posshill

Låt humor vara en del av vardagen


2 kommentarer

Efter regn kommer…

Igår kom ett häftigt regnväder över bygden med åska och allt, så nu är det väl på sin plats att åka ut på gräsmattan och kolla om näckrosblomman slagit ut. Regnet var så kraftigt att man inte såg långt framför sig, utan det var endast ett grått töcken för ögonen. Nu är det bara den friska luften och lugnet som känns. En kopp kaffe på terassen och mannen i huset känner sig som en ny karl, och klar för att ge sig i kast med den nya dagen. Vad dagen har att erbjuda kommer säkerligen som en överraskning, för inget är inbokat. Just de dagar man inget har inbokat, så kommer de mest överraskande göromål fram som måste åtgärdas per omgående.

Ifall nu luften och vissa bräder skulle torka, så finns de förvisso ett antal bräder och plank att måla, men det är ju fråga om ett om. Kan utan att få dåligt samvete vänta med målandet ännu några dagar, men trevligt vore det om det skulle kunna avklaras så fort som möjligt. Då kunde man ju kryssa av listan med avklarade arbeten för sommaren.

Har ännu för avsikt att göra en utflykt till Vetil inkommande helg, för att där se mina sessor idka fotbollssparkning och en ständig jakt på den runda skinntollan. Då får pappan stå där och försöka heja fram sina döttrar till seger och berömmelse. Ifall det inte lyckas, så kan man ju alltid säga, att segern är inte allt, men det vore ändå skönt att vinna. Huvudsaken är väl att de rör på sig och trivs tillsammans med sina kompisar, och att även föräldrar har möjlighet att närvara vid sina adepters sportevenemang.


4 kommentarer

Morgonpromenad

Här i huset är det nog mannen som är morgonpigg av sig om någon. Men i morse var det nog inte jag som vaknat tidigast av oss alla. Redan innan jag vaknat, så kände jag försiktiga steg över pannan. Utan att vara brutal så försökte jag fösa bort den morgonpigga vandraren, men utan resultat. Förstår inte riktigt varför en fluga som har vingar, måste promenera över mitt ansikte i den tidiga morgonstunden. Fanns inget jag kunde göra, än att lossa täcket av min kropp och stiga opp, ta de få stegen till köket och skyffla in morgonmålet. Kaffebryggaren gjordes i ordning, dock utan att knäppa på startknappen. Har för vana att vänta på frun, så att vi kan dricka morgonkaffet tillsammans ute på terassen, nu när vi äntligen har en sådan.

Noll, en, två, är de magiska talen hos oss för tillfället. Noll betyder att jag inte har någon semester mera, en vecka kvar ha frugan på sin semester, och två veckor innan sessorna skall till skolan igen, på ett ungefär. Nu är det ju så att dessa tal, krymper oroväckande och vad som vi hinner med innan dessa alla tal står på noll, vet jag inte. Men frågar man sessorna, så finns det massor med saker vi kunde göra, och för att hinna med dessa så borde vi alla ha ledigt de sista veckorna, samt även en extra bunt med sedlar. Tyvärr så existrerar varken ledigheten eller bunten med sedlarna, så vi får ta det som det kommer. Själv har jag utökat min inkomst rejält den senaste weekenden, med en lottovinst som fördubblade penningsflödet. Satsade 5 € och den gav 10€ tillbaka. Harmar bara att jag inte satsade mera, men det hade väl i så fall alltsammans gått förlorat.

Så det blir väl som vanligt att pallra sig till jobbet så småningom, för att på det viset förtjäna till ett lyxigt uppehälle med morgonflingor eller gröt som början på dagen, dock utan fluga.


4 kommentarer

Se opp

moln 1Se opp i det blå. Den tanken kom mig när jag i morse satt på terassen med en kopp kaffe och bara njöt. Kommer ihåg när vi som barn låg på gräsmattan med kompisarna och försökte lista ut vad de olika molnen föreställde. Där fanns djur och ansikten, tillsammans med olika monster som man kunde fantisera ihop. På det enkla sättet kunde man få en snabb halvtimme att bara försvinna och man var sedan utvilad för nästa lek.

Började också tänka på vad de olika lekarna hette och hur de skulle lekas. Men hur jag än försöker så kommer jag inte på många olika lekar vi hade för vana att fördriva tiden med. Det vanliga kurra gömma leken förståss, och sen var det något ” tio stickor på brä”, något i stil med ” ikka tikka”. Vad de andra hette kommer jag för tillfället inte ihåg, men är säker på att det var otaliga olika lekar som vi lekte som barn. Olika lekar som inbegriptes med cykel och även med en s.k. mjölkkärra. Någon som känner igen sig och minns vad de olika lekarna hette, kunde gärna skicka in en kommentar.

Det som hörde sommaren till, var att man fick ett par nya fotbollsskor på våren och sedan mot höstsidan, så var alla dubbarna utslitna. Då var det inga läderskor, utan enbart tygskor med en förstärkt tådel och som sagt plastdubbar under. Det som även hörde sommaren till, var de otaliga gånger som man brände axlarna och ryggen i solen. Då var det inte lika effektiv solkräm som idag, och då var man också ute i solen dagarna i ända. Simturerna under sommaren skulle även de räknas effektivt, för att sedan på hösten kunna presentera hur många gånger man varit och simmat under sommaren, och vad var rekordet per dag. Låg man länge på stranden, så räknades det som två gånger att vara och simma ifall simbyxorna hunnit torka mellan varven.

