posshill

Låt humor vara en del av vardagen


2 kommentarer

Sol över veckan som börjar

Om man använder vädret som mått på veckan som börjar, så ser det bra ut. Lite mulet var det när väckarklockan ringde, men efter hand som morgonen tog fart, så banade solen sin väg mellan molnen, och nu ser det riktigt fint ut. Starten är viktig, även för en ofördärvad  vecka, som säkerligen innehåller en massa saker som man borde göra, en del som man inte vill göra, samt en hel del som man inte hinner göra fastän man så gärna ville få det gjort.

Efter den första veckan i jobbet efter min sjukledighet, så kändes mina fötter som om jag hade löpt ett maratonlopp varje dag. Inte för att jag någon gång löpt ett maratonlopp, men fötterna kändes ändå tunga, sjuka och något som borde masseras och insmörjas med läkande salva. Å andra sida så kändes min fötter på samma sätt den veckan jag började arbeta på den nuvarande arbetsplatsen.

Väntar bara på värmen som brukligt torde komma en vårdag och slå ut i ordentlig blom inför sommaren. Då när man kan sitta och slöa på terassen och ta det lugnt. Inledde igår med en kaffebjudning så där försiktigt, liksom för att känna efter hur det kommer att kännas när värmen och solen gör att man trivs. Efter en ordentlig inoljning av terassgolvet så får man väl söka fram grillen och placera den på dess plats intill terassen. Putsa den än en gång och förvissa sig om att allt är ok med den.

En icke inbjuden gäst kollade in vad som föregick på terassen, men flög sen bort eftersom ingen noterade den desto mera.

Canon 17.05.2015 007

 


6 kommentarer

Djungeln

DjungelnRena rama djungeln här ute. Inte undra att man inte ser vart man borde ta vägen för att komma hem. Men med macheten i ena handen och röjningssågen i den andra, samt en kämpaglöd av stora mått, så klarar man sig ganska långt. Allt växer så mycket det hinner just nu och det ända man kan göra, är att se på och försöka bana sig iväg genom det gröna. Vad som finns bland dessa gröna kvistar och buskar vågar man inte alltid tänka på, men beredskapen på att någon eller något kan hoppa på en närhelst man vänder ryggen till.

Att möta någon annan människa i denna djungel vore att önska för mycket, utan det är nog bara att ensam kämpa en ojämn kamp mot naturen. Som tur, så är man inte allt för rädd att röra sig i naturen, men emellanåt funderar man nog på de historier som sprids angående de kringvandrande björnarna som finns i trakten. Att det finns rävar har jag sett med egna ögon, förvisso var det en bit härifrån, och då var jag på en skogsväg i en annan del av djungeln.

Olycksbådande kan det också tänkas, när man ser opp i skyn och ser de  svarthövdade vita örnar som cirklande ser sig om efter sitt byte. Det är ju inte bara dessa fåglar som vill ha sig ett skrovmål, utan jag söker också något att sätta tänderna i, så att man senare kan ligga i hängmattan och smälta dagens föda. Men för att klara mig till matförrådet, är jag tvungen att ta mig genom dessa giftiga törneskogar, helst utan större skråmor.

törnebuskar


2 kommentarer

Metmaskens befrielseorganisation

Metmaskens Befrielseorganisation ( MBO ), finns den eller är det en myt. Många djurvänner omkring i världen skriker och för ett herrans liv om hur vi behandlar våra djur. Hur vi håller dem fångna i trånga burar, med minimala möjligheter till daglig motion. Hur de utnyttjas för våra ( människors ) syften och får arbeta för endast en skål mat och vatten, utan möjlighet till rekreation.

Men hur är möjligheterna och situationen för metmaskarna. Dystert, är svaret. Tänk dig själv in i deras situation, krypande i den fina myllan och helt plötsligt så kommer det en gräfta svingande genom myllan och antingen blottlägger din tillvaro eller i värsta fall, halverar din kroppslängd. Du försöker fly i din håla men stora starka fingrar drar dig ur dina tunnlar och antingen följer du med som en helhet eller endast halva du. Instängd i en burk med många andra invalidiserande maskar, utan hopp till flykt och ett fortsatt liv i komposthögens frihet.

Som om inte detta vore nog, så skall du ännu spetsas av en böjd krok som körs genom din kropp och därefter ännu dränkas under vatten. Du försöker hålla andan bäst det går, och då kommer de hungriga mörtarna tillsammans med abborrarna och försöker ta en munsbit av din kropp. Du för en ojämn kamp mot rätten att leva och fritt välja ditt område i naturen.

Men inga människor bryr sig, eller deras jakt och fiskeinstinkt gör att de brutalt utnyttjar de hjälplösa metmaskarna. Men låt oss minnas dem med glädje, efter att vi dragit opp ett antal firrar.


4 kommentarer

Fotografera från fåtöljen

Måste bara säga hur bekvämt det är att vara naturfotograf nu för tiden. Nedanstående bilder fotograferade jag sittande i min favoritfåtölj i vardagsrummet med brasan sprakande i spisen och just avslutande med en kaffe. Det var bara att hämta kameran och försöka få in skärpan på de stora och små fåglarna. Förutom den vanliga familjen så hade det kommit en femte svan som förgyllde morgonen för oss.Svan 3Svan 2

Svan 1


Lämna en kommentar

Vågar man

Vågar man sig på att slå ned några rader, eller kommer det att bli katastrof som slutar med en punkt. Har den senaste tiden försökt med att samla ord till ett inlägg, så nu prövar jag lyckan och låter dem fylla ut utrymmet på bloggen.

Här i morse kom vi att kolla in Ernst bravader på grannens tak och huruvida han skulle ramla ner och klara sig utan blessyrer. Men vig som han var, så med ett enkelt språng tog han sig till äppelträdets grenar och vidare ner för stammen. Glömde jag kanske nämna att Ernst är en katt, en mycket stilig och kamratlig katt. Har för vana att hälsa på oss nu som då, men har den senaste tiden inte hunnit med oss. Troligtvis är det den begynnande frassmånaden som är i antågande, så han kollar in utbudet här omkring i byn.

Skall försöka samla mera ord till nästa inlägg, som kommer på pränt när andan faller på.