vissa skylta tappar fästet har jag svårt att förstå, emedan de flesta av dem ändå är fastsatta med en visst antal skruvar eller andra typer av fästen. Hur det kommer sig att vissa skruvar är självskruvande eller om det finns händiga personer som gärna hjälper till med att lossa på gängorna för att se hur den hjälplösa skylten med ett sista krampaktigt tag klamrar sig fast vid stolpen. Andra skyltar har helt enkelt tappat fästet och sina uppbärande ben och störtat i diket, för att där bli förnedrande hånad för sin oförmåga att kravla sig upp ur dyn.

 

Har även svårt att se när någon trafikskylt blivit genomborrad av bly och därigenom känna sig punkterad för sin strategiska placering invid vägkanten. Man kan även se endera skyltar som precis som vi människor bli skrynkliga och aningen bleka i synen, utav vädrets makter och även av någons slag samt fått utstå en del smutskastning och stenkastning.

Därför känns det vemodigt att se dessa skyltar som dag ut och dag in står där vid vägkanten, med krokiga ben eller helt avbruten stöd, för att sprida information och nyheter för den bilande mänskligheten, utan någon som helst tack och med bristande underhåll.  I sträng kyla och piskande snöfall förväntas dessa stackars skyltar fortfarande stå kvar och leda trafiken rätt utan knorr, till att vi trafikanter skall känna oss trygga och på rätt sätt ta oss fram från punkt A till B.

Hur kunde det bli såhär

Tänka sig, att nu igen när man har några dagar ledigt så slår det till igen. Hade 2 dagar ledigt fredag och lördag, så kommer den smygande, en ordentlig Manflu som däckar vilken man som helst. Det är andra gången de senaste åren som det passat på när ledigheten stundat, och inget jobb på 2 dagar. Är det månne så att när man jobbar så nära människor och skjutsar dem till sjukhus och liknande att man inte just då själv kan bli sjuk, utan spänner sig till slutet. Då när ledigheten kommer slappnar man av och då blir man själv sjuk.

Det har varit nysattacker allt mellan varven, att inte alltid näsdukarna hållits i handen, utan åkt med i nysningarna. Näsan rinner och orken tryter, samt att det varit lätt och nära till sömnen mellan varven. Länge sen man sovit så ofta och länge på ett veckoslut som detta veckoslut. Kanske man oftare borde ha en liknande skönhetssömn, för att orka med vardagen.

Sen blev man instängd i sovrummet, medan de unga damerna i familjen hade sitt framskjutna födelsedagsparty. Av någon underlig orsak ville de inte ha mig med i firandet, utan jag fann min plats i sovrummet med några kakor och chips, som de tröstade mig med. Så hade jag ju mina böcker som jag inskaffat genom byte och loppisfynd, att läsa under mitt ofrivilliga internering.

Nu när jag äntligen kommit mig ut ur rummet och kravlat mig till datorn för att skriva av mig en stund, så hoppas jag att jag kunde bli i ett sådant skick att jag kunde ta mig till jobbet på måndag. Har tid på mig att kurera mig till nattskiftet, vilket börjar redan 18.00 på måndag kväll. Tills dess så blir det väl att slänga in något äpple och eventuellt någon mera stadig matportion.

 

Dagens dilemma

Då har man ännu en gång kommit till ett dilemma, som om och om igen diskuteras, funderas över, delade åsikter som kommer fram i familjen. Detta kommer varje år, flera gånger i året och alltid vid en tidpunkt när det borde ske med detsamma och inte en enda dags väntan för länge. Varje gång frågar jag min familj om råd och alltid kommer det en massa olika förslag som jag har lite svårt att ta till mig och förverkliga.