Dessa molnbilder är inte tagna denna dag, utan de har fotograferats någon kväll för en tid sedan

moln 2


Lämna en kommentar

Svalkande dopp

Var inte så säker på mig själv, och inte hade jag tänkt åka dit denna dag, men det blev bara så. Känslan var pirrande och ju närmare verkligheten jag kom, desto mera tryck kände jag i kroppen. Vore det inte för mina barn, så hade det väl aldrig blivit av idag heller. Vad gör man inte för sina barn, och för att de skall glädjas. Alltid tidigare har jag kämpat emot, varför vet jag inte, men efter min infarkt, så har det bara blivit så. Men denna dag bestämde jag mig att det må bära eller brista, och halvvägs kändes det som om någon kramat min kropp och en kyla kom krypande i hela mig. Att hålla huvudet kallt och kroppen likaledes, blev för mycket, och modet fick ge vika för ett svalkande dopp. Jag dök i vattnet och med ens kändes en uppfriskande och avslappnande känsla spridas i den gamla kroppen.

Har som sagt haft svårt att slänga mig i sjön eller ån för ett svalkande dopp, efter min infarkt. Det har känts som den gången, när min bröstkorg kramades ofrivilligt och känslan att inte få luft var överväldigande. Att bada i bra varmt tempererande vatten har inte varit något problem, utan det har enbart varit om vattnet varit för kallt i mitt tycke. Nu har ju temperaturen varit på topp de senaste veckorna, så då tänkte jag att jag kan klara den biten i år. Är man ingen badkruka, så är man inte, men som tur så hämnar det inte den övriga familjen till ett dopp nu som då.

Hade förresten varit till staden med paraden idag, fastän jag inte såg själva paraden, men nog dess startpunkt. Hade bestämt träff med en bekant från Ungern som var på besök och ville träffa våran familj under dagen. Tyvärr var frugan krasslig efter en två veckors förkylning och hosta, och var tvungen att avstå från mötet, så jag fick ta hand om den besökande damen. Som tur så hade jag mina sessor med mig som kunde assistera, ifall oklarheter skulle infinna sig. Dagen förlöpte utan problem och efteråt kom vi hem som kokta kräftor i nyllet, och det var upptakten till magplasket senare på kvällen.


2 kommentarer

Nu är det gjort

Det har en tendens att bli bara längre och längre mellan gångerna när man kommer opp i åren. Man liksom inte ids bara. Man vet att det borde göras, men det blir uppskjutet gång efter gång. Men häromdan slog jag till och tvättade bilen. Nu var det inte så att det var min egen bil, utan det blev frugans bil som jag gjorde skinande ren. Min bil börjar vara redan  till åren kommen, så det är inte lika noga med en blänkande plåt.

Lördagen blev även den en nostalgitripp, emedan jag lovat ställa opp som chaufför åt min tidigare arbetsgivare. Körde med stora taxibilen, som jag egentligen trivs med ganska bra, just för att man sitter högre i den och har bättre blick över trafiken. Hade problem med INVA liften och var tvungen att byta bil snabbt, men som tur hade inte kunden bråttom, utan kunde vänta de några extra minuterna. Träffade flera gamla bekanta som man kunde byta tankar med under körningarna. Underligt att nästan alltid när man skall gå av ett skift, så blir det flera körningar efter varann, och slutligen blir det bråttom att byta chaufför vid skiftesbytet.

Väl hemkommen hade jag lovat kottarna att om vädret är bra så kan vi sova i tältet på gårdsplanen. Sagt och gjort, så opp med tältet och in med underlaget och sovsäckarna, samt först ta det lugnt med en kopp kaffe och en bok på terassen innan vi kröp in i tältet. Troligtvis vad kottarna sömniga redan då, för de somnade nästan per omgående, medan fadern låg där med öppna ögon och funderade vart John Blund tagit vägen. Nu skriver jag denna text med trötta ögon och med en fundering om jag borde slänga mig och vila en timme eller två. Kvällen är vigd för en teater i en annan del av kommunen, så man bör vara alert när skådespelarna drar sina repliker.

Med vänlig hälsning Oops

 

 


Lämna en kommentar

Morgonaktiviteter

Här i grannskapet verkar det som om alla är igång utom jag. Igår var det plåtslagare, och nu är det gräsklippare. Tyvärr så klipper de gräsmattan på granntomten och inte på min gräsmatta. Men jag har åtminstone tänkt på att klippa min egen gräsmatta, men regnet har satt käppar i hjulet de senaste dagarna. Inget vidare att klippa i ösregn eller strax efteråt, för då blir resultatet inget vidare och gräset klibbar fast i klipparunderredet. Skall försöka göra ett nytt försök idag igen, bara det nu inte börjar regna som de tidigare dagarna.

Eftermiddagen efter jobbet kommer att vara helt upptagen med diverse arbeten som blivit på hälft p.g.a. regnen som verkligen kommit olämpligt. Om det vore möjligt så kunde regnen komma på morgonkvisten eller på förmiddagen, så att det skulle hinna torka opp innan jag kommer hem från jobbet. Vill ju inte att det skall påminna om vilda regnskogar i min trädgård, när man ser andras välvårdade områden som sjuder av aktivitet och blommande växter.

Kvällen har jag ett möte inbokat mellan diverse hyllor i det kommunala biblioteket. Skall där bland hyllorna välja ut den som har möjlighet att sitta med mig på terassen och även vara med mig tills jag somnar, några kvällar framåt. Har blivit så att man får nästan svåra problem om det inte finns en bok inom räckhåll, när dagens och kvällens göromål är gjorda. En avslappning i att sitta bekvämt och låta bokens sidor sluka mig helt.