posshill

Låt humor vara en del av vardagen


2 kommentarer

Välkommen Tillbaka

Ni vet ju säkert hur det känns, när något saknas i ens liv. När platsen är tom och ingenting hörs av den saknade. Kan kännas samma sak när fakturan skall betalas och kontot visar dåliga nyheter. Varifrån skall man söka tröst eller varifrån kommer stödet i den svåra situationen. Man är bara tvungen att hanka sig fram, så gott det går och hoppas det bästa av situationen. Här hos oss har situationen varit svår de sista 4 månaderna, och saknaden och längtan har varit svår. Det kom så plötsligt och oförståeligt, men väntan på bättre tider och återföreningen har ändrats i flera repriser.

I din frånvaro har det kanske hänt att enstaka ord yttrats som kanske inte borde ha sagts, samt att vi varit tvungen att avvara mera tid för att klara oss igenom tiden utan dig. Fastän tiden utan din närvaro har gjort att vi kanske enats och samlats närmare varandra, men att vi ändå varit tvungen att planera lite mera hur vi hinner med allt som borde göras. Saker som borde har gjorts snabbare har samlats i närheten av din plats och där har de väntat på din återkomst, ända tills någon förbarmat sig över situationen och handgripligt tagit över. Efteråt har denna någon sagt sig vara nöjd och renad in på bara skinnet, efter sin bedrift.

Vi vet numera att mycket fallit på din lott här i våran familj och dina uppgifter varit betungande, men vad göra i detta bråda samhälle, som hela tiden vill att vi skyndar oss till nästa grej. Utan din hjälp hade vi många gånger fått avstå från social samvaro eller familjefester, eller åtminstone ta det lite lugnare efter festen. Vi har vilat när du har tjänat våra syften, och det skall vi med tacksamhet komma ihåg.

Så med dessa enkla ord vill jag önska dig välkommen tillbaka, våran kära DISKMASKIN.


4 kommentarer

En dag vid Fäboda

En solig dag ute vid Fäboda för att insupa frisk luft och avslappning. Där ute på klipporna fanns mycket folk som liksom min familj njöt av solen och den vindstilla dagen. Blev en fin avslutning på en längre weekendledighet. Sällan att jag har haft 3 dagar ledigt efter varandra och till på köpet i helgen, vilket har gjort att det känts avslappnande i både kropp och själ. Efter denna ledighet och friluftsdag, så kändes det inte alls så svårt att ta sig till jobbet och nattskiftet.

Nu är i alla fall nattskiftet över och jag har hunnit sova en stund, så veckan kan fortsätta i ungefärliga samma banor som tidigare. Tänkte i alla fall att jag kunde ge er en blick i vad som fanns ute vid havet denna tid på året när naturen visade sin bästa sida.


Lämna en kommentar

A Day Off, Or Two

Helt plötsligt visade det sig att jag har några dagar ledigt och kunde helt koppla av i dagarna två. Klart att ett sådant tillfälle skall firas med en ordentlig sovmorgon, varvid jag ställde klockan 15 minuter senare än vanligt. Utvilad och glad över den nya dagen, steg jag opp direkt och efter diverse morgonprocedurer så kom grötkastrullen på spisen. Därmed kunde jag ha gröten klar, när frugan tog sig till köket, klar för att möta den nya dagen.

Veden tändes i Tulikivi ugnen och vi kunde inviga dagen med en fin brasa och en kopp kaffe i en avkopplande atmosfär. Efter att sessorna begett sig till skolan, och frugan och jag tagit en tur till Ekorosk avfallsstation med allehanda skräp som blivit liggande i garaget, så gjorde vi en tur till stadens simhall. Efter bastubad och 1 kilometer simning, så var vi redo för en välförtjänt lunch på Stadshotellet i Jakobstad.

Vi hade redan på morgonen fått en inköpslista utav sessorna som vi använde för inhandlande av ingredienser till kvällens måltid, som sessorna lovat tillreda. Så nu sitter jag vid datorn och sammanfattar dagens händelser och vad som hänt mig denna dag till denna stund.

Med andra ord en bra dag som senare kanske avslutas med en bra kriminalroman eller kanske TV tittande. Efter dessa avkopplande dagar så är jag förhoppningsvis utvilad och klar att erbjuda mina kunder en trevlig och säker resa till ett bestämt mål.