Idag skall det ske och jag tar mod till mig och tappert stegar in hos hårklippningsspecialisten, som står klar med sax och kam, för att avkorta min lugg och snygga till det där oppe på flinten. Hon har en svår uppgift, i och med att det inte finns alltför mycket hår att klippa eller forma till en tilldragande frisyr för en man i min ålder. Egentligen behöver jag inte imponera mer än för min egen damflock emedan jag är en stadgad man och inte har för vana att ta ut svängarna på dansgolvet med främmande damer.

Låt vara att jag ofta syns ute i trafiken med varierande damsällskap, glidande gatorna fram i staden, men det har då mera att göra med mitt yrke som taxichaufför. Ändå vill man vara stilig i kalufsen, så att damerna där hemma stolt vågar gå vid min sida och se de andra damernas avundsjuka blickar. Nu skall ni inte ta det som något skryt, men det är ju lätt att vara anspråkslös när man vet att man är bäst.

Kanske det ändå är bäst att inte ha för stora förväntningar på vad som kan göras för mitt hårsvall, utan låta frissan kapa lite här och där, för att sen åka ut i stadsvimlet som en stolt man av sin tid. Att raka in sitt bilmärke i bakhuvudet vore kanske ett lite för svårt, men kanske man kunde ha en blomma i nacken. I filmerna har ju damerna för vana att ha en blomma bakom örat, åtminstone i gamla filmer.

Vi låter väl frissan skapa fritt idag igen. Önskar alla läsare en god dag trots snöfall och blåst.

Oops Van Posshill

Vakna tidigt, ut på jobb

sdr

Vilka fördelar har det att vakna tidigt och bege sig till jobbet i arla morgonstund. Egentligen ingenting, men om man ändå tar sig en liten funderare, så finns det ju alltid någon liten sak man kan komma på. Det är lugnt och stilla i huset och ingen tjatar på att man måste skynda på, eller att man skall göra det och det. Å andra sidan känner man sig nödgad att smyga och inte väcka opp de andra i onödan och sedan få skäll för att man stört deras skönhetssömn.

Steg opp senaste natt lite före kl.03.00 och minsann var det inte lugnt och fridfullt hos familjen. Inte ens någon snarkning hördes, kanske det berodde på att den som är en hejare på att snarka just hade stigit opp ur sängen och gjorde sig redo för morgonens första körning. Morgonmål och kaffe gör att mannen är klar för drabbning och stålsätter sig för att ta emot kylan som slår till när man öppnar dörren. Ett fint månljus visar sig, men ingen tid för beundrande av den ljusa månen finns, och bilen startas och inloggningen till taxametern är gjord. Känns som om vägen är min, trodde jag. Fastän färden startar i arla morgonstund, så dyker det opp en bil efter den andra, vilka även de är på väg till jobbet, eller kanske från jobbet, vem vet.

Efter en resa till staden i norr och kolla om det finns resenärer till flyget, så blir det att invänta en tågresenär och in till den andra staden. Där en snabb diskussion med nattchaffisen och en annan tidig chaufför, så är jag på väg tillbaka till hemmets lugna vrå, för ännu en kaffe innan nästa skjuts. Nu har morgonen gjort sitt intrång och dagen håller på att gry med en sådan fart att man nästan har svårt att hänga med. Körningarna avlöser varandra en efter en och jag hinner ännu med några kunder i rullstol, innan matpausen infinner sig och arbetsskiftet lider mot sitt slut.

 

Loggade in på taxin kl.03.30 och loggade ut 14.00, och därefter hem tillbaka via butiken för att handla kvällsmaten. När jag väl installerade mig där hemma efter arbetsskiftet, så var det inga problem med att ta en liten tupplur på sängen. Är inte riktigt säker på om jag hann få med båda fötterna i sängen innan mina vackra blå blockerades av ögonlocken och tuppluren var ett faktum. Där låg jag sedan avsvimmad tills den äldsta i damflocken kom hem från sitt jobb och insisterade på att eftermiddagskaffet skulle inmundigas.

