posshill

Låt humor vara en del av vardagen


2 kommentarer

Tankar under filten

En tanke kommer helt plötsligt, och jag drar mig till minnes en händelse för en längre tid sen. Jag hade gjort en längre resa än vanligt för dagen och satt på stolen och väntade. Det pirrar i magen och en underlig känsla sprider sig i kroppen, samt att jag väntat på denna stund. Äntligen slappnar jag av och lägger mig på sängen och känner täckets lugnande tyngd över kroppen. Jag sluter ögonen och känner även att jag blir övertäckt av filten ända över ögonen och det svartnar för min syn. Men varför skulle jag ens försöka att se, med denna mörkläggning. Jag är ju inte ensam i detta mörker, utan jag hör röster omkring mig, utan att veta hur många andra som befinner sig i min närhet. Av rösterna att döma så är det mestadels damer, men det torde även finnas en manlig typ någonstans i bakgrunden.

Jag slappnar av ännu mera och plötsligt känner jag ett sting i armhålan och en värme sprider sig runt i kroppen. Mannen närmar sig och jag hör på finska när han säger åt någon, taltta ja vasara, ( stämjärn och hammare ). Månne det är någon snickare som anlänt och tanker snickra till det i rummet. Men verkligheten kommer överraskande, när jag känner att någon drämmer till min näsa och jag hör ett krasande ljud. Min näsa får flera slag och snickaren rumsterar om i plytet på stackars mig, och ingen ingriper i händelserna.

Saken var ju den att mitt näsben måste flyttas en bit åt sidan för att andningen och lufttillförseln genom näsan skulle förbättras. Detta är ju flera år sen och en plötslig diskussion hemma gjorde att jag kom att tänka på händelsen. I samband med denna operation så blev jag även ofrivilligt vittne till en fin kärleksförklaring i uppvakningsrummet. Bredvid mig i sängen intill fanns en 80-85 årig man som även han hade blivit snickrad av samme läkare och hans fru satt och lugnade honom efter operationen. Av ljudet att döma så var de båda lite hörselskadade, för de pratade ganska högt, och det som hördes till min säng, var egentligen trevligt att höra.

Den kärleksbedyrelsen och det pratet om hur de kände för varandra, gjorde min rörande. Aldrig tidigare och inte därefter har jag hört något så vackert av någon främmande person som när jag blev ofrivilligt vittne till deras prat. Troligen har ett långt och lyckligt äktenskap gjort dessa två till vad de var just då. Något jag önskar åt alla att kunna känna på ålderdomens höst.


Lämna en kommentar

Bra början

Bra början på det nya året kan man säga. Kollade kontot och skattemyndigheterna stod för vad de lovade, och hade betalat in ett litet belopp på mitt konto. Hade gärna sett att det hade varit betydligt högre, men måste medge att möjligheterna att få en större skatteåterbäring inte är realistiskt med tanke på mina inkomster. Bättre med lite än inget alls. Det förargliga i situationen är att det redan finns hål att placera de inkommande penningarna i, och även de som står i kö för att få resten. Penningarna skall rulla, men förstår inte varför de måste rulla från mig och inte emot mig. Kunde mycket gärna gå emot penningströmmen och inte enbart försöka få fatt på de flyende sedlarna.

Ifall december fortsätter i samma anda som hittills, kan det bli stora problem med midjemåtten efter nyår, för nu har man kalasat rejält. I helgen var det firmajulfest med god mat i långa banor och så hade vi en liten fest här hemma ikväll också med en massa tilltugg. Passade på och lade ett år till, samt passerade tonåren med god marginal. Men bävar för den tid när sessorna träder in i den åldern ( alltså tonåren), för de har redan visat prov på hur det kan komma att bli den dagen de träder över den gränsen. Men andra föräldrar har klarat den perioden, så kanske även Oops kan klara biffen.

Prövningarnas tid är inte ännu förbi, så det blir att försiktigt förbereda sig för den stunden, samt att försöka prata in taktiken med frun i huset. Tror säkert att det är många före mig som tänkt ut hur situationen skall klaras och haft fin fina strategier, som sen ramlat omkull vid första bästa motgång. Motgångar gör en stark sägs det, men hur är det egentligen. Blir man starkare av motgångar eller blir det pannkaka av det hela och ungdomarna tar över hela köret. Får försöka ta det försiktigt i början och klara skivan på mitt eget sätt.

Ha det så gott därute och tänk positivt.


