posshill

Låt humor vara en del av vardagen


Lämna en kommentar

Ett farväl till maj månad

Vid denna tidpunkt på dagen och månaden står vi med facit i hand. Dagen och månaden tar snart slut, och nytt är i antågande. De senaste dagarnas värmebölja är något vi kanske kommer att minnas av årets 5:e månad. Skolorna tar slut och semestertider införs och en vila är något vi alla ser fram emot. Denna tid är för mig den första semestern som jag kommer att tillbringa som anställd. Får se hur det ter sig och om jag hinner slappna av eller om arbetet med trädgården tar all min tid. Jag går på min gräsmatta eller på en strand med överkroppen bar och låter solen bränna huden röd. Sånt händer alltid mig. Hinner inte ens skruva av korken på solkrämen, innan de första rödsprängda axlarna signalerar, att nu är det vidbränt igen. Men det är en sak som man måste uppleva varje sommar, fastän det inte är någon höjdare precis.

Juni månad i antågande och förhoppningsvis en fin sommarmånad, med en passlig mängd sol och regn om vartannat. Kanske en liten semesterresa någonstans i vår land. För i år har vi bestämt att hålla oss inom landets gränser, för att få en mera inblick vad Finland har att erbjuda. Kanske det vore på sin plats att vi för en gångs skull tänkte oss vad föräldrarna vill se, efter att det varit sessorna som hittills kommit med sina förslag. Jag har egentligen svårt att komma på vart jag egentligen vill åka i detta land, emedan jag tidigare rest kors och tvärs under mina år som singel.

Nu känns det bara som om jag vill slänga mig i sängen och sova bort en hel del oanvänd sömn. De senaste nätterna har det blivit knappt 5 timmar per natt, och då är det väl i sin ordning att vara lite trött. Men i morgon blir det till att börja med att bevista sessornas skolavslutning.

Annonser


Lämna en kommentar

Planering är halva jobbet, jo pyttsan heller

Att planering skulle vara halva jobbet, är nog ett uttryck som inte stämmer. Efter att allt är planerat, återstår ju hela arbetet, och det är jag som måste ta mig an det hela. Redan i det inledande skedet av det planerade projektet kan jag bara konstatera att mycket är ännu ogjort och inte går det raskt undan heller. Planering bör ske innan man går till verket med sina projekt. Har konstaterat att hos oss är planeringen långväga före den verkliga handlingen och arbetsmässigt utförd handling.

Sen vi flyttade hit till vår nuvarande adress, så har vi planerat in flera project och arbetsmoment som skall så småningom verkställas. När jag nu klarade av jordhögen så återstår otrooooooooooooligt mycket som ännu är ogjort. Klart att man skall planera, men måste man verkligen planera så mycket på förhand. Det finns ju ingen möjlighet att klara av allt på en sommar , och vartefter man prickar av utförda arbeten, ser det ut som om det skulle komma fem nya.

Redan förra hösten konstaterades att inte ens hälften av det som planerades, kunde verkställas. Inte undra på att man känner sig lite nere, efter alla försök att komma i kapp projekten. Det är lite som en dominoeffekt, vartefter att man avslutat ett projekt , ser man dominobrickorna rusa iväg mot horisonten. Nu skall vi förvisso inte känna oss alltför deppade, utan tänka på vad vi har åstadkommit. Inte är det mycket, men kanske det blir mera avklarat allt efter sommaren framskrider. Hittils har våren åstadkommit, sjuk rygg, långa armar, trötta ben och litervis med svett.


