posshill

Låt humor vara en del av vardagen


2 kommentarer

Farlig dumhet, en säkerhetsrisk

När man inte får som man vill och inte följer reglerna så blir det tydligen jag som skall sota för det. Skrev för en tid sen ett inlägg  Varför dessa varför? om typen som ville bygga ett garage 1 meter från min tomt, när bestämmelserna säg  er att det skall vara 4 meter. Han ändrade på sina byggplaner så småningom och ritade in sitt garage på tomten och helt plötsligt hittade han en plats som följde reglerna. Jag gjorde som jag lovat och sade att det är ok från min sida och att jag inte vill sätta käppar i hjulet för ett bygge. Detta var något jag tydligen inte borde ha gjort, men mina tankar var att det följer bestämmelserna och då borde det vara klart. Men nu har han igen börjat parkera sin andra bil utefter sitt andra garage så att bilen står på vägbanan och skymmer min sikt när jag skall köra upp på byavägen.

Försökte idag prata med honom och försöka få honom att flytta bilen till en mera trafiksäker plats på sin tomt. Rum på hans tomt finns, men han vill tydligen förarga mig med att låta bilen stå på en farlig plats och göra min sväng in på vägen farlig. Han vägrade höra på mig och sade bara att bilen står där för att det finns inte plats för den på tomten, därmed svängde han ryggen mot mig och vägrade svara på tilltal. Påstod att han inte hör när han arbetar, varvid han tog sin spade och försvann.

Så nu är det meningen att jag skall foga mig i att han får parkera var han vill, bara för att han egentligen inte fick byggnadstillstånd 1 meter från min tomt. Denna fars börjar mer och mer likna en tonåring som inte får som han vill, och istället gör en farlig passage vid sitt andra garage. Nämnas kan att där bilen står, så finns det inte rum för 3 bilar i bredd, och ifall att jag kör upp på vägen och det kommer en mötande bil som jag inte har en möjlighet att se, så blir det oundvikligt en kollision. För att inte tala om de barn som färdas på denna väg. Utefter vägen färdas dagligen ett tiotal barn som bor i grannskapet eller annars använder vägen dagligen. Vems är ansvaret om barnen hindras att se ifall det kommer en bil.

Så nu får vi försiktigt smyga mig ut på vägen innan han eventuellt tar sig förnuft till fånga och vi får hoppas att gudarna håller en beskyddande hand över mig, barnen och en eventuell mötande bil.

skymd skylt

 

Annonser


4 kommentarer

Dagen gryr

Väckning 06.15 av att klockan skrek ut sitt budskap om att dagen håller på att gry. Om man skall hinna med dagens alla bestyr, så gäller det att stiga opp från morgonen. Måste passa på och se dagen medan det ännu är solsken på skyn, för det har lovats regn och t.o.m. åska. Vad vet jag, men inte verkar det vara inbjudande med regn ännu en dag. Har så mycket som borde göras igen, men som vanligt så får jag inte gjort så mycket som borde bli gjort. Kanske det ändå är en helt vanlig företeelse att inte hinna med allt. Kanske det finns någon där ute som också har mycket att göra, men hinner med ungefär hälften. Är det i så fall en tröst eller är det något annat. Man gör väl vad man hinner med och så får det vara med den saken.

Sen skall man hinna med jobbet också. Idag blir det en kort dag på jobbet, och efter det en resa in till staden där de gräver opp torget och gör arkeologiska fynd. Kunde läsa i dagens nätupplaga att de har funnit en tvättäkta rapalapp från en Moskvitch bil, troligtvis från 60-talet. Kanske ingen höjdare för arkeologerna, men ett bra uppslag för grannstadens nyårsrevy.

Skall försöka få ett nytt inlägg senare idag, eller senast i morgon.

Ha en bra dag.


Lämna en kommentar

Drömmar inför sommaren

Nu i dessa tider så längtar man till liknande vyer, då det är lugnt på havet och en sakta havsbris drar in för att ta med sig svalka efter en dag då solen gassat och värmen har gjort en slö. När semestern just börjat och hela familjen är samlad för att slappna av med en glass i handen och strosa omkring i sanden utan skor. Inget arbete är inbokat och 4 veckor framför att bara göra det man vill och inga måste finns på agendan. Detta är ju förstås bara drömmar, men man skall ha drömmar som kanske kan slå in och göra vardagen till fest. Med dessa drömmar lämnar jag över åt er att fortsätta där jag slutar för ikväll, för sessan var just in i arbetsrummet och förklarade att kaffet var klart att avnjutas. Något sådant kan inte bara förbigås.Scan 25.05.2015 022


8 kommentarer

Tangenttryck

Låt oss nu se vad dessa fingrar kan uträtta med sitt tangentknatter och hur fint eller nedtryckande de håller till bland alla dessa bokstäver. När man ser över sitt tangentbord, är det en oerhörd massa knappar att hålla reda på. Hur kan någon egentligen lära sig var de olika bokstäverna finns och att de inte flyttar sig för jämnan. Jag har alltid haft den känslan att bokstäverna flyttar på sig och gömmer sig för mina fingrar. Utan att skryta vill jag påstå att jag är nog den snabbaste tangenttryckaren i vår familj. Hur det sen är med träffsäkerheten är en helt annan femma. Å andra sidan så har jag blivit ganska snabb att trycka ner delete knappen och radera de skrivna orden, för att i nästa sekund byta ut vissa felaktiga bokstäver som ploppar opp på skrivbordet. Många gånger har det hänt sig att jag varit så snabb att hela texter helt försvunnit ute i blogisfären, utan att veta om att jag ens gjort det nödvändiga tangenttrycket för att få det att försvinna.

