posshill

Låt humor vara en del av vardagen


4 kommentarer

Sporta o motionera sportigt

Dagens motionerande är dyrt. Skall man motionera som en stor del gör, så blir det antingen gym eller golf. Själva motionerandet är i sig själv inte dyrt, men tillbehören för att aktivt kunna delta i motionerandet och sportandet tär på plånboken. Själv försöker jag hålla på med cyklandet. En c:a 15 år gammal mountainbike duger åt mig, men jag har även skaffat mig en riktig landsvägsracer. Många frågar direkt om det är kolfiberram och hur dyr var den. Det är inte kolfiberram och den var inte dyr, men många susar omkring i nejden med en cykel som kostar c:a 3000-7000 €. Sen finns det de som betalar upp till 150-200 € för en cykeltröja, som är svart eller mörk, och syns dåligt på vägarna. Jag har flera neonfärgade t-skirts och cyketröjor under 20 lappen, och det fungerar bra och syns.

För några år sen då sessorna var lite mindre och höll på med skidåkning på vintern, och friidrott på sommaren, så var det en stor del av själva sportandet att ha de rätta kläderna. Innan säsongen så var det klädesinköp och provningar här och där, av allehanda märkeskläder. Av någon orsak så var jag helt borta, när vi skulle kolla in vad som eventuellt borde anskaffas för att kunna utöva skidåkning utan att behöva frysa.

Där skulle det börjas med special underkläder, och ovanpå skulle det vara speciella mellanskiktslager, och på det värmande mellanlager, och utanpå kläder som andas. Om man då hade för bråttom med påklädningen, fanns det en risk att ett lager placerades på fel ställe. För att inte tala om vad kostnaderna för dessa klädesplagg blir, med två växande unga sessor, som behövde nya kläder varje år.

Nästan samma procedur på sommaren. Träningsshorts och tävlingsshorts, samt tränings och tävlingströjor, med överdragskläder och vattenavstötande kläder för dåligt väder. Där skulle även finnas lippisar och halsdukar samt svettband i föreningens färger. Där borde man även som förälder klä sig, som om man själv vore uttagen till landslaget, eller åtminstone tillhöra funktionärsstaben.

Har vi verkligen råd att sporta och motionera, eller kan vi göra som jag. Jag struntar i trenderna och lufsar på med mitt, och jag trivs.

Annonser


2 kommentarer

Metmaskens befrielseorganisation

Metmaskens Befrielseorganisation ( MBO ), finns den eller är det en myt. Många djurvänner omkring i världen skriker och för ett herrans liv om hur vi behandlar våra djur. Hur vi håller dem fångna i trånga burar, med minimala möjligheter till daglig motion. Hur de utnyttjas för våra ( människors ) syften och får arbeta för endast en skål mat och vatten, utan möjlighet till rekreation.

Men hur är möjligheterna och situationen för metmaskarna. Dystert, är svaret. Tänk dig själv in i deras situation, krypande i den fina myllan och helt plötsligt så kommer det en gräfta svingande genom myllan och antingen blottlägger din tillvaro eller i värsta fall, halverar din kroppslängd. Du försöker fly i din håla men stora starka fingrar drar dig ur dina tunnlar och antingen följer du med som en helhet eller endast halva du. Instängd i en burk med många andra invalidiserande maskar, utan hopp till flykt och ett fortsatt liv i komposthögens frihet.

Som om inte detta vore nog, så skall du ännu spetsas av en böjd krok som körs genom din kropp och därefter ännu dränkas under vatten. Du försöker hålla andan bäst det går, och då kommer de hungriga mörtarna tillsammans med abborrarna och försöker ta en munsbit av din kropp. Du för en ojämn kamp mot rätten att leva och fritt välja ditt område i naturen.

Men inga människor bryr sig, eller deras jakt och fiskeinstinkt gör att de brutalt utnyttjar de hjälplösa metmaskarna. Men låt oss minnas dem med glädje, efter att vi dragit opp ett antal firrar.


4 kommentarer

Mycket vackert väder, men…

Mycket vackert väder, men varför chansa. Sitter istället vid datorn och skriver ett inlägg om vackert väder. Ifall jag vore på utsidan i solen, så riskerar jag att få brännskador av solens strålar. Risken för att få något i huvudet av de flygande måsarna, samt att mina ljuskänsliga ögonen blir trötta. Man kan bli trött i armarna av att kratta gräsmattan, eller sjuk i ryggen av att plocka bort kvistar och annat skräp som uppenbarat sig på tomten. Men så sitter jag här i hörnet och bara skriver.

Men om en stund så skall jag ta mig till en kompis för att hjälpa till med att lägga ett parkettgolv. Har jag något att tillföra, vet jag inte, men har man lovat, så får man försöka sitt bästa. Inte blev det riktigt fy skam här hemma, men det får väl duga.

I morse när jag kom ner till min skrivhörna så var katten Ernst redan på plats utanför fönstret och satt på fönsterbrädet. Det är en shysst kille som gärna kommer på besök, och vill vara bekant med gänget. Det passar oss utmärkt att vi får låna katten emellanåt, emedan vi inte kan ha katt här inne p.g.a. allergi.


Lämna en kommentar

Djurrisk arbetsresa

Mina resor till arbetet har blivit ett risktagande för djur. Det formligen vimlar av djur runtomkring mig och min bil. Redan innan jag kommer till bilen så hamnar jag att kontrollera att inte grannens katt sitter på motorhuven eller ligger under bilen. När väl det är avklarat så glider jag sakta ut mot den stora autostradan som för mig mot staden med stort J. Hinner ordentligt lite över 6 km så finns det stor risk att jag träffar på de nyligen inflyttade vita örnarna, som mycket gärna bombarderar bilen med allehanda illaluktande bomber.