6 kommentarer

Tystnad, omtagning igen

För tillfället verkar det som om detta vore en filminspelning. Det blir omtagningar den ena efter den andra. Torde redan vara den tredje eller fjärde gången som jag skriver en ny inledning med en ny rubrik. Av någon anledning verkar det som om bokstäverna har trasslat till det och meningarna inte riktigt vill bli som jag tänkt mig det hela. För att det inte skall gå allt för lätt att skriva ett inlägg, så är jag även tvungen att backa och radera de ord som om och om igen vill bli felskrivna. Orsaken kan troligen vara att jag skriver så snabbt för tillfället att inte hjärnan hinner med för att registrera var fingrarna skall placera sig. Handlingen är utförd redan innan tanken om vad, är färdig uttänkt.

Idag är en dag när den stora vallfärden riktar sig till den lilla staden Nykarleby. Den lilla staden med den stora loppmarknaden vid Juthbacka. Där samlas alla de som vill frossa sig i all sköns gamla saker, porslin, glas, och gamla bil- och mopeddelar. Där samlas de som endast drar sig dit för att andra redan åkt före, och inte har något annat vettigt att göra. Somliga gör fina fynd på marknaden, emedan andra ser bara skräp. Men skräp för den ena kan verkligen vara värdefullt för den andra. Vi har så olika åsikter om vad som är värdefullt, och vad som det lönar sig att samla på.

Har de senaste dagarna vandrat fram och tillbaka här hemma efter att ha blivit sjukskriven för ett djupt skavsår på smalbenet. Den skadan hade ett eget inlägg här tidigare, aj, aj, aj, och aj. Efter skadan, så verkade det vara enbart ett skrapsår, men efter en dag på jobbet, förstod jag att det benet bör ha vila och omvårdnad. Var och kollade in med en läkare och hon var av den åsikten att inget jobb denna vecka, och att jag skall vara beredd på att ha ett smärtande ben de närmaste veckorna. Det är så att ifall jag går rakt och inte gör några plötsliga svängar eller girar plötsligt i någondera riktning, så går det bra, men just plötsliga rörelser gör att ansiktet ändrar karaktär från glad till smärta. Men som sagt, en karl klarar av nästan allt, men blir han förkyld så då är det kört. Så jag ämnar klara av även detta med hedern i behåll.

Kom då äntligen till sista raden och är klar för en liten knapptryckning på publicera knappen. Ha det gött.

 


4 kommentarer

Kontaktproblem

Det talas mycket om att den finländska mannen har kontaktproblem. Kanske det stämmer till en del, men det vågar jag inte gå i god för. Förresten så är jag jävig i den situationen. För min del tror jag att kvinnan  har lika stor del i sammanhanget vad gäller kontaktproblem. Är det inte det ena,  så är det de andra. Men vari ligger egentligen problemen, eller hos vem är det problemen framkallas hos. Inget man talar allt för högljudd om, utan det är en sak som diskuteras inom hemmets väggar. Om dessa väggar kunde tala så skulle troligtvis problemet vara ur världen, och vi kunde leva ett problemfritt liv.

Egentligen är det dessa väggar mellan vilka det talas, som problemet finns. Då gäller det också den oklara planeringen som gjort att problemet kommer i dagen nu som då. Oftast är det mannen som kommer med lösningen, dock för det mesta en nödlösning, men ändå en lösning som garanterat inte är den bästa, men får duga för tillfället. Mannen tar helt enkelt fram en skarvsladd för att få strömmen till den apparat som behöver el från en felplacerad elkontakt i väggen. Man borde helt enkelt ha en trådlös väggkontakt som enkelt och säkert förflyttas till den behövliga platsen. Enda problemet är, att den inte ännu är uppfunnen, men den dagen den kommer så är det en väntad uppfinning. Tills dess, så får vi hålla oss med de kontakter som är felplacerade eller för få.

Det var bara en tanke som kom när man satt där i stolen och damen avkortade mitt hårsvall.

Tä va hä nopasi tå.


4 kommentarer

Sorry Boys And Girls

Oops beklagar sig och vill framföra en offentlig ursäkt.

Orsaken är att jag inte hunnit kolla in de olika bloggarna som jag vanligtvis besöker och även kommentera på. De senaste veckorna har varit ytterst stressiga och arbetsdryga på allehanda områden. Bråttom på jobbet, och bråttom här hemma med gräskapning, dikesrentrimmning, vitfärgspåstrykning, bärplockning och syltning, samt en och annan buskförminskningsprocedur, för att inte glömma de avblåsta kvistarna på körsbärsträdet. Efter allt detta som har jag försökt mig på att arbeta med färdigställandet av bildboken från våran semester. Utöver all denna sysselsättning så har jag ändå tagit mig tid att efter kl.23.00 sitta nästan en timme på terassen och blicka ut över buskvegetationen. Det kallar jag kvalitetstid, att den tid på dygnet kunna sitta och ventilera värdsliga saker med frugan, och även vissa kvällar med sessorna som diskussionsopponenter.

