posshill

Låt humor vara en del av vardagen


2 kommentarer

Semesterresa och jobb efteråt

Semesterresa och jobb efteråt gör att bloggen lider av bokstavsbrist. Att placera bokstäverna rätt och intressant har blivit ett litet problem för Oops för tillfället. Hade för en tid sen några semesterveckor och tillbringade dem med familjen bl.a. i Berlin i några dagar. Därefter kom Jakobsdagarna i Jakobstad och då hade jag en hel del köruppdrag i staden. Där var resenärer som skulle till eller från flygplatsen och inne i staden fanns det de som vill in till staden för att festa lite grann, eller bara höra på bra musik. Efteråt så ville de ju hem och förståndigt nog så anlitade de Taxin som deras färdmedel. Där kom jag in i bilden och det blev en hel del körningar hit och dit. Övertid och extra körturer gjorde att min tid vid datorn blev minimal.

Nu är Jakobsdagarna över och så småningom blir det att återgå till vanliga tider och vanliga rutiner. Några chaufförer har ännu semesterdagar outtagna, så det kan ännu en tid bli lite extra tider. Men förhoppningsvis någon gång i nästa månaden blir det bättre och tid finns för mer kreativa tankar vid tangentbordet skall förhoppningsvis kunna infinna sig.

Nog om detta, och glädjande så har jag kunnat använda mig av cykeln för lite motion mellan varven. Har hittills använt min av röda faran, men skall ännu ikväll kolla in den gula racern, om den kunde tänka sig att komma med mig på en liten tur.


2 kommentarer

Mina resor då och nu

Halv trabant

Tidigare då jag var en ung kille i mina bästa år, för några år sen eller är det månne mera, så reste jag en hel del på somrarna. Det var på den tiden som det ännu fanns flera resebyråer i Karleby, som var min närmsta stad från hemkommunen. Då kunde man gå in i resebyrån och kolla in alla broschyrer på de olika resemålen och ta hem och begrunda vart man eventuellt ville åka.

På den tiden var jag mycket intresserad av bilsport och många av mina resor kombinerades med biltävlingar ute i Europa. Det blev en massa Formel-1 lopp och även legendariska 24-timmars Le Mans, under de år som jag tog min ensam ut i Europa. Det hände sig att jag skrev till tävlingsarrangören och bad om uppgifter och information om banans läge och priser innan jag åkte. Allt detta research gjorde jag flera månader innan resan startade, för att om möjligt ha så mycket information som möjligt.

Just resebyråerna stod för största delen av informationen på den tiden, men just tävlingarna hade de ganska lite uppgifter om, utan dom fick jag leta genom tidningar och genom olika telefonnummer för att få de uppgifter jag ville ha. När jag då planerade mina resor, kunde jag ha nästan uppemot 1 kilo med olika broschyrer av de varierande slag hemma, och sedan inför resan välja ut de som jag sen behövde när väl resan startade. Efter att ha använt de olika broschyrerna och kartorna som behövdes på resan så kastade jag dem för att spara på utrymme i ryggsäcken. Jag reste ju endast med ryggsäck på ryggen och vanligtvis en Interrail biljett, som var giltig på nästan samtliga västeuropeiska järnvägar. En mycket intressant och lärorik tid att resa genom Europa på den tiden. Man träffade många likasinnade från alla vrår och kanter och emellanåt var det stora problem med språket, men det tog den tid det behövde för att man kunde förstå varandra.

Absolut inget jag ångrar fastän det blev en del slantar man spenderade under dessa resor. Oftast hade jag en resebudjet på c:a 100.- Mark per dag, vilket skulle inbegripa mat, logi och eventuella andra inköp. Hur långt kommer man idag på motsvarande 16.-Euro, men det är ju som sagt på 80-talet som mina resor föregicks.

Nu har mina resvanor ändrats ganska drastiskt, genom att  man har familj och vill ha mera exakt reda på var man bor för natten. Då visste man inte var man tillbringare nästa natt, endera på tåget, eller på ett ungdomshärbärge. Nu sitter man och kollar in de olika resmålen på datorn, beställer sina biljetter på datorn och sedan printar ut ett papper som det kanske endast står en sifferkombination eller så några biljetter. Min senaste resa med familjen var till Berlin i förra veckan och då hade vi endast en enda sifferkombination som skulle visas opp vid flygplatsens Check In disk och sedan samma sifferkombination vid hotellet.

