posshill

Låt humor vara en del av vardagen


Lämna en kommentar

Borde ta tag i saken

diskmaskin1

Nu börjar det kännas att man har ett litet, eller kanske ett lite större problem i köksregionen hemma hos oss. För några veckor sedan visade sig att diskmaskinen inte fungerade till belåtenhet och att sköljningsvattnet inte hade den rätta temperaturen. Följaktligen så ringde jag reparationsfirman och meddelade min prekära situation, varvid de meddelade att de för tillfället inte kunde komma till våran adress för att kolla in vad som egentligen var fel. Reparatören trodde att det möjligtvis var cirkulationspumpen som var boven i dramat, och därför borde vi göra ett besök hos reparatören med nämnda maskin i följe.

Nu har det ju varit en del problematik med att när jag är ledig från jobbet så har bilen med dragkrok och kärra varit på annan adress och vice versa. Har även haft en del annat som jag varit tvungen att prioritera före diskmaskinen, så därför har diskmaskinen lugnt fått vänta på sin tur. Det har ju gjort att man under tiden återgått till urgamla tider med att diska för hand och använda torkskåpet samt torka besticken efter hand för att få rum med all disk på hyllorna.

Som en man av dagen så har även jag tagit del av diskandet när min tur varit på tapeten och har nu kunnat konstatera att mina annars så valkiga och spruckna händer numera antagit en mera mjukare, om än en ganska torr karaktär. Trots att jag har en god erfarenhet från tidigare ungdomstid i att hantera diskborsten och diverse tallrikar, så har det en tendens att göra att man blir lite diskvattenstänkt långt upp över magen. Vill ju hålla farten oppe så att man inte behöver hålla på hela kvällen med diskandet. Har ännu inte kommit på tanken att använda förkläde vid diskandet, för vad skulle ske om någon bekant helt plötsligt uppenbarade sig i dörröppningen, och där står jag med diskborsten i högsta hugg och iklädd förkläde. När man står vid spisen och tillreder delikatesser och grillar något gott, är det helt ok med förkläde för att visa vilken hejare jag är vid spisen/grillen.

De om det, men nu borde jag ändå skärpa mig för att få diskmaskinen till reparation och mera kunna njuta av ledigheten istället för att stå och stänka diskvatten omkring på köksgolvet och på mig själv.

Ha en skön söndag och ta vara på den inkommande veckan.


2 kommentarer

Vi träffas för sällan

vanner

Numera händer det sällan att någon droppar in för att diskutera och utbyta tankar över en kaffekopp helt apropå. Nej nu skall man bjuda in vänner och bekanta, som sedan kollar in i sin kalender på telefonen om det finns tid för sådant, och framförallt när. Nu skall absolut ingen ta illa om i bekantskapskretsen för dessa inledande ord, utan det har bara blivit så i denna stressande värld, att ingen, mig själv inräknat, inte tar oss tid att umgås.

Just att träffas över en kopp kaffe eller något liknande och höra om vad som hänt sen senast i varandras sällskap har blivit en sällsynthet. Nä, nu är det bara Facebook och nya uppdateringar och samt allehanda maträtter som skall förevisas för hela världen.

Hur vore det om vi skulle stanna opp för t.ex. en vecka och enbart använda telefonens möjlighet att ringa omkring och tala med vänner och bekanta. Höra hur läget är och inte bara hålla näsan i telefonens display och scrolla fram och tillbaka. Det är ju trevligt att träffa gamla bekanta och samspråka, om än bara för några minuter. Höra live hur de har det och vad som är på gång.

Var själv i slutet av förra veckan på en resa med familjen till Haparanda, en sträcka på 370 km, för en kombinerad kort semestersamvaro och inköp av diverse prylar till hemmet. Första man ser på parkeringen är två välkända bussar från hemknutarna och väl inne på varuhuset så träffar jag den ena efter den andra bekanta från hembyn och även från närbelägna byar omkring. Inte hann vi diskutera någon lång stund, men den korta stund vi utbytte tankar kändes bättre än flera månaders skrivande på fb och liknande.