Denna helg har jag kört fram och tillbaka till staden hela fyra gånger, för att sessorna skall ha möjlighet att delta i en fotbollscup, där det stundom regnade hinkvis med vatten och även svettbringande solstrålar. Senast idag på eftermiddagen hade vi regn och åska hemma, och jag klädde mig därefter, och framme i staden så hade någon stuckit iväg med molnen, och solen hade fritt fram att gassa på mig i mina längbyxor och långärmade tröja. Då kände jag att min deodorant hade tappat stinget och det bästa var att dra sig lite bortom gänget.

Nu är det bara tre saker som saknas denna helg. En längre tur på cykeln, ordentlig dusch, och kaffe på terassen efter allt detta. Jag hade ju utlovat ett vettigare inlägg, men det blev nu bara såhär.

ps. De läsare som kollar in min blogg, och är från USA och Storbritannien, kunde gärna höra av sig med en kommentar. Vore trevligt om det skulle vara någon utflyttad bekant, eller annars bara någon annan.


4 kommentarer

Se opp

moln 1Se opp i det blå. Den tanken kom mig när jag i morse satt på terassen med en kopp kaffe och bara njöt. Kommer ihåg när vi som barn låg på gräsmattan med kompisarna och försökte lista ut vad de olika molnen föreställde. Där fanns djur och ansikten, tillsammans med olika monster som man kunde fantisera ihop. På det enkla sättet kunde man få en snabb halvtimme att bara försvinna och man var sedan utvilad för nästa lek.

Började också tänka på vad de olika lekarna hette och hur de skulle lekas. Men hur jag än försöker så kommer jag inte på många olika lekar vi hade för vana att fördriva tiden med. Det vanliga kurra gömma leken förståss, och sen var det något ” tio stickor på brä”, något i stil med ” ikka tikka”. Vad de andra hette kommer jag för tillfället inte ihåg, men är säker på att det var otaliga olika lekar som vi lekte som barn. Olika lekar som inbegriptes med cykel och även med en s.k. mjölkkärra. Någon som känner igen sig och minns vad de olika lekarna hette, kunde gärna skicka in en kommentar.

Det som hörde sommaren till, var att man fick ett par nya fotbollsskor på våren och sedan mot höstsidan, så var alla dubbarna utslitna. Då var det inga läderskor, utan enbart tygskor med en förstärkt tådel och som sagt plastdubbar under. Det som även hörde sommaren till, var de otaliga gånger som man brände axlarna och ryggen i solen. Då var det inte lika effektiv solkräm som idag, och då var man också ute i solen dagarna i ända. Simturerna under sommaren skulle även de räknas effektivt, för att sedan på hösten kunna presentera hur många gånger man varit och simmat under sommaren, och vad var rekordet per dag. Låg man länge på stranden, så räknades det som två gånger att vara och simma ifall simbyxorna hunnit torka mellan varven.

Dessa molnbilder är inte tagna denna dag, utan de har fotograferats någon kväll för en tid sedan

moln 2


Lämna en kommentar

Aktiv avkoppling eller slappa aktivt

Håller på med en aktiv avkopplande inställning till vardagen. Skall se hur länge jag kan vara avkopplad utan att göra något. Att skriva på bloggen räknas inte som aktivitet i detta fall, ifall någon ville ifrågasätta mina skriverier. Tankeverksamheten måste ändå vara inkopplad, annars blir det helt enkelt inte till någonting. Egentligen så är ju tankeverksamheten en aktivitet som inte syns, men resultatet av den aktiviteten kan mycket väl synas i efterhand.

Efter att tanken är tilltänkt till sin ända, så kan väl verksamheten ta vid och den egentliga handlingen börja. Vad som skall ske är ännu ett oklart i skrivandet stund, men vissa tankar för vad som borde ske finns i alla fall. Efter att först skjutsat sessorna till en födelsedagsfest, så skall jag eventuellt försöka få ordning på i första hand vedlidret och det intilliggande förrådet. Lite ved skall klyvas och några trägrenar sågas till passliga längder för att förpassas till förvaringen inför vintern. Ifall nu inte vädrets makter ställer till det, så kanske jag sätter mig på vedlidrets trappa för en stunds avkoppling. Någon aktiv stress vill jag inte känna av, utan jag tar stunden som den kommer. Hinner jag inte idag, så får det bli en annan dag, eller så får sen ta hand om det hela.

Nu har jag kommit så här långt i mina bryderier, att ett växande tomrum åstadkommits i mellangärdet, och jag ser det som min plikt att göra något åt saken. Då är det bara att släppa loss mina kulinariska egenskaper, och satsa på något enkelt att placera i mikron för att senare intaga såsom föda. Man måste ju äta något innan man tar eftermiddagskaffet.

Vi hörs.