Trevliga möten

Man blir på gott humör när man träffar på denna lilla krabat ute i trädgården. Jag var ute bland hallonbuskarna och plockade hallonen för att ha något gott att ha på morgongröten i höst, när det prasslade till under buskarna. Fram kommer denna lilla igelkottsunge på knappa 10 centimeter.

Inte var den rädd heller, utan styrde stegen rakt mot mig och jag tog snabbt fram mobilkameran för att eventuellt få några bilder. Jag satte mobilen i gräset och knäppte helt på måfå, varvid den lilla kotten kom rakt på mobilen och nafsade i skyddsetuiet. Kanske den var hungrig eller törstig, det hade ju varit en varm dag med nära 30 grader.

I snabba ryck släntrade jag in efter ett fat med vatten för att ge den lille lite svalkande dricka. Var precis som om den hade väntat på mig där den låg under en buske när jag kom tillbaka, och när jag satte vattenfatet nära den så steg den opp och tassade till fatet för att dricka. Fick en fin känsla när man kunde hjälpa den törstiga lilla kotten. De är ju så trevliga att se på när de på sina korta ben tassar på i trädgården.

Kanske man inte alltid ska ha det så prydligt och välordnat i trädgården, utan något parti med mera vildvuxet buskage som kan ge skydd för dessa små taggiga typer.

Med vänlig hälsning

Oops Van Posshill

Ute i havsbandet

Ungefär 10 km från fastlandet ligger Kylmäpihlaja fyr utanför Raumo. Vi bestämde oss redan på våren med frun att ta oss en tripp ut till ön i sommar och nu senaste weekend blev det av. På ön finns ett hotell inrymt i fyren, och med en skärgårdsfärja som traffikerar de olika öarna i området så tog vi oss dit.

Från hamnen upp mot fyren kände man sig som om man var på väg in i rena rama djungeln, med buskage tätt intill stigen. Ön var inte stor, så från hamnen var det endast några hundra meter in till hotellet. Hotellet hade 15 st 2 personers rum och en 30 personers restaurang. Liten men naggande god, gästvänligt och serviceinriktad personal.

På ön fanns det kala klippor som lämpade sig utmärkt för soldyrkare, fågelskådare och helt vanliga turister med naturen som främsta intresse. Enligt informationen torde det finnas c:a 200 olika fågelarter på ön, och det var trevligt att på nära håll kolla in fåglarna med deras ungar, utan att de var alltför rädda av sig. Viss begränsningar för turisterna var det angående fåglarnas häckningsplatser.

Svanarna var inte heller rädda för besökarna, så länge avståndet var tillräckligt. Både måsarna och gåsarna på ön var väldigt nyfikna av sig och strosade omkring bland besökarna.

Jag tror att när solen gick ner i havet så var samtliga besökare ute på klipporna och fotograferade dess möte med havet. En lätt havsbris och tärnornas skränande gjorde att man slappnade av uti kvällen. Att sen rummen saknade luftkonditionering gjorde att nattsömnen blev aningen lidande, men ändå var vistelsen på ön en fin upplevelse och dagen efter kom båten och hämtad oss tillbaka till fastlandet.

Med sommarhälsningar

Oops Van Posshill

Sommaren 2021

Nu när sommaren äntligen är här och det finns mera tid för att åka ut med kameran och fånga in de olika ögonblicken, så tänkte jag att först lite nostalgi utav ödegårdar och äldre byggnader.

Dessa två första bilder är tagna endast c:a 10 km från min egen adress, och dessa hus har varit obebodda en lång tid redan, hur länge känner jag inte till egentligen.

Här har tyvärr gångjärnen fått ge vika för tidens tand och även själva dörren har genomgått en typ av celldelning. Ventilationen torde vara rätt så fungerande och inga större problem med vädringen en varm sommardag.