Några kilometer till och jag kommer till byn med K, och direkt efter järnvägsövergången får man passa sig för de arbetare som startat för sent på morgonen och som tränger sig in i trafiken rakt framför bilens främre kofångare, bolmande blåsvart rök, när de försöker hinna undan. Tar man blicken bort från bilarna och slänger ett öga mot höger sida och den vida prärien, kan man gott se en hjord svanar och tranor kämpande febrilt om utrymmet med några hjortar som fridfullt vandrar över heden.

Svettigt värre kan det vara när jag skall tränga mig in i trafikströmmen mot den norrgående autobahn, där långtradare och stora ekipage tar sikte på de små personbilarnas bakre kofångare och bagageluckor. Där vid vägens högsta punkt,  med milsvida utsikter långt fram, kan man se rävarna flockas vid vägrenen för att ta sig över med livet som insats. Där har både rödräven och vanliga farmrävar väntat på tillfälle att riskera sina liv för ett nytt liv på andra sidan vägen.

När jag klarat av dessa strapatser och ser fram emot att lugnt köra den sista nedförsbacken mot korsningen som tar mig till vänster mot arbetsplatsen, så reser sig nackhåren igen. Just när den gula spärrlinjen börjar så tävlar de bakomvarande bilarna om vem som hinner köra förbi mig, innan jag slutligen svänger till vänster.

Efter att ha klarat av svängen och med pulsen på några hundra, samt svetten i ansiktet och med handduken torkande i fejset, så stannar jag på min parkeringsplats, för att gå de sista stegen till jobbet. Jag klarade mig än en gång.


2 kommentarer

Inget nytt

Just nu har jag inget nytt att komma med, så därför övar jag bara mina fingrar att hitta tangenterna. Ifall ni lägger märke till något felslag så är det säkerligen för att jag gör ett litet test hur bra ni läser texten. Inget märkvärdigt med texten alltså, men som sagt så är jag bara för att motionera mina fingrar och för att se till att de inte styvnar bort och glömmer var de rätta tangenterna finns. Men sen när det finns något viktigt att berätta om så hoppas jag att ni inte tar det så allvarligt. Vem vet om jag härnäst skriver en sann story eller en fiktiv sådan. Det är bara jag som vet och även de som eventuellt förekommer i texten.

Som sagt, texten är inget vidare, men bilden är bra, och tyvärr inte min bild.

14[1]


Lämna en kommentar

Cykeltur

Idag var det ett ypperligt läge att ta en liten tur på cykeln. Kändes riktigt avstressande att i sakta mak ta sig fram i bygden. Det blev ingen lång tur, för jag har haft som vana att inleda säsongen med flera korta turer innan jag riktigt slår till. Man måste ju låta musklerna och akterspegeln bli vana med cyklandet igen. Huvudsaken att man kommer ut och får lite frisk luft, och på samma gång får lite motion.

Här och var utefter ån var det några fiskare som försökte lura till sig en liten fångst. Men kanske det är som för sessorna idag, de försökte också fiska lite, men med klen framgång. Men vänta till sommaren, då skall vi slå till och försöka lura en massa firrar att bita i kroken.

Små förberedelser inför den kommande sommaren har vi också hunnit med, nämligen funderat på semestermålet. För tillfället verkar det som om Norge skull dra det längsta strådet, men än är inget fastspikat. Det är Bergen, Hurtigrutten, eller Hardangervidda som drar, men några andra mål kan ännu komma på tal. Det har ganska ofta blivit så att först kommer några alternativ, och sen helt plötsligt kommer det riktiga målet ploppande fram. Vi får se, allt beror på hur jag får mina semesterdagar och ifall jag får några extra dagar också.


6 kommentarer

Funderar på en sak

Har nu hållit på med bloggskriverier i 4 år och en tanke knäppte till. Vore det kanske på tiden att de få stackare som följt denna blogg och min förra blogg Oops, kunde se vilken typ de egentligen har att göra med. Har lekt med den tanken tidigare, men det är i så fall att ta en stor risk. Ifall jag kom ut med mitt riktiga namn och eventuella foto, så är väl risken stor att även de sista läsarna sprids med vinden, och ingen läser mer mina inlägg.

Livet är fullt med risktagningar, och många är de som vill ta ner en ordentligt på marken, för att inte tala om att trampa på en. Nåväl, nu skall vi väl inte måla hin håle på väggen, i detta tidiga skede. Detta har varit en hobby för mig och jag som redan i småskolan tyckte om att skriva uppsats och påhittade historier. Många har säkert funderat om mina dramatiska skriverier om färden till postlådan, eller den mystiska doften i den stängda byrålådan, eller mina vistelser i vedlidret.

Man kan skriva mer utformligt om hur man t.ex. hugger ved, hämtar post och tar ett varv runt huset. Där kan finnas dramatik, spänning, mystik, men mer sällan romantik på färden. Det finns mycket att skriva om ännu. Har till t.ex. ett projekt med att kapa bort en del av äppelträdet eller montera en studsmatta. Där kan finnas dramatik till brädden och på höjden, kanske en nerfallande stege, eller nerfallande Oops. Finns det åsikter, eller vore det bäst att radera.