 

Polis i sikte

En vacker vinterdag och du är ensam på vägen, ensam i bilen och bluesmusiken ljuder ur högtalarna. Ingen stress, ingen tidtabell, men ändå vill du komma fram så fort som möjligt, för att kunna njuta av ledigheten som följer när du kommer till ändpunkten för resan. Det har varit backe opp och backe ner samt lite kurvigt på vägen och när raksträckan visar sig och hastighetsmätarens visare sträcker sig ännu en bit längre mot höger.

Då helt plötsligt uppenbarar sig den blåvita bilen med en ljuspanel på taket och den lätt kännspaka texten Poliisi mellan lamporna. Kroppen stelnar till och en kall känsla tar över i den annars så varma bilen. Foten på gaspedalen får på ett krampaktigt sätt en känsla av att nu borde jag göra något, men vad. För sent att bromsa, och ögonen söker sig till hastighetsmätaren som visar närmare hundra, på en 80 väg. Ögonen drar sig till navigatorn som egentligen har den mera exakta hastigheten, men vad var den när jag mötte polisbilen egentligen.

Många tankar rusar runt i huvudet på de några sekunder som denna händelse äger rum, och direkt börjar jag räkna med hur mycket jag kommer att bli skyldig staten för denna vansinneskörning. Fortfarande är jag helt stel i kroppen när jag minns den blick den mötande polisbilschauffören gav mig, och i ögonvrån ser en halvt uppsträckt hand med ett finger i vädret. Jag försöker se i backspegeln om polisbilen svänger och sätter på sina samtliga ljus, för att ta opp jakten på fartsyndaren.

Inget av de ovannämnda sker, och jag drar mig till minnes handen med fingret. Det var inte mittfingret, utan pekfingret som visades, samtidigt som svängde med handen. Gesten kunde tolkas såsom ”ajabaja, nu körde du lite för snabbt”, men endast ett varningens finger kan han ge mig.

Har annars funderat på det där med att polisen kör emellanåt med tänd skylt och andra tider med släkt skylt på taket. Är det månne så att när ljuset är tänt, så är den ledig till att jaga busar,, och när den är släckt är den upptagen med annat, ungefär som taxiskylten. På taxibilen är den ju släkt när den är upptagen. Borde kanske fråga polisen vid tillfälle, helst när jag är parkerad bredvid polisbilen.

 

Svårt släppa taget

Han har hängt med en längre stund denne Oops, ja ända sen 8 juli 2010 eller möjligen längre, kommer inte riktigt ihåg när han gjorde debut med kommentarer på bloggen.fi i tiderna. Kommenterade en del och debatterade med likasinnade en del innan han var mogen för en egen blogg. I början var han helt anonym, men så småningom blev även identiteten känd och egentligen efter den stunden tog skrivandet fart och allt möjligt tog sig uttryck i skrift och med bilder av allehanda tokerier tillsammans med den intressanta och intellektuella skaran på Bloggen.fi.

Där var skaran som egentligen lärde upp Oops att använda tangenterna på rätt sätt för att få ett inlägg som kunde debatteras. Stundom var någon emot och däremellan kunde någon även hålla med om att texterna var läsbara, med lite modifiering av de debatterande bloggarna.

Det blev ett flytt från Bloggen.fi efter att den portalen hade stora problem med uppdateringar och WordPress.com blev den nya adressen. Efter flytten blev det en hel del nya kontakter med bloggare från Sverige och Norge, och en intressant period som den ännu idag finns kontakter med.

De senaste åren har han hotat om avlägsnande från bloggportalen, men några sporadiska inlägg nu som då, har gjort att inget radikalt beslut tagits. Många gånger har Oops försökt sig på nya inlägg för att vakna opp igen, men tidsbrist har ofta gjort att det blivit glest mellan inläggen. Därför har han igen funderat på om det vore skäl att eventuellt ta tag i en ny blogg, med ny identitet och kolla läget från början än en gång. Kanske vi hörs, för det vore ju trevligt.