Systemet har ändrats en hel del på dessa år, men det verkar fungera och det blir väl att fortsätta med att kolla datorn och resa vidare en annan gång.

 


6 kommentarer

Sony Center Berlin

Sony 10

Att besöka Berlin utan att besöka Sony Center är som att snyta sig i handen och torka sig i byxan. Med andra ord, inge vidare bra. Sony Center är en plats för folk att träffas och en plats för en kaffe, äta en bit mat, eller bara ett ställe där man ser sig omkring, och njuter av vad ögat ser.

Sony 9

 

Alla dessa speglingar som finns runt omkring en och som skriker efter att fotograferas otaligt många bilder. Där kunde man fördriva flera timmar med att enbart vara, och njuta av atmosfären. För den som är intresserad av fotografering är det ett måste att rikta kameran mot taket och husfasaderna.

Sony 4

 

Själv använde jag mig av flera kameror för att om möjligt få motiven att fastna fint och att få det att se så spektakulärt ut som möjligt. Att enbart bränna av en par bilder är helt enkelt för lite. Hade för lite tid, men hann med många bilder i alla fall.

Sony 2

Minst ett par tiotal bilder eller mer borde man fotografera, för att sedan kolla in vilka vinklar man sedan intresserar sig för att sedan förverkliga sina fototekniska kunskaper och idéer. När man sen ser sig omkring, så ser man hur de andra riktar sina kameror upp efter väggarna och opp i taket. Taket som Sony vill att symboliserar deras egna berg Fuji.

Sony 1

Man blir nästa yr i huvudet när man ser upp utefter väggarna och opp i taket, men det man ser är något enastående.

Sony 8Sony 3

 


4 kommentarer

Oops besöker KaDeWe

Så har man igen utökat sitt revir med att besöka Berlin och Europas näst största varuhus, nämligen KaDeWe. Med över 60000 kvadratmeter till förfogande så fanns det saker att kolla in. De fanns över 100 olika kaffesorter, 400 whiskysorter, 1200 sorters korvar och 3400 sorter av vinflaskor.

Redan innanför dörren fick jag besked om att detta är inget för den vanliga mannen på gatan, utan här gäller det att ha en välfylld plånbok, eller att hålla hårt i den. Jag för min del höll hårt i den, för välfylld med sedlar är det tyvärr inte, några mynt i den trasiga myntsidan i bästa fall.

Tom Ford

Men In Black stod på parad med öronsnäckor och en blick som sade att storebror ser dig, var än du går. Prada, Cartier, Yves Saint Laurent, Gucci, Chanel, och andra välkända märken hade sina försäljningsbås sida vid sida med de mest dyrbara saker jag absolut inte behövde. Förvånansvärt var att det var ytterst glest på hyllorna, men desto saftigare siffror på prislapparna. En stilig klocka för 4300.-Euro hann jag kolla in innan vandringen fortsatte.

YSL

Jag hade ju med mig några damer som direkt innanför dörren strålade med ögonen och ville absolut kolla in de glittriga försäljningsföremålen. Jag för min del visste inte om jag ens skulle ha råd med en plastkasse från de kända märkesaffärerna. Vågade inte ens fråga, med risk för att bli utkastad och eventuellt fängslad för förargelseväckande  uppträdande.

Kollade för syns skull några prislappar och till min förfäran konstaterade jag att en enkel hemma collegedress för min fagra kropp hade gått på 445.-Euro. Dock hade de 50% rabatt för tillfället, men jag nappade inte på erbjudandet. Dottern visade en t-skjotra på damavdelningen för futtiga 189.-Euro och vi kunde utan problem låta den hänga kvar på hängaren. Jag som senast köpte 3 stycken t-skjortor för 10.-Euro från Halpa-Halli.

Rulltrappor

Efter att traskat omkring alltför länge enligt min åsikt så sökte vi oss till takvåningen och Vintergarten restaurangen för att inmundiga ett välförtjänt kaffe med dopp. Förvånansvärt så var det relativt förmånligt med tanke på vad det hade kostat på våningarna nedanför. Kaffet smakade bra och kakbiten var egentligen helt enorm och motsvarade ungefär en mindre lunch, men lite sötare.

Väl ute på trottoaren igen kunde jag andas ut och lugnt gå därifrån utan att känna att jag blivit totalt barskrapad. Mot nya äventyr i Berlin.