Om det ändå hade varit häst och skrinda som funnits i bilden, men tyvärr har de båda försvunnit och dessa plåtvidunder blir kvar och skräpar i det lummig landskapet. Med hopp om att sommaren kommer att visa sig från sin bästa sida och vi kan börja leva ett mera normalt liv ute i världen.

Med dessa bilder vill jag önska en trevlig sommar, med många trevliga minnen och en hel del bilder att publicera till andras beskådande.

Med vänlig hälsning

Oops Van Posshill

I väntan på sommaren

I väntan på sommaren så satt ja på ett av mina favoritställen och blickade ut över ån. I dörröppningen till vedlidret, där jag så ofta sitter och ser ut mot byn, är ett av de bästa ställen där man kan slappna av och göra helt enkelt ingenting, förutom att bara kolla in läget.

Ha det gott inför sommaren

Mvh

Oops Van Posshill

Våren och kärleken

Vi har vår i luften och kärleken spirar. Dessa tu visade ömt sin kärlek till varandra helt öppet på fältet framför den burdusa fotografen, som inte hade vett att lämna de tu ifred. Men fotografen ville testa sin nya kamera och avvaktade träget för att få en bra bild. En avtalad tid i staden gjorde dock så att fotografen avlägsnade sig så småningom och vad som sedan hände blev inte dokumenterat.

Just på detta lilla fält har svanarna för vana att varje vår och höst mellanlanda för att kolla vad marken har att bjuda på i matväg. Idag var det inte många svanar på plats, men när de samlas inför sina resor, kan det vara frågan om hundratals. Innan jag bestämde mig för att lämna dem på tumanhand så blev det lite kram och hej till fotografen.

Det var allt för denna gång.

Mvh

Oops Van Posshill

Vintern håller i sig

Fastän vintern kom sent , så har den i alla fall skänkt oss rikligt med snö. För skidåkarna har det varit ypperligt med den rikliga snön och skidförsäljarna har haft en god åtgång på skidor. Vissa butiker har s.g.s. sålt slut sitt lager och man har fått förklara åt de hugade köparna att tyvärr så finns inga skidor mera på lager.

Som så ofta tidigare om åren så har jag ganska ofta lagt opp bilder på både Facebook, Instagram och bloggen från många av mina resor med taxin. Numera så kör jag inga långa sträckor, utan det är mestadels skolskjutsar, pensionärsskjutsar och VIP skjutsar till och från staden Jakobstad.

Dessa vyer kör jag dagligen och för det mesta så är vägen helt ok, men i menförestider får man verkligen hålla hårt i ratten när grusvägarna blir gyttjiga och nästan oframkomliga. Vissa avsnitt skulle det vara behov utav fyrhjulsdrift och några hundra hästkrafter under huven. När vägarna är som bäst så går det bra att susa fram i 80 km/h, men vid just menförestider kan farten sjunka till 30 km/h, för att inte köra sönder bilen.

Alltid under mina körningar har jag åtminstone mobilkameran med mig och emellanåt är även systemkameran med. Ofta syns djur i trafiken vilka lyckligtvis har hållit sig på säkert avstånd från bilen. Tyvärr hinner man knappt lyfta kameran förrän djuren redan tagit sig över vägen och i skydd inne i skogen. Rekordet på en rutt jag kör är 2 älgar 5 rådjur 2 ekorrar, vilket tyder på att det inte är direkt frågan om stadstrafik, utan en rutt på c:a 50 km i naturfagert område.

Mvh

Oops Van Posshill

Ute i skymningen

Ute i skymningen kan man hitta de mest otroliga fotomotiven som kanske finns där hela tiden framför en, men att man inte alltid lägger märke till dem då. Denna enkla torklina med sina klädnypor färdig för upphängning utav tvätten, finns utmed min korta vandring till utegymmet ( vedlidret ) där yxan svingas i takt med att veden klyvs till mera andamånsenliga storlekar. Många gånger har jag nuddat linan med huvudet och därmed omedvetet dragit ner lite snö i nacken. Dessa klädnypor är helt omedvetna om Coronatidens restriktioner, utan samsas alla tätt tillsammans för att kanske dra nytta av varandras närhet.