Mvh

Oops Van Posshill

 

Förklaringen

Nu börjar det klarna varför denna blogg saknat  texter den senaste tiden. Bokstavsplaceraren och meningsbildaren Oops Van Posshill gjorde en resa till London senaste sommar och där stiftade bekantskap med Towern med dess kännspaka korpar. Att det även blev gallerskakande hade inte det redaktionella rådet någon kännedom av och ej heller varför gallret kom emellan Oops och den övriga världen. Den annars så försiktiga och blyga personen ifråga har troligen i någon form av turistande och glada samspråk med sin damflock kommit på kant med den aningen buttra och brexitbefrämjande lokalbefolkningen under sin resa på de brittiska öarna.

Vem som kunnat ta bilden på den frihetsberövande turisten Oops, där man synbarligen kan se en ytterst ledsen gallerskakande person, är inte känt, men bilden kunde efter många månaders planerande och smygande äntligen nå redaktionen för en publicering. Man har riktigt medlidande med mannen, när man ser bilden av den annars så glada mannen, för vem vill inte förenas med den övriga familjen och som i detta fall, sin egen damflock. De tre damerna som han så gärna reser tillsammans med ute i världen för att insupa nya vindar och nya influenser från fjärran land, eller åtminstone en liten bit hemifrån.

Kan nämnas att Oops mår bra efter omständigheterna och så småningom repar sig inför ett nytt år som säkerligen har något mera trevligt på agendan. Ryktas om att det finns planer på en ny resa bortom horisonten för den kringflackande familjen, men inga fastslagna orter eller land kan nämnas. Om inget extra kommer emellan, så blir det åtminstone söder om Seinäjoki även denna gång, så hopp om nya och intressanta äventyr i sikte.

Ifall någon får syn på Oops och hans flock, kan ni ju eventuellt avporträttera och dokumentera deras framfart ute i världen och förhoppningsvis inte behöva se mannen i ögonen genom en gallerförsedd grind. Mannen ifråga har ju en tendens att vara på farande fot mest hela dagarna, och då i de mest varierande sällskap. Dagligen så tillbringar han med ett ytterst likasinnat gäng som även de för ett kringflackande liv, och där samspelet är en viktig del av att arbetsdagen skall fungera. Enligt säkra källor lär han trivas med sitt kringflackande liv, bara han allt emellan får koppla av hemma framför brasan med en kopp kaffe i handen och frun i stolen bredvid.

Annandag jul anno 2018

Oops Van Posshill

Varför? Why?

 

Varför skall man hålla på och fotografera liknande bilder utan en endaste förklaring till vad det egentligen föreställer. Därför att det är ju det som är hela pointen med bilden. Betraktaren får försöka föreställa sig vad det handlar om och se vad fotografen vill ha sagt med sin bild.

Själv vill jag ganska ofta fotografera helt vardagliga saker och objekt som i ett större perspektiv vore lätt att känna igen, men en liten detaljförstoring kan helt enkelt förvilla betraktaren och därmed är intresset för bilden också större.

De flesta av dessa bilder fotograferar jag från någon resa ute i världen, och många av dem är ju helt vardagliga saker som vem som helst kunde känna igen, om de bara vore fotograferade i ett större perspektiv. Har lekt med tanken på att så småningom göra en liten bok utav dessa bilder och eventuellt ge en förklaring vad de egentligen föreställer.

Tre bilder av varierande slag och inget namn eller förtydligande på vad de föreställer, men dessa bilder kunde lätt ge en bild utav mig som fotograf, amatörfotograf i det närmaste och inget annat.

Om ni kommer på vad de föreställer eller vad som eventuellt får er att tämka på vissa detaljer så svara gärna med en kommentar.

If someone of you visitors on my blog, know what these pictures are, you can write me a comment.

Then we see if you are right or wrong.