posshill

Låt humor vara en del av vardagen


4 kommentarer

På väg

Jag är på väg, men vart kan man fråga sig. Man kan vara på väg, på många sätt. I mitt jobb är man bokstavligen på väg, och när kunden ringer så säger man ofta, att man är på väg. Vissa damer kan man utan att ens fråga, se att de är på väg, men inte hur långt på väg de är, det kan vara svårare att svara på. Dagens småpojkar, liksom kanske vi när vi var små, är ofta på väg att göra något busstreck, eller de kanske bara är på väg och simma. Alltid är de på väg någonstans, antingen på väg hem, eller på väg hemifrån, långt dit vägen bär.

Många turister är på väg till det okända kanske, men engelsmannens väg är, on the road.

Inte undra på att våra vägar är dålig i skick, när någon alltid är på väg.

 

Annonser


6 kommentarer

Ny vecka, nya utmaningar

Jippii, en ny vecka stundar och en vecka som inte ännu är förstörd. Inga elakheter finns framför och bara ta för sig av arbetet som finns i massor. Börjar man veckan med att se det positivt så kanske det blir en bra vecka. Kommer att se mig om i mina uthus, garagen och förvaringsutrymmen, på jakt efter att kunna åstadkomma mera ledigt utrymme. Vi har ett mattlager som skall ses efter, och eventuellt vissa exempel som skall flytta till Ekorosk för vidare återvinning. Även mattvätt kan komma i åtanke, men om det sen sker något åt tanken, är en annan sak.

Hade otur när våra vänner som skulle komma på besök i helgen, blev sjuka och inställde besöket. Där hade vi städat och fejat mera än vi orkade egentligen, och sen blev det pannkaka av det. Vad göra istället? Jo, vi tog bilen och körde till Powerpark i Härmä, vilket var föräldrarnas första besök och sessornas andra besök. Varmt och vindstilla gjorde att ett besök i skuggan alltid var trevligt. Vi prövade en hel del grejer och mojänger, samt att jag i ett skede konstaterade att min plånbok var borta. Där fanns körkort, bankkort, pengar, ja allt. Hade inte känt att någon skulle ha kommit så nära att den skulle ha blivit stulen, utan var säker på att jag tappat den själv. Pariserhjulet kom på tanken och jag åkte tillbaka för att förhöra mig om de hittat någon plånbok, och till min glädje frågade herrn om det kanske var denna, och visade upp min plånbok. Nästa gång skall jag vara försiktigare.


2 kommentarer

Fegt att hota, men det fungerade

Jag vet att det var fegt av mig att hota gräsklipparen med avstjälpningsplatsen om den inte startar. Men situationen var sådan att den måste starta för att få gräsmattan i något sånär representativt skick. Vi skall ha besök på söndagen och jag vill inte att någon skall behöva gå vilse i gräset och på det sättet hamna i ån här bredvid. Som sagt så tog gräsklipparen sitt förnuft till fånga och startade idag, om än lite motvilligt, men ändå. Så nu är gräsmattan klippt och även krattad, förvisso med uppsamlaren.

Borde kanske säga några sanningens ord till buskarna och blommorna i vår trädgård, för att väcka dem till liv igen. Några gröna fingrar har jag tydligen inte, men om det inte ordnar sig snabbt med blommorna så får de stifta bekantskap med röjningssågen och dess sly klinga. Drastiska åtgärder är det som gäller, och inga små ord på vägen utan nu skall det börja hända saker. Tror jag.

Nu är väl Jakobs Dagar över för min del i år, och det var otroligt mycket folk på gatorna idag. Man fick passa sig om man slickade sig om läpparna, för det var så trångt att det kunde hända att man slickade någon annan på samma gång, och det passar sig inte. Konstaterade att det var tur att jag körde den stora Transiten idag, för när jag hade ett möte med en annan bil, blev det trångt. Ifall sidospeglarna hade varit på samma höjd så hade de stött ihop. Nu blev det så att mina sidospeglar var 15 centimeter högre opp på bilen, och därför klarade sig båda speglarna.


2 kommentarer

Problem med problem

Att det alltid skall komma problem efter problem. Igår kväll när jag klippte gräsmattan hade jag lite problem med klipparen. När jag skulle koppla in klippbordet och få knivarna att rotera, blev det problem. Hörde bara hur remmen bara slirade och det uppstod en rökridå omkring mig. Blev tvungen att stanna klipparen så att inte hela maskinen tog eld. Pallade upp ena sidan på maskinen och skred verket an, och började skruva loss remmen och några remskivor. Efter lite överläggning med mig själv trodde jag mig komma på hur det skulle lossas, men ack vad jag bedrog mig. Men efter c:a en timmes verkstadsmanöver, fick jag loss remmen, och nästa sak var att få en ny.