4 kommentarer

Jordhögen putsveck

Det som jag har hållit på med en längre tid har nu kommit till sin ände.  5 kubik matjord som skyfflats och kärrats ut med skottkärra för hand, räcker för min del. Med gott humör ser jag fram emot att beskåda dess tomhet som den lämnar efter sig. Inte så att jag saknar den, utan för att den har stått där och hånat mig en längre tid. Den har utljutit mycket svett och lidande i armar och ben, samt en del salva som insmorts på rygghalvan. Att sen högen blev överkörd av en gul gräsklippare som fungerade som vält och tyngd, för den kommande gräsmattan gjorde sitt till. Den fick sin beskärda del av Esse å:s vatten för att sen få ett sista lager gräsfrö, som hoppeligen gror och blir en fin gräsmatta. Dock finns en nackdel med en fin gräsmatta. Den skall klippas, och det ofta för att kunna vara fin och grön.

Resten av dagen skall jag slappna av till tonerna av Carlos Santana musik. Det är den perfekta musiken för avslappning, åtminstone enligt min åsikt. Carlos Santanas musik har jag diggat sedan någon gång på 70-talet, och ytterst otvivelaktigt är att jag skulle överge den musiken.

Funderat över vad som fattas bloggen.fi, för flera gånger de sista veckorna så har jag inte kommit in på den portalen. Vet inte om jag blivit utfrusen eller om den annars bara har problem.


Lämna en kommentar

Inför dagen

I denna morgonstund står mången inför ett stort eller litet dilemma, om vad som skall åstadkommas med denna dag. Själv har jag ett flertal alternativ arbeten som borde utföras per omgående, eller åtminstone inom en snar framtid. Så några sysselsättningsproblem lär inte uppstå inom den närmsta tiden. Prioriteringen är det som måste göras, och då känns den lilla jordhögen som det starkaste alternativet. Med lite svett och kämpaglöd så torde den vara ett minne blott, när eftermiddagen tar vid.

Efter att tillbringat en stor del av lördagen i Karleby med klädinköp åt sessorna, samt en blomma åt en kompis som kom till undsättning när min bil strejkade för en vecka sedan. Han var förtjänt den blomman efter den uppoffrande bilturen, trots att han hade långväga besök. Söndagen satt jag sedan flera timmar i bilen med att betjäna kunder som var i behov av förflyttning till allehanda adresser. Känns bra, när man kan betjäna och hjälpa dem som verkligen behöver ens tjänster, och som annars skulle ha problem med att förflytta sig dessa sträckor som jag hjälper dem med.

Då har jag nu kommit så långt i mina texter, att jag kan tänka mig att dra på mig halaren och stövlarna, för att bearbeta jordhögen med den morgonsoluppvärmda spaden. Redan tanken på vad som kommer att ske, gör att det känns lite fuktigt i pannan. Hur det kommer det sen att kännas när svetten rinner som vårflödet utmed ryggraden. Då är det närmast att jag känner för att ta en paus redan nu, men samvetet bankar på i bakhuvudet med en klar påminnelse om att nu skall det ske.

Vi får väl se hur dagen utvecklar sig och vad jag kan åstadkomma med den.


Lämna en kommentar

Jag kunde inte vänta längre

Idag blev det premiär för den gula racern. Hade tänkt att det skulle bli lite senare, men jag bara kände för att nu måste jag testa den inför sommaren. Har nu i vår enbart cyklat med den röda, för att få opp en grundkondition. Så kanske det är avklarat nu och det är dags för lite längre etapper ute i grannskapet. Kollade i de olika byacentren i Bennäs, Kållby, Esse och Edsevö, med ett resultat av  36 km. Inte mycket för en cyklist, men så är jag inte annat än en  motionär som vill höja på min kondition. Hade inte så mycket tid på mig för cykellänken, för jag skulle till jobbet kl.14.00.

Kunde konstatera att det varit en olycksdrabbad dag i nejden, för när jag åkte till Kronoby flyget, var jag tvungen att ta en rutt via Norrby i Kronoby p.g.a. en olycka på riksväg 8. Där hade en lastbil tappat sin container  med pellets, samt att det runnit ut dieselolja från en skadad bränsletank. När jag sen kom tillbaka till Jakobstad från Kronoby, så var det igen en vägbana avstängd, denna gång  vid Granholmens korsning. En bilförare hade förlorat kontrollen över sin släpvagn, och med den påföljd att hela ekipaget med bil och släpvagn hamnade i diket.