Då blir det en helt annan sak att försöka få reda på att vart texten försvann egentligen, och hur skall jag hitta den igen och placera den på samma ställe. Då är det bra att ha ett gott minne, något som inte jag har, och försöka skriva ner samma text igen.

På tal om minne så har en svart låda varit på vift de senaste tre åren. Denna låda som innehåller en del av de bilder som jag letat efter en längre tid, och har  nu helt plötsligt uppenbarat sig i samband med en städning i källarregionen. Där fanns de bilder som fotograferades under några resor för c:a 15 år sen, samt en del andra bilder. Även en massa diabilder som fortfarande fanns oklippta på filmer. En hel massa att kolla och se om det finns några pärlor uti. Gick igenom lådans innehåll lite snabbt igår och vissa glada minnen kom tillbaka, och vissa fotoögonblick gjorde comeback. En låda med gamla bilder, får tiden att stanna och får en att nostalgisk se bakåt i tiden och minnas.

DSC_0030


8 kommentarer

Viktig uppdatering

uppdatering

Håller på med en kort uppdatering av mina fingrar. Efter den senaste veckans jobb och dagens krampaktiga tag med gräsklipparen, så tvingas jag uppdatera. Fingrarna känns stela och krokiga, och nu försöker jag få lite rätsida med dessa mina tangenttryckare. Kan inte skriva längre än så här, och ifall ni har ett meddelande åt mig, så kan ni sätta det in under rubriken kommentarer. Kan inte lova att jag läser eller svarar per omgående, men jag lovar att något görs åt de kommentarer som inkommit. Inga kommentarer blir kastade i papperskorgen, men jag kollar för säkerhet i morgon vad som finns där.

När ni läst detta viktiga meddelande, så kan ni slappna av och vänta på nästa. Tills dess, ha det gott.


10 kommentarer

Pekfingret slant

3444[1]

Pekfingret stod i vägen för en pangaffär. Fingret som skulle avgöra affären, gjorde ett litet men dock ett stort misstag i gårdagens auktion på webben. Just i den sekunden som det skulle trycka mer knappen på musen, så slant fingret och det blev ett ödesdigert misstag. Hade affären som i en liten ask, trodde jag. Hade beslutat mig för att satsa en viss summa på att köpa mig en gräsklippare på webbauktionen, om bara priset skulle hålla sig till den nivån jag var beredd att betala. Prisen som jag var beredd att betala var långt under butikspriset, men jag hade bestämt mig att inte överskrida budgeten. Auktionen hölls under budgeten och jag hade matat in mitt sista bud och väntade på det rätta ögonblicket att trycka till. Väntade till sista stund med att bjuda över och just när tiden var inne för det sista knapptrycket, så missade jag knappen, och troligtvis så missade jag affären med 1 sekund och loppet var kört.

Gissa om det harmar mig och varför det skulle gå så här. Det var kanske ödet som spelade in att jag inte skulle köpa denna gräsklippare. Men å andra sidan så fick jag en annan affär till stånd, som länge varit på tapeten hos oss. Så nu är det bara att betala varan och åka in till staden för att kvittera ut mitt inköp. Efter att affären med gräsklipparen gått om intet, så blir det att se sig om efter en annan möjlighet, och möjligheterna finns och varorna finns i överflöd, bara en aningen dyrare. Men har jag bestämt mig för att hålla mig till budgeten så blir det att söka vidare, och den gamla gräsklipparen gick ju igång förra veckan, så vi får väl hoppas att den klarar sig ännu en vecka eller två.

Men det var nära att det hade lyckats. Nästa gång är det min tur.


4 kommentarer

Jag, ett muskelknippe

mUCGUxE6QAfpgEA5bQnCGqw[1]

Ni som känner mig så tror säkerligen att jag är inget muskelknippe precis. Helt fel, består av en hel massa muskler, vissa ordentligt utvecklade och kraftiga, andra helt dolda och i skymundan för blotta ögat. Hur det nu kommer sig att jag börjar skriva om muskelutveckling, är en del av vad jag för tillfället känner. Har ju en längre tid tränat mina muskler och eftersom de efteråt legat i vila och väntat på det rätta tillfället att visa sin styrka, så har de nu trätt fram, men på fel sätt. Många av de muskler jag nu börjat känna av, är sådana som jag inte vetat om att jag ens har. Men de har på ett brutalt sätt påvisat sin existens med att utveckla en värk som minsann känns.

Orsaken är ju att efter att i åtta veckors tid gjort ingenting, mot att jag nu börjat jobba igen, så har alla de muskler jag har, gjort sig påmind om att de har blivit använda. Efter en dag på jobbet känns kroppen för tillfället som om jag hade blivit överkörd, slagen, kastad utför en klippvägg och utstängd i kyla och regn. Men nu är det ju så att jag redan jobbat i en vecka och kroppen vägrar att acceptera att nu får det vara slut med muskelvärk och sjuka armar. Bara att konstatera att, jag har helt enkelt slappat något otroligt de sista månaderna och musklerna har ännu inte fattat att de måste börja samarbeta och inte enbart kämpa emot kroppsligt arbete. Jag har inget emot kroppsligt arbete, men det är något jag ändå inte vill att skall krama musten ur mig, eller göra så att jag efteråt liggen halvdöd och oförmögen att röra på mig. Nu har det varit på morgnarna som om man varit gipsad från halsen och nedåt, med styva muskler och leder, samt sjuka fötter.

Annars så är det trevligt att sommaren står på lut och värmen troligtvis är i antågande, med åtskilliga timmar på terassen i avslappnande tempo efter att gräsmattan är klippt, buskarna putsade, veden hemkörd, terassen oljad och målad, och annat trevligt som hör sommaren till.

Ha en fortsatt bra dag.