Lämna en kommentar

Förmiddagspromenad

Nu som då händer det att jag tar en promenad utefter en för mig passlig rutt i närområdet. Fastän man ser samma vyer och nu som då fotograferar någonting, så händer det att man kan få nya perspektiv på det vad man sett tidigare. Under mina promenader så passerar jag ofta denna lada som numera fungerar som lagringsplats för sådana saker man inte vet var man skall placera. Även denna lada har åtskilliga år på nacken och det tar sig uttryck i den gråa patinan som virket har antagit.

Låsanordningen på den övre luckan är av stabilt virke som motstått väder och vind i tiotals år, utan att behöva smörjas eller genomgå dyra reparationer. Förvisso är det inte svårdyrkat och vem som helst med IQ på den högre nivån torde klara av att klura ut hur man går tillväga för att öppna luckan. Å andra sidan har man ju inget ärende till andras egendomar och därför bäst att ta ett steg tillbaka till vägen.

Här har väder och vind torkat ut bräderna och givit dem den gråaktiga tonen som gör dem så attraktiva för vissa konstnärer, som återskapar konstverk utav virket.

Tyvärr så lämnas ofta andra uttjänta föremål ute i naturen till förtret för många. Denna packåsna har slutat sina dagar på denna natursköna plats, när orken tröt och viljan tog slut. Den hade gärna kunnat få sin sista vila tillsammans med andra likasinnade bilar på bilskrotens gårdsplan vilka står i kö för att hamna i metallpressen. Där pressas de ihop till passliga metallkollin som skickas till återvinning och därmed återvänder i ny form.


Lämna en kommentar

En långväga gäst

Har i dagarna fem haft en utländsk gäst hemma hos oss. Hon har nu besökt oss för tredje gången och alltid varit lika vänlig och trevlig av sig. Det är ju inte alltid man får gäster från Japan, men om man vill vara riktigt ärlig, så har besöken från Japan varit fler än t.ex. från Sverige de senaste åren. Endast bekanta från Ungern har besökt oss oftare de senaste åren. Hur det nu bekommer sig att vi har så många utländska gäster, beror helt på att vi varit vänfamilj till en utbyteselev för några år sedan, och därmed fått stifta bekantskap med dessa trevlig personer. Något som jag varmt kan rekommendera åt andra.

Jag som själv inte klarar av att få något vettigt ljud från något instrument, kunde denna gång bara sitta i favoritfåtöljen  och höra hur pianostycke efter pianostycke formligen fyllde hela rummet. Där satt jag och frugan tysta och insöp den musikaliska kvarten som Azusa bjöd på. Aldrig tidigare att vårat piano serverat något liknande, åtminstone vad jag kommer ihåg. Så har hon också börjat spela piano i mycket unga år, och ihärdigt övat varje dag.

Klart som den att vi ville bjuda lite på den Finländska naturen, och när ändå snön hade kommit och solen ville förgylla vår dag, så det blev en liten utflykt till natursköna Kiisk med dess korvgrillningsplats. En kort promenad innehållande några minusgrader, så vad kunde vara bättre än så. Korven grillades och sällskapet trivdes ute i det fria.

Så efter några dagars fina väder med sol och plusgrader kunde man skönja smältande snö och is från terassens takkant, vilket bådade gott inför den framförvarande våren. Just denna tid börjar man vänta på de olika vårtecknen och den stundande sommaren.

 

De ljusa dagarna till trots, så tog vi oss in till staden för en titt hos stadens museum, för att bekanta oss med dess utbud och historia, varav det blev några detaljstudier och fotografier.

Några dekorationsmålningar uppe i taket, som har gjorts av målare med säker hand. Samt sist en gammal eldstad, putsad och städad från aska och sot.

 

 


2 kommentarer

Nattskifte med fotografering

dsc_02943733

Har ett mycket varierande jobb som taxichaufför och mycket kan hända under ett arbetskifte. Vissa av dem kan vara stressande med mycket körande hit och dit med en pressande tidtabell, andra kan vara helt utan händelser där tiden tickar långsamt och inget händer. Ett sådant tillfälle är vanligtvis nattskiftet då man får försöka hitta på egna trix för att hålla skärpan igång. Har den senaste tiden passat på och fotograferat staden under den tysta tiden när inget egentligen händer och jag känner mig ensam på gatorna. Bilden ovan från en pappermassafabrik i Jakobstad.