Hagtornshäcken som vintern till ära fått en ljusslinga inbakad bland kvistarna, har varit en trevlig och uppiggande liten färgklick i den annars så dystra vinterkvällen. Med lite mera snö bland kvistarna kunde ljuset ha varit riktigt trevligt och uppiggande. Nu är det ju bara första vintern som Hagtornshäcken får agera vinterbrud, så kanske i framtiden kan jag eventuellt kunna få till en bättre ljussättning med lite mera färgat ljus. En försiktig början med ljusskapandet som förhoppningsvis kan skapa en vinterstämning att vila ögonen på.

Avslutningsvis en liten bild av vårt åldriga äppelträd som tyvärr håller på att dela sig. Borde staga hela trädet för att fortsättningsvis få ta del utav dess skörd. Detta enda träd ger oss äppelsylt för en tredjedel av året.

Så kan man få till det när man tar en sväng runt huset i kvällsskymningen och försöker fotografera vad som finns på ens tomt. Den senaste tiden har det mestadels handlat om att fotografera detaljer samt ån som rinner utanför husknuten och dess närmiljö. I samband med att jag nu inhandlat en ny kamera så skall det väl förhoppningsvis sporra till att mera ta sig ut i naturen för att avbilda dess skönhet. Kan ännu tillägga att dessa bilder blivit fotograferade med mobilkameran, som alltid finns till hands.

Mvh

Oops Van Posshill

Uppdatering

Blev en ny Canon EOS R och ny blir det att försöka lära sig alla knappar och finesser. Skall egentligen bli spännande att se hur man klarar av att lära använda fotograferingsapparaten. Än så länge är det bara i provstadiet för mig , men har för avsikt att kunna få till stånd lite mera bilder med bättre skärpa och eventuellt mera finesser. Använde den förra kameran i 10 år, så det var nog på tiden att man förnyar sig så länge man har intresset kvar. Finns ju alltid en risk att man helt enkelt bara sätter sig ner i fåtöljen och läser en bok istället för att vara ute i naturen och avbilda dess skönhet.

Har den senaste halvåret ofta haft besök av mina fyrfotade vänner från grannskapet, och de har om än lite motvilligt ställt opp för fotografering, men inte alltid att de placerat sig som jag skulle ha velat. Emellanåt har vännerna varit i slagsmål, eller så har det varit akrobatiska övningar i äppelträdet, för att inte tala om deras nyfikna fönstertittande. De hade också gärna kommit in på besök, men jag har för vana att inte släppa in andras katter i mitt hem. Finns en giltig förklaring även till detta, nämligen min fru är aningen allergisk mot just katter. Hon skulle gärna ha en katt själv men det blir alltför mycket nysattacker och rinnande näsa av att vara alltför närgången till katter.

Men visst är lilla Elli fin. Återkommer med nytt material när jag har testat kameran lite mera.

Med Vänlig Hälsning

Oops Van Posshill

Då är man där igen

Då är man där igen, vet inte för hur mångte gången det är. Har förvisso varit i kameraköp tankarna en par gånger de senaste åren, men inget konkret har skett. Nu har det åtminstone varit en hel del manglande fram och tillbaka, samt ett antal videosnuttar som blivit kollade. Megapixel, ISO-omfång, sökare, program, prosessor, ackukapasitet, autofokus och sensorn är sådana saker som bör jämföras olika kameror emellan. Har åtminstone hittills hållit mig till Canon, av den orsaken att jag kan använda en del av mina gamla objektiv.

