posshill

Låt humor vara en del av vardagen


2 kommentarer

Nu också även jag

Nu har jag också sällat mig till den skaran som vintern till ära skyltar med något nytt. Stort och fint skall det vara, kanske lite finess med det hela. Borde också kanske skaffa de rätta dekalerna som skulle pryda upp sidorna och tala om för de som inte vet, vad som borde finnas i det nyinskaffade förvaringsenheten. Just det, jag har skaffat skidbox. Det blev ju inte den dyraste och vackraste modellen, inte ens de rätta dekalerna på sidorna. Dekalerna som tarar om vilket märke jag har på mina skidor, eller var jag tillbringar mina vintersemestrar, inte ens vem som sponsrat min box. Jag köpte den själv tillsammans med frun. Vi tänkte att efter 20 års samvaro hade vi sparat så att det räckte till en skidbox. Nästa steg blir väl att investera i några dekaler, kanske.

Har stora planer på att åka till Lappland under sportlovet. Ledighet från jobbet är ordnat, stugan beställd, och träningarna inletts inför de nya spår som skall uppsökas. Har nog tidigare varit till berörda ställe, men det har blivit några år sen sist, närmare bestämt c:a 15 år. Månne man vågar sig nerför backarna som tidigare, eller om det blir med snöscooter nerför. Bara man kommer ihåg att svänga de böjda ändorna av skidorna neråt backen, så skall det väl ordna sig.

Jordens dragningskraft gör väl att man kommer sig neråt, men på vilket sätt, får min från tidigare fenomenala teknik avgöra. Redan för över 20 år sen, när jag var ganska aktiv slalomåkare, hände det att den kalla snön kom  snabbare emot kroppen, än man ämnat. Då gäller det att se om sina kroppsdelar, att de finns kvar och inte svängt sig i fel vinkel. Mången åkare har stiftat bekantskap med det vita pudret mera hårdhänt än planerat, tyvärr. Men det visar sig hur det blir.


2 kommentarer

Potatisavklädning

Häromdan kom jag på tanken om hur potatisavklädningen sker och med vilken fart. Kommer ihåg när jag som en liten parvel kollade in morsans fart med kniven, när skalet skulle avlägsnas från potatisen. Då var det minsann fart på och skalet flög i en vid båge ner i sophinken. Försökte mig några gånger med att få upp farten på skalandet, men inget blev som jag hoppades på. Skalen blev tjocka som pärtor och tummen blodig och liknade mest uppskärningar.

Nu i detta moderna samhälle med mera gubbar i köket, så har även jag lärt mig en del utav skalandets hemligheter, och kan briljera med kniven utan större skador. Att använda en äkta potatiskniv har det inte blivit, utan en fällkniv med specialslipad egg är som gjord för ändamålet. Nu har jag hittat den rätta farten och knivens förhållande till potatisen, samt deras gemensamma beröringspunkt, och slutresultatet konstaterats helt ok utav mina sessor.

Att ha 3 damer i huset som granskar ens vedermödor i köksregionen, sätter en del press på mannen, men hittils har jag pallat för trycket. Idel beröm har haglat över mina kulinariska utsvävningar i den regionen, vilket kanske kan bero på att så länge jag huserar i köket, kan de hålla på med något annat. Men när det gäller bakverk av olika slag, vågar jag inte blanda mig i den saken. Någonting bör man överlåta åt damerna, så att inte deras självförtroende helt rasar i det köksregionala området. Istället har jag varit snabb vid avsmakningen av deras åstadskommande med de olika bakverken, vilket tyvärr också syns på min lite konvexa midja. Gott är bra för humöret, men kanske inte för kroppen.


2 kommentarer

Inne att vara ute

Perfekt väder för utearbete eller en längre promenad. Kan mycket väl tänka mig snöskottning av gårdsplanen idag. Att skotta den helt fri från snö och skräp. Redan tanken känns bra, med tanke på att den är så gott som färdigskottad från tidigare, så kanske jag kan hålla mig för det arbetet. Då slapp jag den pärssen och inga extra svettdroppar kom nerför min panna. Men på något vis borde man ta sig ut och riktigt skåda vädret med en känning i näsan av den friska vinden, som mojnat och se bortom horisonten som man har för vana att säga. Men varför se så långt när det finns intressanta saker att se på nära håll. Redan igår kunde jag se spår av min vän uttern som nere vid åbranten lekt kana ut mot ån. Han om någon förstår att ta vara på det goda som vintern ger.

Jag vågar inte ge mig ut på åbranten och åka kana, för ifall någon skulle se mig, så då vore skvallret ute i byn, jaha det går utför för Oops. Inte kan vi ge dem redan nu en bekräftelse, låt dem hållas ännu en tid. Men ute skall jag ta mig, bara jag hittar de rätta kläderna för tillfället. Mössan lågt över öronen och ett par rejäla handskar, vilket gör att jag får ett ordentligt grepp om yxan i vedlidret, skall nog bli bra. För efter alla funderingar om vackert väder och utevistelse, så nu skall det bli vedhuggning den närmaste tiden, åtminstone 15 minuter kan jag väl hålla på, tror jag. Om inte så kan jag ju sätta mig i dörrhålet och se ut över ån och kyrkan. Då får jag en känsla över att vara inne när jag är ute.