6 kommentarer

Min kompis Samsonite och jag

images1UDSRN92

Min kompis Samsonite och jag samlar gänget igen för att ha lite kul och samla material för kommande trycksak. Det kommer att bli ett varierande gäng helt beroende på vad vädret kommer att bli. Är det vackert väder kommer det att vara mera av det korta gänget eller det mera luftigare slaget. Har vi regn så kan det möjligtvis vara mera långskaftat och något mera som går att krama om sig med. Alltid när man är på väg någonstans så måste man ha med sig några saker som gör att man kommer ihåg var man varit och hur det sett ut på de olika ställen. Kameran i telefonen, systemkameran och till sist även reserven, kompaktkameran. Förhoppningsvis blir bildmaterialet flera hundra till antalet.

Har lite i åtanke att jag kunde försöka åstadkomma en ny bok utav denna händelse och vilken man kunde t.ex. uppvisa vad man upplevt och skådat. Har ju från tidigare utgivit 4 böcker med varierande material och med varierande innehåll, men alltid lika intressant för åtminstone vår familj. Dessa böcker har ingen vidare spridning emedan de är ganska unika eftersom det finns endast ett exemplar av varje bok.

Det som känns lite förargligt är att man måste vakna så tidigt som kl.04.00 i morgon bitti och hinna med frukost och skjutsen till den närliggande järnvägsstationen. Först blir det väl det gröna tåget och sedan det röda planet för en luftfärd uti det blå. Då hade vi den färgskalan klart. Där uppe bland molnen kan vi förhoppningsvis sedan avnjuta en kopp kaffe och luta oss bakåt mot ryggstöden för att utvilade landa i den tyska huvudstaden Berlin. Har nu den senaste tiden försökt återuppta mina färdigheter i det tyska språket och kan bara konstatera att inget problem, bara ingen frågar något. Jag hör ju helt fenomenalt på flera olika språk, däribland tyska.

Blir man hungrig i landet kan man ju helt enkelt kolla in vad bordsgrannen äter och beställa samma rätt. Är det törsten som hägrar så låter man bara tungan hänga ner på magen och pekar på ett glas eller en lemonadflaska. Om inget annat så får man lära dem svenska för säkerhets skull. Nu blir det ju ingen lång resa, utan vi skall vara tillbaka i god tid till hösten.

Hoppas att ni klara er här på bloggen medan vi är bortresta, och blir det problem kan ni ju slänga in en kommentar eller två. Ha det gott.

 


Lämna en kommentar

Lite strul med vädret

Lite strul med vädret ser det ut att bli idag. Här i byn har det planerats ett Loppisrace med flertalet gårdsloppisar runt omkring. Hos oss har det flera gånger tidigare funnits tanken att medverka, men p.g.a. resor och annat förhinder har vi inte kunnat medverka. Nu har vi äntligen anmält oss och sökt fram en hel del säljbart av varierande slag. Men nu ställer vädrets makter till det för oss och regnet vräker ner. Förvisso har meteorologerna lovat lite bättre väder till kvällen när loppiset går av stapeln, men ändå.

Hoppas ändå att få sålt en del av överflödet som legat och skräpat i gömmorna och i alla möjliga vrår. Otroligt vad man samlar på sig under en kort tid i ett hushåll. Finns ju också sådant som följt med ända sedan första flyttet hemifrån till alla de olika bostäderna man bott i under de senaste årtionden. Varför man sedan samlar på så mycket och inte klarar av att endera kasta sakerna eller att sälja vidare till sådana som eventuellt kunde ha nytta av de varor vi har enbart lagrat under flera år är för mig ett mysterium.

Det är inte för pengarnas skull man säljer utan det är nog mera för att man skall få mera utrymme i sina lager, så att nya saker finner sin plats på de ytor som förhoppningsvis blir tomma. Om man sedan kunde få några slantar så inte vore det sämre av den saken heller.

Kunde få användning för slantarna när vi nu skall åka Berlin för ett besök och testa den gamla rostiga tyskan som under flera år inte använts. Har läst lite tyska i min ungdom och även tidigare besökt landet och då haft användning för språket. Nu vet jag inte om jag vågar testa att prata, men det får bli en sak som vi får se när vi är i landet.

Med hopp om bättre väder i dessa semestertider.

Oops.