Tidigare när jag var mer aktiv med fotografering och då även hade utställningar och deltog aktivt i tävlingar, så var jag betydligt mera uppdaterad när ett kamerabyte var aktuellt. Nu är jag nästan hjälplöst långt efter med allehanda informationer om vad man borde satsa på och vilken utrustning finns att tillgå. De senaste 20 åren har mestadels handlat om familjen, barnen och våra gemensamma resor. Säkerligen blir det mera utav samma motiv, men nu vill jag ha mera hjälp utav vad tekniken har att erbjuda.

Två modeller har figurerat den senaste tiden, eller egentligen 3 stycken. Canon EOS R/RP och 6D Mark ll. Högst troligen blir det någon utav dessa, men alltid finns det rum för någon svart häst. Man skall ju inte vara allt för säker, för då blir ju osäkerheten nästa steg i proceduren. Har försökt få vänner och bekanta som fotograferar att ta del i min process, genom att få förslag utav dem som har erfarenhet av dessa kameramodeller. Men kanske till nästa inlägg kan jag ta bilderna med en ny kamera och se hur resultatet blir.

Några udda bilder skall det väl ändå gå att få med i detta inlägg. Har ju inte blivit allt för ofta som jag skriver inlägg numera. Det är inte för att jag inte skulle ha tid, utan mer för att inte inspirationen kommer mig tillhanda, och därmed kan överföras till text på dessa sidor.

Kanske detta får bli kvällens inlägg och jag drar mig sakta tillbaka till köket för att kolla om det eventuellt kunde gå att få sig en kopp kaffe innan man lägger sig för kvällen. Vore ju förargligt om man inte fick sin kaffekopp och skulle bli tvungen att ligga vaken och fundera över hur det kunde bli så.

Mvh

Oops Van Posshill

Sommaren är förbi

Sommaren är kort, här fotograferat från husväggen hemmavid. Sommaren blev inte som vi tänkt, men när blir den egentligen så som man vill att den skall bli. Alltid kommer det en del extra krokar och krumbukter när man som mest vill ha det bra och att allt skall gå som planerat. Men hur man än planerar så blir det ändringar, och inte alltid att de ändringarna blir i positiva toner. Jag har annars försökt vara den personen som sökt det positiva i olika situationerna där det negativa spelat huvudrollen.

Under denna sommar har jag mestadels hållit mig hemmavid och försökt åstadkomma något på min egen täppa och göra det som tidigare blivit ogjort. Men hur man än försöker så kommer hösten smygande och sen märker man hur mycket av det som borde ha åtgärdats, förblivit som det varit de senaste åren. Så är jag också en man som kan tänka mig att lämna något att göra även i framtiden. Inte behöver man få världen färdig i år, om man har för avsikt att leva vidare även nästa år.

Lintula nunnekloster

Denna sommar som varit, har jag ändå hunnit med att gå ut i skog och fjäll, samt gå i kloster. Min vandring ut i naturen har jag behandlat i ett tidigare inlägg, men klostren som jag besökte i sommar var Lintula och Nya Valamo. Lintula kloster i Heinävesi är ett nunnekloster där en stor del utav inkomsterna kommer från ljusstöpning samt olika bär och honungsprodukter.

Nya Valamo munkkloster

Nya Valamo munkkloster från vilken bilden ovan är, flyttades från Karelen till sin nuvarande plats i Heinävesi. Turistnäring och vinproduktion hör till Valamos mera inkomstbringande näringar. När vi besökte Valamo så fanns det restriktioner och man kunde inte vara hur stora samlingar , utan man fick hålla en viss distans. Vi övernattade i ganska spartanska, men ändå i helt ändamålsenliga rum, samt fick en god och näringsrik frukost i kaferestaurangen Trapesa.

Ikonostasen i Valamo huvudkyrka

Vi gjorde en guidad rundvandring på området och fick även informationen på svenska. En guidad rundvandring är att rekommendera emedan man då får mera information och kan fråga guiden vid oklarheter. Många nya saker angående klosterlivet blev vi berikade med och många frågor fick sina förklaringar.

Mvh Oops Van Posshill