Lämna en kommentar

Jag ser en lippis

Dessa unga män med sin lippisar fullt synliga i mitten av ratten på en bayersk motormaskin. Vissa av dessa ynglingar ligger som fastklistrade mot sidorutan, att man har svårt att se att någon över huvudtaget befinner sig i bilen. Har någongång försökt efterapa deras sittställning i bilen, men inte förstått hur man kan sitta på det viset. Att sitta med huvudet mot sidorutan och försöka köra på samma gång, är för mig helt omöjligt. Jag får helt enkelt inte sådana krökar på min runda och slanka midja.

Redan de att när de ser en större bil typ, paketbil så måste de förbi, oberoende om det finns sikt eller utrymme. Det är ju klart, när de sitter som de gör, så kan de väl inte se om det kommer bilar emot eller om det är en backe med dubbla spärrlinjer. De ser väl bara baklyktorna eller paketbilens tak. Att de sen skall svänga till vänster en halv kilometer senare har ingen som helst betydelse, de kom ju ändå förbi den blockerande paketbilen.

För att spara tid när man är ute på landsvägarna är det bästa att hålla farten på den lagliga nivån.


Lämna en kommentar

En hyllning till asfaltvälten

Katok[1]

Har alltid haft den känslan att en asfaltvält inte fått sin rätta status i samhället. Men äntligen så har någon gjort den till ett minne för oss alla, om en påminnelse om hur våra vägar har formats. Allt efter att vägvälten farit fram så har den jämna och nya asfaltstumpen känts fin och bra. Vi har sett dess fart efter den heta asfalten och kännt dess vibrationer långt ner i ryggmärgen. Vi har väntat på att den skall göra en jämn väg för våra bilar att susa fram i alltför snabb fart, som sedan hindras av fartkamerornas upptorning vid vägkanterna. Deras bländande sken är ingen trevlig syn, och när vi förstår dess innebörd, är det redan för sent. Ett varierande belopp dras av vår konto och vi bannar oss själva för den fart vi åstadkommit med våra bilar. Men asfaltvälten gör inga fartrekord utan sakta darrande far den fram för att efterlämna en jämn yta för våra fartdårar. För att i ett senare skede förvandlas en gropig uppluckrande stenmassa till väg.

Men det är en annan historia.

 


Lämna en kommentar

Mannen, den levande klädhängaren

Så har det hänt igen. Mannen av idag har bevistat Coccola med hela familjen och ett litet uppköp i några affärer var på tapeten. Sessorna stod i tur att inhandla diverse klädtyg till vinterlekarna ute i snön, och jackor och byxor var det givna ämnet för dagen. Enligt en tidningsannons lovade några företag vissa rabatter om man kom in för inköp. Rabatter är ju alltid av naturen bra, antingen det är avdrag på fakturan, eller som ögonfägring en sommardag i trädgården. Nu var det avdragen som gällde och mannen granskade noga prislapparna för att kunna dra nytta av vad annonserna utlovade.

Mor och far servade juniorerna med klädesplagg efter vartannan för att se vilka som tedde sig bäst på arvingarna. Den ena var snabb i vändningarna och bestämde sig nästan omedelbart, medan den andra utökade klädesplaggen i famnen på fadern. Oops kände sig både knäsvag och darrig i armarna efter att tyngden av de olika plaggen hamnade på hans arm för vidare befodran till galgarna, som av någon orsak hamnat på golvet.

Då uppenbarade sig en trevlig expedit som kom Oops till undsättning och uppmuntrande försökte lugna Oops i stundens hetta. En stilla pratstund och lugnet kom sakta tillbaka och pulsen neutraliserade sig till att understiga 100 slag per minut. Efter att det ventilerats lite om ditt och datt kunde vi halvannan timme senare enas om vad som skulle inhandlas och vad som lämnas till de efterföljande rabattjägarna. För att inte Oops puls skulle stiga ånyo, så erbjöd sig frun  att öppna börsen och betala för kalaset. Efter klädesplaggsjakten bevistade vi några andra butiker, som av någon orsak inte fick lika bra utdelning på våra besök. Vi lämnade staden åt Coccolaborna åtskilliga hundralappar fattigare och med bakluckan full av kläder och mat, samt några mattor som senare skall pryda golvet i sessornas rum. Nästa på agendan står, avslappningsövning, vilket skall utövas vågrätt i soffan framför kakelugnen, och eventuellt slötittande på TV:n.


Lämna en kommentar

V8 Utegrill

466594485_4674882799[1]

Varför välja den enkla vägen vid val av en utegrill till sommaren. Nästan alla har ju en likadan, med de samma systemen och gasflaskorna som är tomma när de skall användas. Nej nu skall det vara till tonerna av en V8 som gäller när man grillar. Skall man ha en rykande färsk hamburgare, är det bara att dra på gasen och köra hårt. Vill man däremot ha en genomstekt köttbit kanske det är bättre att köra på tomgång och låte köttet stekas i lagom takt. En sak är säker, och det är att inte alla i nejden har en likadan. Grannen lägger säkert märke till när man kör igång grillen och värmer opp den inför grillningen. Ser fram emot sommarens grillstunder, och lägger noga an till vem som grillar med V8 i sommar. Något för Staris kanske.