Har försökt få till stånd ett sammanträffande med den gamla klassen som gick tillsammans i skolan, men med föga framgång. Ingen har egentligen tid för varandra numera, utan alla sammankomster skall vara noga planerade med programpunkter eller något extra för att någon ens funderar på att dyka opp. Varför bara inte slänga sig i bilen eller tåget, för att träffas och fundera över vad som hänt de senaste årtionden sedan vi var en liten klass som började lära oss läsa och skriva tillsammans.


4 kommentarer

Skrämmande i trafiken

images1

Det börjar vara skrämmande att vara ute i trafiken numera. Faror lurar snart bakom varje krök och man vet inte vad man plötsligt ser utefter en mörk gata. Härom dagen körde jag ett kvällspass med taxin och svängde in på en icke upplyst mindre gata. Döm om min förvåning, när det första jag ser i ljusskenet av lyktorna, är en liten knatte på cykel som kommer cyklande mot mig på endast bakhjulet. Just detta fenomen som blivit så onödigt populärt att i alla lägen försöka balansera på bakhjulet, utan att för den skull ens tänka på trafiksäkerheten. Inte bara en eller två gånger jag varit tvungen att bromsa in för att någon yngling struntat i om andra finns ute i trafiken när de vill visa upp sina kunskaper i att färdas vårdslöst.

Nu är det ju inte enbart cyklister som visar vad de klarar av, utan det är även mopeder och motorcyklisterna som till varje pris vill skrämma medtrafikanterna med sina farliga bedrifter. De som är det sorgliga med dem, är att de  kommer opp i betydligt högre hastigheter, vilket ju betyder att risken för större skador även den blir betydligt högre. Om de kunde utföra sina stunttricks på sluten bana eller där inte den övriga trafiken löper risk att kollidera med risktagarna, så vore det för väl.

Sen har vi förstås dessa eviga typer som inte kan förflyttas en längre bit utan att ha koll på vad som sker ute på facebook eller tvitter, för att inte tala om pokemondiggarna. Att de helt ovetande kan ta steget ut på gatan utan att lyfta blicken från skärmen är ju horribelt och livsfarligt. Det finns ingen säkerhet om man kliver ut framför en bil med enbart smarttelefonen som skydd framför sig och inte har den blekaste aning om var man är.

Sen har vi det där med att använda blinkers. Den lilla spaken bredvid ratten är egentligen ganska enkel att använda och inte behöver man ta i så mycket för att få det att fungera. Här i staden har de ett stort problem med att ta sig ur rondellen och på samma gång använda blinkers för att markera vart de är på väg.

Nu skall ni inte tro att jag själv är den bästa chauffören som gör allting rätt ute i trafiken. Även jag har mina fel och brister, och har därigenom fått betala på ett eller annat sätt. Vi får väl alla se oss i spegeln och uppmana oss till skärpning.

Med hopp om en fin och säker början på veckan.


Lämna en kommentar

Därför så få inlägg

Nu kan jag så bara konstatera att orsaken till så få inlägg de senaste månaderna har blivit till, är att jobbet har tagit över en del av fritiden. Tidigare så blev ett inlägg skrivet på ett ungefär 15-30 minuter, men numera kan det ju ta flera veckor. Man kunde ju tycka att ifall man tar så god tid på sig att skriva någonting, så borde ju slutresultatet vara helt fenomenalt. Så är det ju bara inte, utan det blir bara krystat nästan varje gång.

Nu idag har jag ju en ledig dag från jobbet och redan 08.40 kom en förfrågan om jag kunde ta en körning till Vasa på eftermiddagen och eftersom jag inte hade något extra inbokat för mig, så lovade jag ordna körningen. En annan chaufför fick förhinder och det är ju något som även kan hända mig i framtiden, så lika bra att köra denna gång.