Så nu är det enbart min önskan att kunna slänga sig i vågrät ställning och vila ut, utan att desto mera snarka, eller tala, eller gå i sömnen. Det senaste hände enligt sägnen, vid ungefär 6 års ålder. Men man vet ju inte när man blir barn på nytt. Barnasinnet finns ju kvar, så vem vet när man lever sig in barndomen på nytt.


2 kommentarer

Att vänta på något

Ni som nu väntar er ett nytt inlägg med intressant text och upplyftande skriverier, samt en otrolig god humor i texten, hamnar tyvärr att vänta ett tag till. Det intressanta och humoristiska inslaget sitter inträngt mellan öronen och vägrar släppa taget, för att förplanta sig ut i fingerspetsarna, och till sist hamna på tangenterna till min dator. Vet tyvärr inte när detta under kommer att ske, men det lär skall höras om så sker.

Medan vi väntar på undret, så kan jag meddela att jag var på besök till verkstaden för att se hur min röda bil mår. Den har ännu inte startat p.g.a. att den har problem med intagande av föda. Själva inmatningen av dess rinnande föda har visat sig vara huvudorsaken till att den blev stående vid vägkanten i lördags. Ifall det är endast är en bränslepump som är defekt, så klarar jag mig med blotta förskräckelsen, ekonomiskt billigare än om det hade varit problem i själva pannrummet.

Ser här genom fönstret, att jag ännu en gång glömt föra spaden ner till ån för att svalna efter dagens jordhögsförflyttning. Det är ytterst besvärande när jorden bränns fast på spaden efter den intensiva hetta som frambringas med mina spadtag i den mörka myllan. När man sedan dagen efter skall börja på nytt så går det åt nästan en timme till att putsa och rena spaden från den brända myllan. Orkar bara inte fara ut mera ikväll. En trött man lägger sig för vila, och vaknar opp med nya hyss i åtanke.


2 kommentarer

PP-runt på ped

Ett verkligt perfekt väder att tillbringa utomhus. En dag som jag också tillbringade på en cykelsadel, utan att desto mera känna av det såhär 3 timmar efteråt. Hade bestämt mig att delta bara i c:a 24 km, men vädret bidrog till att jag fortsatte av bara farten. Hade kommit överens att om jag tar den längre sträckan, så skulle jag kontakta frun, så att hon får hämta mig den sista biten. Detta enbart för att jag skulle hinna till jobbet kl. 14.00.  Var vid Falli i Bennäs när de riktiga storfräsarna kom i mål efter att ha kört den längre sträckan. Hujeda mig vilken fart de hade när de kom imål. Där hade behövts ett mera organiserat mottagande, för att säkerheten skulle varit bra, men till all lycka hände inget missöde på den sträckan.

Jag däremot fortsatte min sakta fart hemåt och meddelade min fru att hon kan möta mig så småningom. Hann flera kilometer som planerat, innan hon kom och körde in på en sidoväg , för att sedan förpasa min cykel in i bilen. Precis då passade bilen på att stanna, och hur vi än försökte så startade inte bilen mera. Var tvungen att ringa en kompis för att hämta oss, för tiden höll på att rinna ut för att hinna i tid till mitt arbetspass. Efteråt var jag även tvungen att ringa bärgningsbilen, som senare skulle hämta min bil som vägrade starta. Vill påpeka att jag inte var utan bränsle, utan den hade helt bestämt sig för att nu är det strejk. Första gången den totalvägrat sedan den kommit i min ägo för 10 år sen. Över 190 tusen kilometrar har den klarat av utan strejk, och inga större remonter, än förnyande av bromsskivor.

Så småningom blir det den gula racerns tid att ta över när det gäller längre cykelfärder. Nästa vecka skall jag serva den så att den är i perfekt skick för landsvägen.