posshill

Låt humor vara en del av vardagen


4 kommentarer

Dopad eller ej

imagesa79we2cg

Nu börjar jag mera förstå de toppidrottare som våndas efter ett dopingprov. Hur de ställer sig frågan om de klarar sig eller om de blir tvungen att komma på en bra förklaring och vem man skall skylla på.  Att det skulle vara idrottaren som själv som är den skyldige är ju helt taget ur luften, för de är ju helt ovetande om vad, varifrån, vem och varför dopingpreparatet kommit i deras kroppar.

Varför denna tanke nu helt plötsligt. Jo, det hände sig häromdan, närmare bestämt torsdagen, alltså igår, att jag efter min motionssrunda i swimmingpölen där jag avverkade en kilometer i bassängen och efter bastubadet, kände att mitt munläder kändes torrt. Jag var i skriande behov av ett nytt läppomada och eftersom jag ändå skulle handla lite mat, så tänkte jag att nu slår jag till och köper nytt. Vad jag inte tänkte på, var att kolla om det var dopingpreparat eller inte, men det var åtminstone på specialpris och det fanns i flera färger. Jag är ju lite försiktig av mig så jag satsade på ett färglöst, med tanke på att jag ändå kör taxi och kunderna kan eventuellt ta avstånd av förare med rosa läppar.

Nu bar det sig inte bättre än att jag idag på förmiddagen blivit kallad till blodprov och nu började mina tankar mala på om de eventuellt misstänker doping i mitt fall eller inte. Hur blir det i så fall, blir jag bannlyst från simhallen och bespottad efter mina körturer i staden. Kommer jag att bli fråntagen min medalj från Esse Run, som jag kämpade mig så hårt igenom för några år sen. Kommer min vattenflaska med reklam på att fråntas av min cykel till sommaren och tvingas jag åka utan reklam på vattenflaskan hela nästa sommar. Frågorna är många, men svaren få.

Jag frågade sköterskan om när resultaten från blodprovet skulle komma, och fick svaret att det blir någon gång i nästa vecka. Så nu förstår jag idrottarnas dilemma, när de väntar på domen eller frikännandet. Tiden känns lång redan nu och otryggheten om framtiden och hur karriären utvecklar sig efter detta.

Jag är oskyldig, avdelningsbiträdet för läppomadaförsäljningen borde ha varnat mig.

Annonser


Lämna en kommentar

Att ta sig vatten över huvudet

307593-2008022110541-2

Har försökt febrilt de senaste månaderna att få konditionen att stiga och att flåset skall få sig en rejäl knäpp oppåt. Det har varit promenader ute i närområdet och även när jag har haft tillfälle vid några körningar, där en väntetid på 1 timme eller mer varit tillgänglig. Måste försöka ta vara på de små stunderna även när man skjutsat döttrarna till deras övningar och träningar. Tiden de tillbringat med träningar så har jag tagit en kort promenad eller om möjligt även en längre.

Hade ju redan från tidigare fått ett kort till simhallen som berättigade till 10 ggr i plurret, och när det sen tog slut så investerade jag direkt i ett nytt. Jag har ju ofta fått dessa kort som present till födelsedag eller julen, men orkade inte vänta tills dess. Nu har jag då hållit till i bassängen några gånger då jag haft en ledig dag. Det har varit passliga träningspass med c:a 200 meter simning åt gången och lite tänjning mellan turerna, sedan 200 meter igen tills hela kilometern fullbordats.

Senaste idag var jag på en liknande träning och köra lite fristil mellan varven. Håller annars mest på med bröstsim som jag genom åren kunnat finslipa ganska bra. Försökte med fristil som sagt, men tyvärr så blev det inte många tiotal meter innan det krampade till i vadmusklerna och jag blev helt enkelt tvungen att stanna av. Fick riktigt stora problem genom att båda benen krampade och det blev nästan svårt att motverka krampen. Kunde med töjningar och sträckningar ändå ordna att jag klarade av den sista sträckan och för att fullborda kilometern.

Saken är ju den att skall man försöka få något uträttat och gjort åt konditionen så måste man vara envis och emellanåt bita ihop för att det skall komma till ett avslut på träningsrundan. Tyvärr så har det ju blivit så att efter en träningsrunda så är ju aptiten som bäst, och motståndskraften som sämst, men äta bör man för att orka. Så nu sitter jag här hemma och väntar på att frun skall komma hem från jobbet och ta en kaffe tillsammans med gubben. Månne man kan ta lite dopp till kaffet, det har ju ändå blivit sammanlagt 2 kilometer i bassängen denna vecka.


Lämna en kommentar

Ur barnamun

identicaltwinsgirls1

Mycket bra uttryck kommer allt som oftast ur barnamun. När de är små kan det komma med de mest otroliga uttryck, att man funderar varifrån de får sina idéer. Kommer ihåg när de våra ännu var så små att deras plats var i baksätet och vi körde mot staden, när vi möter en polisbil med blinkande ljus och siren, och det hörs från baksätet: Sitt vackert och le, så tar inte polisen oss. De hade rätt, inte blev vi tagna av polisen den gången heller.

Mycket händer också vid matbordet eller annars bara i köket. Ena sessan uttrycker sig försiktigt att, pappa lagar maten och mamma betjänar, och vi är prinsessorna. För att inte glömma den gången när frun satt i sina egna tankar vid matbordet det var tyst, ända tills dottern kläckte ur sig att: mamma tänker och vi andra hör på.

Har också hänt att man legat och slöat i sängen, när en liten parvel kryper opp bredvid och klappar varsamt  pappans mage, och en liten dallring kan skönjas på den inte alltför magra buken. Dottern utbrister glatt: klappagröt. Försök sen hålla dig för skratt.