Har annars hunnit med en del annat mellan varven, samt försökt öka motionerandet nu i höst. Enligt läkarna borde jag aktivera mig lite mera och se till att jag får mera motion. Har blivit lite för mycket av mig i mellangärdet och vågen har haft en tendens att visa felaktiga siffror i displayen. Det borde endast vara på bankkontot som siffrorna skulle stiga, men se där så klarar man av att banta ner en del.

Höstaktiviteterna i trädgården har framskridit enligt planerna och det mesta har blivit klart, med några få undantag. Ett äppelträd nedsågat och två nya planterade. Vågade inte såga ner båda på en gång, för att inte bli helt utan äpplen nästa höst. Havtornsbuskarna som hade blivit till träd, blev helt nedsågade och inga nya har planterats. Skall försöka vänja mig vid att de är borta innan vi planterar något nytt istället.

Ännu finns lite ved att köra från skogen, men det är inget som brådskar, utan det är sådan ved som skall torka innan den klyvs till brasved i ett senare skede. Vinterns brasved är klar i vedlidret, så där blir det inget mera vedklyveri.

Så nu blir det att åka till ett diskussionstillfälle med skogsvårdsföreningen, innan jag åker till stadens simhall för en kilometers lång simtur. Därefter tar körningen till Vasa vid och sedan är min lediga dag över för denna gång. I morgon blir det körskifte mellan staden och flygplatsen 07.00-21.00.


2 kommentarer

Maskinerna gör revolt

sad-minion-clipart-11

Här hos oss har den gångna sommaren varit en revolt eller åtminstone en påminnelse om maskinernas funktionsstörningar. Den ena maskinen efter den andra har på ett eller annat sätt visat värdfolket att de har åsikter om när och hur länge de skall fungera.
Datorn har förvisso visat dålig sammarbetsvilja redan det senaste året, och på våren så gjordes det slag i saken och en ny dator införskaffades. Den gamla datorn rensades på allt överflödigt material och program, och blev kvar som spelmaskin för kottarna. Otroligt nog så har den fungerat när den endast haft en endaste funktion, att vara flickorna till lags.

Tvättmaskinen och dammsugaren har varit två trotjänare som stått värdfolket högt i kurs, ända tills de båda beslöt sig för att spjärna emot. Mannen i huset tog tag i saken och ägnade flera kvällar tillsammans med tvättmaskinen med att rengöra rören, slangar och tvättrumman samt gummilister. Efter den genomgången så har den fullgjort sina plikter. Dammsugaren igen blev förpassad till garaget och får numera hjälpa till med att hålla bilarna fria från grus och damm.

Fruns hårtork gick het och stannade med ett litet rökmoln som avslut på en lång karriär, och den kommer inom kort att sluta sina dagar hos Ekorosk, där den beblandas med likasinnade elmaskiner. Att elvispen förlorade sin ena vispel och därmed förlorade förmågan att vispa till gröten eller degen, så står vi inför en nyanskaffning även där.

Elmangeln som frun så enträget använt alla dessa år har även den fört ett klagande och ylande liv den senaste tiden, fastän mannen gjorde ett tappert försök att åtgärda saken. Mannens misstag första gången han tog sig en titt i maskineriet, var att han inte hade dragit ut stöpseln till vägguttaget. En ordentlig stöt i fingertopparna, samt en liten blå blixt framför ögonen, gjorde att han kom ihåg stöpseln nästa gång.

Kylskåpet sällar sig till skaran med att allt emellanåt stänga av sig själv och anta en mera varmare tillvaro för mjölken och korvförpackningarna. Kanske ett sätt att spara in på elräkningarna, men min åsikt är ändå att jag vill ha min mjölk kall och sval.

Sist i raden av maskiner som vägrar samarbeta med oss är diskmaskinen som inte vill värma opp diskvattnet och på detta sätt lämna en stor del av disken odiskad och smutsig. Så för tillfället skriver jag på datorn med diskmedelslena fingrar och väntar på att få tid hos diskmaskinsreparatören för att ge maskinen värmen åter.