posshill

Låt humor vara en del av vardagen


4 kommentarer

Utegymmet

Gymredskap

Idag blev det lite vårstädning ute i gymmet samt kollade redskapen och organiserade en del av dem så att de utan problem kunde tas till handa när andan faller på. Var sak har sin plats, så även vill man att ens gymredskap skall hittas och även kunna förvaras på ett vettigt och ändamålsenligt sätt. Vissa utav redskapen har av någon orsak legat i träda en längre tid och det syns tyvärr på deras yta, men andra har istället haft desto mera fart och fläkt under hösten och vinterns högsäsong.

Dessa muskel- och pulshöjande träningsredskap har en tendens att framkalla vattenstänk i pannan och en begynnande rännil utefter ryggraden när de används flitigt och ihärdigt en längre stund. Då är också feelingen den bästa och verkningsgraden tillräckligt bra, men tyvärr så är ergometrin vid utövandet lite si och så. Åtminstone vet man efter en träningen att man har några enstaka muskler någonstans i kroppen, vilka gör sig påminda ganska så rejält.

Maskinredskap

Har nu även funderat på hur jag bäst kunde organisera träningen med de maskinella redskapen utan att göra utrymmet alltför dammigt och svårforcerad till materialförrådet. Rekvisitan som har använts i träningen har försvunnit under den senare delen av träningsperioden, ja den har bokstavligen gått opp i rök. Men man får ta förlusterna som en man och konstatera att det kommer en ny höst förhoppningsvis och man då kan fylla på materialförrådet till den höstens träningsperiod.


Lämna en kommentar

Ofattbart och ledsamt

Vid en genomgång av besticklådorna i köket fick jag en skrämmande syn idag. Jag hade inte kunnat tänka mig en mer förarglig syn och på samma gång fick jag en funderare om hur dagens bestick är kvalitetsmässigt gjorda. En av de minsta slevarna i lådorna hade en spricka mellan handtaget och huvudet, och jag befarar att inom en snar framtid har vi en slev igen som bryts av och går till slevarnas himmelrike eller om det blir till plaståtervinningen. Ifall det blir ett brott på sleven så är det den fjärde i ordningen sedan jag tog över sysslan som chefskock i vårat matlag. Vi har en sorgens tid framför oss och kommer nu att vara ytterst försiktig med hanteringen av den skadade sleven.

Borde man kanske övergå till ett annat fabrikat eller borde det vara en träslev, som eventuellt kunde tåla en mera hårdhänt behandling. Inte för att jag tycker mig vara en person som hanterar mina köksbestick med hård hand, men jag vill ändå att de skall tåla en hel del och inte brytas av när de används som bäst. Just dessa slevar som har gått ett hårt öde till mötes, har haft som sin största uppgift att röra om i morgongröten, så att familjens äldsta medlemmar kunnat avnjuta sin gröt på bästa sätt.

Som det nu är så kan det äventyras inom en snar framtid och kanske man borde söka efter en ersättare redan nu innan den slutliga skadan träder i kraft, för som sagt så tror jag att dagarna är räknade eller veckorna, vem vet. Redan nu känner jag sorg för vad som kommer att hända med sleven och just i det ögonblicket som den går sönder så bryts ett sammarbete som varat en längre tid. Vi har haft många rörande morgnar tillsammans och hoppas det blir några morgnar till ännu innan den ger opp.

Det är rörande att veta att omrörningen upphör så småningom och huvudet kommer att trilla i kastrullen, samt att den dagen är det med böjda huvuden som familjen tar farväl ar en trogen vän.


4 kommentarer

Våren gör sin ankomst

Efter höghöjdslägret i Vuokatti tillsammans med familjen så har jag tagit mig hem till mera lugna aktiviteter. Aktiviteterna har närmast varit att lugnt och sansat kolla in eldens dansande i spisen på antingen morgonkvisten eller så efter jobbet till kvällskaffet. Inga större skador efter slalomåkningen annat än några skavsår som uppkommit av de nya skorna, vilket är ganska så vanligt med de pjäxorna.

Har den senaste tiden kunnat bonga in flera vårtecken ute i trafiken. I början på veckan kunde jag konstatera att mjukglassförsäljningen kommit igång på en P plats utefter riksåttan. Det andra säkra vårtecknet var lite senare när en motorcykel inte klarade av att köra bakom mig i kön, utan kände sig tvungen att susa förbi i en fart som hade resulterat i böter ifall lagens väktare varit på plats. Inte två utan tre vårtecken under samma dag, när jag i Bennäs viaduktkorsningen bongade en känd bloggarprofil som hade sökt sig norrut från sitt eget revir i Vasatrakten. Därmed en hälsning till Uupee som käckt körde opp på den hårttrafikerade riksåttan utan att riskera de övriga trafikanterna.

Denna fredagkväll kommer jag antagligen att ligga i hårdträning i hörnstolen framför TV:n. Har den senaste tiden slarvat avsevärt med TV tittandet, vilket har gjort att jag inte är up to date med vad som händer och sker i dumburkens värld. Förvisso så har jag inga större krav på vad som borde förevisas, men något som berör motorsport vore inte helt fel. Får se hur det blir med den saken.

Därmed har jag förbrukat mina tangentslag för denna gång och återkommer när fingrarna känner för det eller ifall någon inkommande kommentar gör att ett svar är av nöden.


4 kommentarer

Oops on the Top

Vuokatti on the top

Så har man då tillbringat sportlovets sista dagar tillsammans med familjen i Vuokatti med slalomåkning och avslappningsdopp i Katinkulta Spa. Egentligen kunde man tala om en latmanssport, när man får skjuts opp för backen och nerför går det av bara farten. Det tänkte jag också innan jag började med slalomåkning för sisådär en 30 år sen. Numera vet jag bättre och kunde konstatera att det inte var alltför svårt att få fram svetten om man bara åkte utför med god fart och i tillräckligt branta backar.

Ripa´s

Testade att använda en pulsklocka och låta den arbeta på i 2 timmar medan jag åkte nästan utan att pausa, annat än i liften. Pulsklockan visade då nästan förbrukade 580 Kcal, så det blev ett ungefärligt medeltal på 290/ timme, samt en maxpuls på 130. Det klarar jag inte av med en ordentlig promenad här hemma ens. Så man kan tala om att utförsåkning är en fin motionsform och massor med frisk luft till på köpet.

Sessorna på topp

Nackdelar finns med sporten och det är ju kostnaderna för resa, logi, och liftkort samt utrustningen. Men vem har sagt att man måste vara på just de dyraste inneställen eller ha den dyraste utrustningen. Nej, måtta med allt, och huvudsaken att man trivs. Själv trivdes jag som fisken i vattnet och vad vore bättre när man kan vara tillsammans med familjen och ha möjlighet att lära opp sessorna i utförsåkningens ädla konst. Klart att man drattar på baken nu som då, men det hör ju till såsom läropengen, och så småningom lär man sig stupa i backen med en suverän stil.

Oops i backen

ps. alla bilder är tagna med mobilkameran och i eftermiddagsbelysning utan solsken. Därav den blåaktiga tonen i bilderna.


2 kommentarer

Full fart

image

Eftersom resan hit tog en del av dagsljuset, så hann det bli mörkt innan vi blev klara med alla svängarna. Kändes emellanåt lite ensamt när man kollade in de andra åkarna i backen. Men skall man åka nerför backarna är det bara att hålla hårt i stavarna.
Hade med mig ett antal bruda för att resan skulle kännas mera perfekt och för att inte känna sig så ensam.

image