Nää de är helt otroliga i sina funderingar dessa små, som nu har växt opp sig och har en längd som tangerar moderns höjd över havet. Modern konstaterade i samma veva, att flickan hade växt i sommar, varpå flickan svarade. Jaa, det börjar bli långt ner till golvet. Snart får väl pappa skaffa sig skor med höga klackar för att hållas längre än sina sessor.

Häromdan så tyckte den ena att det hade gått bra vid matbordet och inget extra hade hänt, varpå hon yttrade sig: Idag har jag inte klottat något, så det känns som om jag glömt något.

Barnen har mycket intressanta diskussioner och funderingar annars också, så det är med bävan man ser fram mot deras uppväxt till ungdomar och så småningom till unga vuxna. Tiden går ju alltför fort, när man har roligt.

 


Lämna en kommentar

Ändrade planer

Det blev en rejäl ändring i mina planer för dagens körning. Hade en s.k. Kela körning på gång för dagen till Vasa och steg opp i god tid med morgonmål och allt. Allt var klart för start med en oppvärmd bil för kunden och jag väntade vid den angivna adressen. Kunden kom och jag kollade med kunden om resans mål. Till min stora överraskning så var resans mål endast 750 meter längre bort till Malmska sjukhuset istället för 100 km till Vasa Centralsjukhus och dess ögonpoliklinik.

Den resan som kunde ha gjort intäkter på c:a 200.-Euro inklusive väntetid, blev en inkomst på 7,90. Någon hade gjort ett fatalt misstag och inte uppmärksammat vart resan bar. Jag hade stigit tidigt opp och kör de 22 km in till staden, för ynkliga 7,90, av vilket jag skulle få en sedvanlig provision på sammanlagt 2,50. Efter körningen så åkte jag hem igen de 22 kilometrarna, och fick ihop sammanlagt 44 km körning till och från arbetsplatsen med en totallön på 2,50. Inte blir man glad precis.

Så kan det gå även i de bästa kretsar, men lyckligtvis händer dylika fadäser inte så ofta. Saker och ting misslyckas i alla arbeten förr eller senare, så det är ingen orsak att gråta över spilld mjölk.

Bestämde mig istället för att försöka göra klar min femte fotobok med att få bildtexterna att passa in. Vissa av bilderna var tagna på sådana platser som jag glömt att anteckna om, men ville ändå ha med dem i boken. Bara att söka i kartor och googla omkring för att få klarhet var och vad de föreställde. Så småningom blev texterna skrivna och nu blir det bara att korrekturläsa och även få det övriga ressällskapets godkännande, innan boken skickas för tryck.

Just detta att hålla på med fotoböcker och försöka få en någonlunda fin ordning på bilderna och texterna har varit svårt ibland. Kanske är det så att man med tiden börjar bli mera kräsen om vad man gör eller vill att även andra än familjemedlemmarna skall ha intresse av boken.


Lämna en kommentar

Borde man bli mera trendig

Idag gjorde jag ett litet försök att bli mera trendig och modemedveten ung man, förlåt äldre medelålders gubbe. Jag traskade in på det nyöppnade caféet Robert´s Coffee i Jakobstad för att inmundiga en kopp kaffe med tilltugg. Frun lovade stå för kalaset, så därför tog jag mod till mig och tillsammans med hela familjen ställde vi oss i kön för att inviga oss i det nyaste kaffedryckeshålet i stan. Det första intrycket när man kollade in prislistan gav inga stora förhoppningar om att det skulle bli ett ofta återkommande springande till stället för min del.

Många olika versioner utav den ädla drycken kaffe utlovades, om än vissa hade fått en lapp på namnet om att det var slut för tillfället. Själv är jag inte så bevandrad i dessa nymodigheter med kryddat kaffe och en massa utländska ord inblandat, så jag villa ha en ordentlig och vanlig classic kaffe med en smörbulle. I denna affär hette det solskensbulle, så kanske det heter så i alla affärer, men jag har alltid titulerat den för smörbulle.

Efter att hela familjen fått sig tilldelat de drycker och tilltugg de beställt, så sökte vi en plats för intagandet och naturligtvis blev det på andra våningen, med utsikt över main street, där det forna gaturallyt i tiderna hade sina glansdagar. Även den gången var jag med, vilket bevisar att jag inte mera är den klena ynglingen som fick gå flera varv i solskenet, för att få fram en skugga.

Efter att kaffedrickandet och doppandet klarats av, samt att vi hade färdigt studerat utsikten så blev resultatet helt godkänt som ett bra placerat kaffedrickanställe med gott kaffe och även en god solskensbulle. Säkerligen kommer vi att återkomma till samma ställe flera gånger och ta det lugnt efter att någon i familjen löpt amok i affärerna på jakt efter det senaste i modeväg. Ni förstår säkert att det inte är familjefadern som är den som shoppar vilt i affärerna i köpcentret.

Efter kaffedrickandet så beslöt fadern i familjen att bryta opp och söka sig hemåt efter en dag på jobbet, och damerna fortsatte sin inspektionsrunda i själva köpcentret, med några väskor klädesplagg i bagaget. Innan de var klara med shoppandet, så hade jag hunnit med en vända fram och tillbaka till hembyn Terjärv. Resten av kvällen har gått i lugnt tempo med TV tittande och en skön brasa i spisen innan detta lilla inlägg tog sig uttryck i text.

Med hopp om en fin helg i en  avslappnande atmosfär. Själv åker jag på jobbet igen på eftermiddagen. Ha det så bra.