posshill

Låt humor vara en del av vardagen


4 kommentarer

Den trettiosista i dennes

röd

Så har vi kommit till ände med denna månad och inget extra har skett vad jag kommer ihåg. Men så är det också att när man kommit till ändan av veckan, så raderas nästan omgående förra veckan ut automatisk. Endast om det skett något alldeles extra så kommer man ihåg det. Egentligen så behöver man inte komma ihåg allt vad som sker, för man blir nu som då påmind i dagspressen om det vardagliga dåliga händelser.

Att vi sen tar klivet in i den nästan onödiga månaden November, som inte mera har hösten i sig och inte alltid heller har fått vinterns slöja att lägga sig på marken. Endast en månad med mörka kvällar och dystra dagar i c:a 30 dagar. November har ändå en stor höjdpunkt som kan nämnas, nämligen farsdagen. Har fått flera förfrågningar av kottarna där hemma om vad jag möjligen vill ha eller vad jag önskar av den dagen. Har egentligen fått det redan för flera år sen, och det är just dessa mina sessor som har växt opp till unga tonårsdamer gjort att farsdagen kan firas för min del.

Sedan en liten förklaring för de som eventuellt hoppas på flera inlägg från min sida. Har haft en hel del problem med datorn som alltför ofta hakar opp sig och låser sig i olika situationer. Den mår helt enkelt inte bra, och börjar känna sig gammal och orkeslös. Ofta händer sig det att den låser sig mitt i ett inlägg, och därmed måste den omstartas med den påföljden att emellanåt så går det jag skrivit förlorat och att jag måste börja om från början. Då kan det lätt hända att jag inte orkar skriva inlägget på nytt, utan bara stänger datorn och känner mig besegrad. En ny dator finns på inköpslistan, men listan med inköp är lång och det finns andra saker som prioriteras högre. Så småningom skall det väl bli datorns tur också.

Ha det gott

Oops

Annonser


6 kommentarer

En äkta träskalle

Träskalle

Tidigare hörde man i olika sammanhang och vid olika tillfällen om att han eller hon är en riktig träskalle. Säkert kändes det inte så trevligt för den som det riktades mot, och absolut ingen som ville höra det uttrycket. Högst antagligen har ändå flera av oss i något skede blivit tilltalad med det uttrycket i någon otrevlig situation. Numera hör man det mera sällan, om det sen beror på att man blivit av bättre virke eller om de som ständigt uttalar sig på det viset hittat på nya ord.

Men hos vår familj så finns det ändå en riktig träskalle och han pryder bokskåpets översta hylla med sin närvaro. Den träskallen har varit med om otaliga försäljningsutställningar i Helsingfors där jag medverkat med mitt tidigare företag. För om något gått åt skogen eller annars gått dåligt, så har det alltid funnits någon träskalle att skylla på. Träskallen har även varit ett tilldragande blickfång just på dessa utställningar och många är de som p.g.a. träskallen kommit i samspråk med mig på dessa tillställningar.

Jag som varit i träbranschen under mesta delen av mitt arbetsförande liv, så har kommit i kontakt av trä i många olika former. Jag har lyckats med att, hamna under träknippen med både fot och hand, samt med hårdhänta sammanstötningar bräder och huvud emellan, så att solar och planeter gjort sig synliga för ögat. Trästickor av varierande storlekar har punkterat mina händer och armar och emellanåt varit svåra att få ut, med mycket smärtsamma operationer med kniven utan bedövning. Det har varit mycket trä, men emellanåt har jag missat trät och bl.a. sågat mig i fingret samt hyvlat av en bit av mitt lillfinger, men inga större skador ändå. Har blivit golvad av fallande bräder eller plankor, men på något sätt ändå kravlat mig opp. Så på många sätt kan jag se opp på denna träskalle och minnas mitt liv som f.d. företagare.

Träskallen har för övrigt gjorts av en f.d. kollega och god vän i branschen.


Lämna en kommentar

Till skogs

skogDetta var dagen när Oops drog till skogs. Redan i arla morgonstund så satte jag mig i lilla Forden för att köra de kilometrar som skilde oss åt och till den plats som jag kommit överens om att möta mannen från skogsvårdsföreningen. Där ensam vid parkeringen väntade jag på att en större Ford skulle ta vid. Större var den minsann, för enligt chauffören så var det en 7,3 liters V8 diesel med över 300 hästkrafter och 4 hjulsdrift som hjälpte oss den sista biten av en ganska så dålig skogsväg.

Skogen skall vårdas för att ge avkastning, och därför var vi och kollade vad som borde göras den närmaste tiden. Röjning och gallring var det första som kom på tal, och visst var det onödigt tätt mellan träden på flera ställen. Det vi såg betydde att om det går väl så kan det kanske gå på plus minus noll med arbetet och vad som kommer därifrån i frågan om virke. Bra så i alla fall, för om man vill ha avkastning från skogen så då bör den också vårdas så att den trivs.

Vid diskussionerna uti skogen, så frågade jag om han någon gång stött på björn, men ack nej. Påstod att ifall han är ute i skogen med någon skogsägare, så har de sådana diskussioner att björnen flyr sin kos när den hör ljudet av människorna. Just i denna skog har nog björnen vistats, samt att den är riklig med älgar, men själv har jag endast sett älg, och även en slaguggla som inte tyckte om mitt intrång i hennes revir. Resultatet blev en rödaktig nacke efter att slagugglan attackerat mig och givit mig ett slag i nacken. Detta hände sig för flera år sen, och är numera förlåtet.

Kan tilläggas att i bortre ändan av denna väg så har det hittats björnspår där den lufsat fram.

Efter fotvandringen i skogen blev det ett besök i staden och dess simhall för att motionera kroppen.

