posshill

Låt humor vara en del av vardagen


6 kommentarer

Oenighet råder

Det har hänt förr, och det sker fortfarande. Oenigheten har svårt att dra sig tillbaka. Jag har nu efter en 2 veckors sjukledighet kunnat ta mig till skjulet för att om möjligt dra igång gräsklipparen än en gång. Hade för avsikt att byta tändspolen för att få en bättre och jämnare gång och framför allt, en bättre start för motorn. Av min farbror fick jag några tändspolar som borde passa min gräsklippare, men ack nej, det gjorde de inte. Alltså skruva tillbaka den gamla och dra igång maskinen. Trodde jag, men en dragkamp blev det. Till slut med en aningen rödaktig nyans i fejset och en eller två droppar svett i pannan gick den igång.

I med växeln och iväg, trodde jag igen. Remmen slirade och en fjäder som inte spände remmen tillräckligt. Startade ändå med klippbordet urkopplat och fick åtminstone fart på maskinen, innan jag kopplade in klippbordet, och se, det lyckades. Fick nästan färdigt klippt ena gräsmattan och det återstod endast en sträng att klippa, när nästa fadäs inträffade. Remmen hoppade av remhjulet p.g.a. den slöa fjädern, och jag var tvungen att stanna maskinen för att sätta remmen på plats. Den ville inte starta när den var varm, så handskarna på sitsen, och in för att kolla om maten var klar.

Efter maten kolla att remmen var på plats och proceduren med att starta inleddes än en gång. Efter att jag återfått den rödaktiga färgen i fejset och några svettdroppar i pannan så gick den igång. Denna gång klarade jag av att klippa hela resten av gräsmattan innan jag med ett belåtet flin backade in klipparen i förrådet för avsvalning. Nästa år fyller den rackaren ett kvartssekel. Borde ju egentligen vara i sina bästa år när den fyller 25. Får se hur länge den klarar sig.


Lämna en kommentar

Ett ljushuvud

gulnäbbHär har vi en typisk bild på ett ljushuvud. Står där enbart för att försöka få ett mål mat alldeles gratis. Under en båtresa utomlands där bergen var höga och fjordarna var lika mycket under vattnet som bergen var ovanför, där träffades vi. Fågeln utövade olika flygkonster för att om möjligt kunna ta en torr brödbit ur en turisthand. Japanerna stod i rad för att försöka fotografera spektaklet, vilket för övrigt även en känd finländare också gjorde. Otaliga var försöken och många var bilderna som fotograferades, och till slut lyckades fågeln ta brödbiten ur handen och fotografen få sin bild. Jag blev utan både bild och brödbit. Inte kunde jag ju ta brödbiten ur turistens hand, därför att vi var på en båt ute på fjorden och turisten sträckte ut handen över relingen.

Många var det som fotograferade tricket som belönades med stora applåder och om möjligt en bra bild. Återigen blev jag utan applåder och utan en bra bild, men jag hade åtminstone flera suddiga bilder.

blondinFågeln flög iväg och lugnet lade sig över båtfärden. Turisterna vände och vred sina kameror åt alla de håll, för att föreviga de norska landskapen med dess hissnande utsikter. Några satt och spelade kort, andra satt och åt sina medhavda smörgåsar. Även jag svängde kamera hit och dit för att om möjligt få några fina fotominnen av den några timmar långa havsturen.

 

 fjordbyn


Lämna en kommentar

Tristessens triangel

Med försiktiga steg och utan att ta alltför snabba svängar tar jag mig till fönstret för att kolla de olika ljuden utanför. Jag hör ljuden, men jag ser inget ovanligt utanför. Någon som gömmer sig i trädgården kanske, eller något extra bakom husknuten. Det är något jag inte vet, och det känns inte bra alls, att leva i ovisshet om vad som sker omkring en. Än en gång tar jag mig till soffan via kylskåpet. Något kan jag väl äta opp mellan matpausen och kaffepausen. Men varför ta paus, jag jobbar inte just nu, sjukskriven p.g.a. skada, men fullt möjlig att använda hjärnan. Paus från vila och långtråkiga filmer eller TV program. Promenaderna till och från kylskåpet är alarmerande, just för att jag gör just inget annat på dagarna.

Detta gör att min kropp ser sin chans att utvidga sitt omfång, utan vidare skrupler. Man måste ju trösta sig med något, och tyvärr så har det funnits flera trösterika saker i mitt kylskåp, för att inte tala om frysens glasspaket, som har en försvinnande åtgång mellan varven. Här har jag vandrat i tristessens triangel, mellan soffan, TV:n, och kylskåpet. Lite har jag ju ändå motionerat mitt ben, så att det inte är helt bortdomnat när vardagen öppnar sig för mig igen och jobbet kallar. Det är egentligen ganska underligt, att man önskar sig emellanåt ett avbrott i jobbet, när man får lata sig och inte göra någonting. Sen när den dagen kommer och man får inte göra någonting, ja då känns det långtråkigt, och man väntar på dagen när man får återgå till det vardagliga. Vi blir aldrig nöjda med de situationer som vi befinner oss i.