Otroligt nog så fanns en liknande rem i hyllan vid affären idag och med en lite bättre fart än gårdagens mutterjonglerande och skruvnyckelsletande hade jag remmen på plats. Startade maskinen och på med klippbordet och knivarna igång. Efter en liten stund blev det en likadan rökridå som gårdagens. Men det problemet löstes ganska snabbt, för remmen hade i brådrasket slingrat sig runt en metallbit. Gräsklippningen kunde återupptas efter gårdagens problem.

En halvtimme senare gjorde jag ett endaste litet misstag, jag körde rakt över en trädrot som stod lite högt upp, och med ett fasligt ljud och skrammel, försökte gräsklipparen imitera en stubbfräs, men med dålig framgång. Den stannade, och hur jag än försökte så ville den inte samarbeta med mig mera. Den var envis, och jag var förbannad och den tog priset. Den gav inget ljud ifrån sig, och jag var tvungen att skuffa in den i skjulet, så att den får fundera i sin ensamhet, hur den skall agera i morgon.

Nästa gång den bråkar med mig, så tar jag den till metallinsamlingen, så att den får se vart den hamnar om den inte lyder mig.


2 kommentarer

Stormarknaden förnyar sig

Vi har nu i nejden sett att både K och S köpmännen satsar på större lokaliteter, samt att även handeln växer. Många anser att marketarna blivit för stora och att vi inte orkar gå genom alla dess avdelningar. Hur är det tänkt att våra äldre pensionärer skall orka gå ett mindre maraton, när de skall in för att köpa 2 liter mjölk och en länkkorv, för att inte tala om när de handlar till veckosluten.

Nu har även konsumentintresseföreningen gått till attack och kommit med sitt eget bidrag, som åtminstone gynnar storfamiljerna och de som satsar stort vid de olika kampanjerna. En ny handelsvagn som klarar de mesta vad en vanlig familj köper hem en fredag eftermiddag.DB_big-shopping-cart[1]


Lämna en kommentar

Målarsnille

Vissa typer har det lätt att åstadkomma något vackert och enastående med målarfärg. De målar tavlor på duk, eller konstverk på gatan, när andra gör konstverk med att måla på händerna. Jag klarar att måla uthusväggen med brilliant exakthet och med en glans som får de stora artisterna att häpna.

Men den som jag tänkte på var Guido Daniele från Italien. Här nedan några av hans målningar.

12[1]14[1]Guido-Daniele-flamingo[1]

Nederst har vi sedan ett smakprov på min egen målarkonst. Obs, väggen halvfärdig på bilden, men numera är den färdig och sista handen för året är lagd på målningen av den röda färgen, vilken med omsorg och svett samt med sjuk rygg blivit målad av undertecknad.Mitt vedlider

 


Lämna en kommentar

Inget nytt

I ärlighetens namn måste jag godkänna att nu har jag inget nytt eller upplyftande att komma med. Men vad gör man när det kliar i fingrarna och känslan att skriva något trugar på. Finner ingen annan lösning än att låta fingrarna rasa över tangenterna en liten stund så att de lugnar sig och kan lägga sig till ro och vila med resten av kroppen.

Förärade Jakobstad med min närvaro idag och det var  flera personer som tackade för mitt besök. De flesta i samband med att de mottog betalningen av någon handel. Egentligen så var det väl inga andra som tackade, men det var ingen heller som ondgjorde sig över min närvaro på det stora torget invid rådhuset. Gav också ett litet bidrag till bokbytardagen, genom att tillföra några böcker till bytarbordet, och i samma veva även taga några exemplar av det litterära utbudet. Flera gamla vänner kom emot på gatan och det blev flera diskussionstillfällen och utbyte av information om vad som hänt sedan senast. I några fall hade det inte hänt något extra, eftersom jag hade träffat dem så sent som igår.

Efter att ha traskat omkring med kassar och matvaror, samt kollat in vilket utbud av onödiga varor som fanns, kom känslan av tomhet i kroppen. Tomheten gjorde sig påmind om att vi inte ätit riktigt ordentligt på lunchen och vi kvistade in på en av matrestaurangerna i stan för att tanka kalorier. Även där  i en restaurang gjorde sig jobbet påmind, av att chefen med fru, där de dinerat vid restaurangen, upplyste mig om morgondagens körprogram som innebar en tripp till forna länsresidenset Vasa med dess flygfält. Inget annat än att göra skäl för sin lön och inställa sig imorgon, för att förbruka dyrbart bränsle i jakt på resenärernas förflyttning till annan ort.

Det var det, och nu känns det som om fingrarna och hjärnan anser att tangentklappret har gjort sitt och inget nytt kommer fram som eventuella läsare skulle ha, vare sig nytta eller intresse av, så jag slappnar av och lägger mig till ro.

Med hopp om bättre tider och intressantare inlägg,  Oops.