dsc_0370Egentligen kan en gammal fabriksfastighet vara intressant och kanske t.o.m. vacker i den rätta belysningen. Ingenting sker och inga personer syns flanera på stadens gator denna timme, utan man känner sig som om allt hade stannat i tid och rum, men endast min taxi, kamera och jag igång. Jag glider fram över gatorna till nästa anhalt för att eventuellt fånga något intressant att föreviga för framtida funderingar.

dsc_0513Storgatan mot torget gapar den även tom på människor denna tid. Fotografiet taget 04.00 en tisdag morgon och ingen annan än jag kör över stadens gator, men snart vaknar denna stad till liv och så småningom kan det bli trängsel på detta gatuavsnitt, hur svårt det är att tänka med blicken på denna bild. Jag stannade min bil mitt i korsningen och tog bilden, samtidigt som jag kände mig alldeles ensam i staden.

_20161201_230111En liten bit utanför stadens centrum har vi sen en gammal prästgård som ofta har blivit avbildats, dock på närmare håll än mina nattbilder. Prästgården som sommartid har en fin örtträdgård och små koloniallotter, där man kan odla sina egna grönsaker och örter. Sommartid kan man flanera omkring och dra in av de olika dofter som känns i näsan, och senare kan man även ta en kaffe med tilltugg i den lilla cafeterian bredvid.

_20161202_002447En tegelvägg med begynnande grafitti. Denna vägg passerar jag ofta varje dag, och väggen är en gammal transformatorbyggnad. Dessa bilder har blivit fotograferade helt apropå utan att jag planerat desto mera i förväg. Har bara stannat bilen och i vissa fall endast hissat ner sidorutan och tagit en bild eller två. Att nämnas att samtliga bilder är tagna med en mobiltelefonkamera av märket Sony Xperia. Så försök inte ens jämföra med hur de kanske borde se ut.

dsc_0550

 

 

 


Lämna en kommentar

Övernattningsparty

7c92e2ef385767b1a6645986c581f3ed1

Vet inte hur länge det har varit planerat, men mycket utav kakor, chips och andra godsaker har inhandlats och bakats hos oss denna vecka. Själv har jag inte blandat mig så mycket i själva bakningen, men känt mig tvungen att smaka och konstatera att det duger ypperligt att servera på den rätta dagen. En tid igår kände jag mig orolig för hur det skulle gå med min kvällsmat, emedan jag hade stora svårigheter att ta mig till spisen och kokplattorna, för att kunna göra något ätbart. Det var mestadels kakor och glasyrer som trängdes i köket. Sedan när tillfälle gavs så gjorde jag slag i saken och kokade lite mannagryn till mig och frugan. Då hade redan festprissarna ankommit och de fyra unga damerna hade parkerat sig på övervåningen med sina godsaker.

Kottarna med sina vänner hade tagit nästan hela huset i besittning och vi föräldrar blev förvisade till sovrummets lugna vrå, där kriminalromanen med händelser på Shetlandsöarna upptog min största uppmärksamhet. Frugan ägnade sig över mer humoristisk litteratur, om man bedömer efter de korta skratt som kom mellan bladvändningarna.

Jag fick ju ändå ta del i festligheterna när maten och godsakerna hade serverats samt lemonaden och saften druckits. Diskbaljan blev min plats, emedan våran diskmaskin är på reparation, varit redan i över en månad tror jag. Tänkte kolla in nu på måndagen ifall de har besökstid på reparationsfirman och kolla när den eventuellt kunde rehabiliteras och senare tas i bruk hos oss. Den börjar bli saknad rätt så mycket numera.

Vid midnatt startades DVD spelaren och en film var nästa programpunkt varvid brudarna tog ner madrasserna till vardagsrummet och intog platsen framför TV:n. Det var ungefär vid den tiden som jag bestämde mig för att dra ner ögonlocken och bege mig till en annan värld för min skönhetssömn. Det om något var vad jag behövde, eftersom jag stigit tidigt opp på lördagsmorgonen.

När jag sent omsider steg opp på söndagsmorgonen och försiktigt kollade in i vardagsrummet, ifall brudarna var där ännu, kunde jag bara konstatera att någon hade städat opp ganska fint efter dem. Inte var det jag åtminstone, vad jag minns. Så nu när jag skriver dessa enkla rader har gästerna gått hem, våra kottar ägnar sig åt sitt på övervåningen och frun pustar ut efter veckoslutet. Jag strövar åter igen fritt över nedre våningen utan att bli tillhyssjad eller instängd någonstans.

Nu tar jag en kort paus i skrivandet och återkommer den 28 februari med en kort text.