 


4 kommentarer

hhhhhhhhhhhhhhhhh

Här har hösten härjat. Husets hängbräden hänger handlöst. Huruvida husets herre hinner hjälpa huldran handla hem hjärtformade hängbräden, har handelsmannen hört henne högljudligt hojtande. Husets herre hörsammar huldrans höstliga hostande. Handelsmannen hälsar husets herre hjärtligt huvudnickande, hatten halvt hängande. Hängbräden, hammare handlas, han ( husets herre ) har hunnit ha hemlängtan hela halva hösten. Hamrande hamnar hängbräden hängande, huldran hänvisande hur.

Hur hinner han?

 


Lämna en kommentar

Det var en gång

Det var en gång ett hus, nu finns det inte mer. Kort och effektivt. Men igår morse när jag åkte till staden så fanns det ett litet hus i grannskapet som var obebott, och där hade det samlats en del maskiner och människor med den rätta blicken. Tyvärr så hade jag inte möjlighet att övervaka det som skulle ske, men av uppsynen på gänget så var det nedslående. Två maskiner med långa armar och gripklor gick bärsärkagång på huset och ytbräderna yrde omkring med en ylande klagan om vad som sker. Spikarna släppte sitt tag om husväggen och fönsterkarmarna gjorde sitt innersta för att motstå den maskinella bearbetningen av nedmonteringen.

Ägaren satt bredvid och filmade det ödesdigra tillfället med ett flin på läpparna. Nåjaa, huset var ju i hans ägo och stod i vägen för ett kommande nybygge, så det var ju inget olagligt inblandat. Maskinerna arbetade och dammet yrde, och allt emellanåt kom en regnskur som allra passligast och fuktade ner den dammande miljön. Ett par containers stod parkerade bredvid varandra i väntan på att resterna av huset skulle fylla dem till brädden. När sen ett par vänliga människor i sina stora lastbilar kommer och hämtar sina containers, så är sagan all för huset och jag får spana mig omkring till nya iakttagelser i området. Detta har jag kunnat kolla in igår under det att jag hållit mig hemma och vilat mitt sjuka ben. Vad som händer idag är en helt ny grej. Kanske det blir ännu mer spännande, eller inte.


8 kommentarer

Bloggen kontra Facebook

När man som jag håller till både på bloggen och facebook, så händer det ofta att jag jämför de båda med varandra. Själv har jag hållit på med bloggen snart i 5 år, men knappa halvåret med facebook. Tidigare höll jag till på bloggen.fi och trivdes med gänget alldeles ypperligt. Där kunde man hålla på och argumentera och diskutera, samt skoja med glimten i ögat, utan att någon blev desto mera förargad. Vissa kanske hotade andra, men jag var nog den som höll mig utanför den diskussionen. Men där fick man ändå ha avvikande åsikter.

Hann inte vara mer än några månader på facebook och påpekade ett visst förfaringssätt vid rekryteringen av medlemmar till en grupp, innan jag redan beskylldes för ”felargumentering”.  Efter ännu ett påpekande av samma sak, så föreslogs att jag skulle ta mitt pick och pack och bilda en ny grupp med mina avvikande åsikter. Jag hade ju inte intresse av att bilda någon egen grupp, utan kunde bara konstatera att tydligen hade jag trampat någon på tårna, och lika bra att låta de glänsa som vill.

När jag för något år sen flyttade min blogg hit till wordpress så var det helt enkelt att den förra portalen hade stora problem med att fungera ordentligt. Jag fick börja om från noll, och söka nya kontakter. Några från den gamla portalen följde mig ännu, men några droppade av efter en tid, och lyckligtvis kom det så småningom några nya läsare som ville kommentera på posshill. Så nu håller jag på och pendlar mellan facebook och wordpress.


8 kommentarer

Konvalescent

Som konvalescent är jag ingen bra person. Tålamodet tryter och tiden blir lång, och borde man ligga och vila mestadels, ja då blir det tråååååååååkigt. Efter min benskada så har det varit svängningar minsann. Försökte mig på att jobba, men det blev problem med benet som var för trångt för all svullnad som gjorde sig påmind. Läkarbesök och sjukskrivning som påföljd, och nu senare ett nytt läkarbesök. En inflammation i benet med den ännu en veckas sjukskrivning och antibiotika. För att ännu mera markera min situation, så kom läkaren med ett par kryckor, för att avlasta mitt ben. Nu är goda råd dyra, och får väl börja höra efter några filmer att se medan man liggen på soffan och väntar på tillfrisknandet.

Nu går jag även miste om sessornas fotbollsmatch idag och ett besök hos min mor. Inget verkar gå min väg just nu, men kanske det vänder så småningom. Fick låna en av sessornas padda som jag skall försöka kolla in med, medan jag ligger där i sängen och har tråååååååååååkigt.

Jaha, där tog den inspirationen slut och inlägget blir inte längre än såhär.