Obs, en mobilbild.


12 kommentarer

Tillfällen som skapar panik

kaffeburkDet är vid sådana här tillfällen som paniken börjar smyga sig in i köket. Något som man inte för allt i världen vill se och uppleva. Man känner hur det knyter sig i magen och svetten bryter ut i pannan. Bottnen lyser igenom i kaffeburken och en katastrof är i uppsegling. Snabbt en titt på klockan och tanken är att hinner jag ännu till butiken innan den stänger. Hinner jag till bybutiken eller blir det grannbyn, eller ännu värre måste jag in till staden.

Alla tänkbara skrymslen och skåp där man eventuellt placerat ett kaffepaket blir genomsökt. Källaren finkammas lika effektivt som en mordplats på TV:n. Man söker stöd av sina närmaste i denna situation för att om möjligt kunna lokalisera ett endaste undangömt eller glömt kaffepaket. Man får hjärtklappningar och känner på vänstra byxfickan om nitroburken är var den skall vara, för alla eventualiteter. Allt i sin ordning och när man nästan gett opp så hittas äntligen det enda reservpaketet kaffe som finns i huset, och en av mannens lyckligare stunder infinner sig och känslan av värme sprider sig i hemmet. Kaffebryggaren startar sin stilla procedur och vi kan äntligen avnjuta vårat livselixir avslappnande i bästa länstolen framför brasan.

Jag och frun njuter av stunden, med en kaffemugg i handen, ventilerande om ditt och datt, endast de bättre sakerna till minnes. Glömt är paniken och åsynen av kaffeburkens botten, och vi ser framåt i positiv anda.


2 kommentarer

Natthimlen

norrskenI brist på annat så gjorde jag en sväng här utanför huset för att kolla in norrskenet för några nätter sen. Har inte tidigare försökt avbilda detta fina skådespel, men efter att försökt fånga ögonblicket, så blir det troligtvis flera gånger. Har ju sett de andra fotografernas bilder på detta fenomen, men kan nog påstå att det är stor skillnad på mina bilder och på de som verkligen lägger ned tid och pengar på att fotografera nattbilder. Själv har jag inte den rätta utrustningen, och har inte heller för avsikt att skaffa mig nyare kamerautrustning. Finns så mycket annat som har högre prioritering för tillfället.

Nu har det varit några nya hyllor till övre våningen som sessorna pratat om de senaste månaderna om. Vi har ändå haft den tanken att vi skyndar långsamt och ser vad som finns på marknaden. Det blir mycket för och emot när familjen åker på uppköp. Somliga vill ha en typ av möbler och någon annan en helt annan version, och sen kommer även prisaspekten in i bilden.

Har med dessa några inlägg försökt att komma tillbaka till mitt forna bloggande, men av någon orsak så är bokstäverna inte lika pigga på att placera sig i sina rätta rader och även meningarna har en tendens att korta av sig av sig själva, samt att sluta mitt i meningen. För att inte tala om att när helt plötsligt kaffesuget gör sitt och jag känner för att sätta på kaffet så är det väl passligt att avsluta detta inlägg med dessa rader. Skall försöka återkomma vid ett senare tillfälle.


2 kommentarer

Söka, leta, finna

images[1]

Motionera familjen. Efter att i nära ett år funderat och försökt få sig iväg ut och kolla naturen och trafikmärken, så prövade jag mig på något nytt. Eller egentligen hela familjen begav sig ut på geocaching. Har hört en del om att det är många familjer som sysslar med detta tidsfördriv. Efter att både mor och far laddat ner appen på våra telefoner och ett par ivriga sökare i form av sessorna, så var vi klara med uppdrag sökning. Tyvärr så glömde mor att ladda batteriet i telefonen, så det blev bara en telefon som var användbar på söndagen.

Efter att ha tryckt på startknappen så bar det av i gångmarsch på grusvägen för den första sökningen för min del. Telefonen visade på att jag var c:a 6 meter från cachen och det blev att söka söka. Fram och tillbaka i terrängen och mellan staket och granar, skyltar och stubbar, för att till sist hitta den lilla behållaren med en liten papperslapp för att inpränta sitt geocachsignum. Efter att hittat den första så fortsatte vi och kunde inte sluta innan de fem första cachen var hittade och inloggade.

Kunde bara konstatera med familjen att detta var något vi kunde pröva på under någon av våra semesterresor, som ett litet avbrott i vardagen. Kanske man även kunde passa på att kolla in några cacher när damerna är till staden för shopping och jag inte orkar bära kassarna eller annars bara orkar vandra med.


7 kommentarer

Bättre nyheter

Photograffiti7Då var det dags att för en gångs skull komma med något positivt här emellanåt. Efter att varit på en tre dagars Smärt-Rehab kurs för en sjuk rygg och fått utlåtandet av läkarteamet, så var summan följande. Det finns möjlighet att få ordning och bot på ryggen och inget akut eller kronisk smärta borde föreligga. Ryggen borde enligt läkarna fås i skick genom träning och en några veckors rehabilitering på något center med god ledsagande och inlärning av rätt gymnastik.

En annan positiv sak är också att jag genomgått min årliga hälsogranskning och provtagningar angående mitt hjärta. Där var de flesta proven helt ok , med endast några få med gränsfall. Men alla proven var egentligen inom de givna gränserna. Så då kan man ändå konstatera att man på något håll är på rätt väg. Enda att klaga på var just midjemåtten och vågens onödigt höga siffervisning. Bestämde mig ändå att antingen slänger jag ut vågen, eller så får det bli mera promenader i höst och vinter. Måste ju komma i skick för vinterns slalomresa med sessorna. Alltid något att se fram emot.