posshill

Låt humor vara en del av vardagen


4 kommentarer

Ny matkultur

Vi förnyar oss allt oftare nu för tiden. Vissa saker är inte som förr. Vissa av oss minns tiden före mobiltelefonen, andra förstår inte hur vi kunde klara oss utan mobilen. Det fungerade hur bra som helst, för vi visste inte om att det kunde vara möjligt. Minns att det var intressant att följa med en TV serie som hette Agent 86, Maxwell Smart, och han hade en telefon i skon. När han behövde ringa, så tog han av sig skon och hade nummerskivan i klacken.

Men nu var det inte det som jag tänkte skriva om utan mat och vårt uppträdande vid matbordet, närmast på matställen och restaurangerna. Vanligtvis så används kniv och gaffel vid måltiderna, när det äts annat än soppa. Men har ni lagt märke till att nu för tiden så används inte kniven mera, utan nu är det gaffel och telefonen. Har vid flera tillfällen konstaterat att när folk äter, så har gaffeln bytt hand och används av högra handen, medan vänstra handen är upptagen med telefonen. För någon helg sedan kunde jag se ett sällskap med tre personer, och två av dem använde telefon och gaffel vid måltiden. Det samma hände även denna vecka på ett annat ställe, och precis på samma sätt, att två av tre åt med telefon i ena handen och gaffel i den andra handen. Vad skall vi med kniven till numera, och brer de smör på brödet även med mobilen. Det är något jag inte ännu har sett, men det kan mycket väl hända att de gör.

Är det verkligen så bråttom att vi inte kan släppa taget om mobilen när vi äter, eller måste vi uppdateras mellan tuggorna också. Jag för min del kan mycket väl äta på restaurang utan att ha ett krampaktigt tag om mobilen. Godkänner att jag också kollar mobilen onödigt ofta, men åtminstone får den vara i fred när jag intar mina måltider. Men på jobbet så är det nog så att mer än hälften har sina mobiler fram när det är kaffepaus, men så får vi ju inte heller ha mobilen i fickan på arbetstid, detta p.g.a. hygienkrav.

Annonser


6 kommentarer

Organiserad oordning

Klädhängare, detta magnifika verktyg som finns överallt och i olika skepnader. De mest fantasifulla, och i olika storlekar, med finesser så man nästan bryter fingrarna, eller åtminstone kommer med fingrarna i kläm. Små lätta och enkla plastgrejer som inte kostar just någonting, till stora och tunga pjäser på flera tiotals kilo. Vore det inte enklast om det kunde finnas enbart en eller två versioner, för att kunna ha en något så när  hyfsad ordning i skåpet. För att inte tala om de otaliga klädhängare som man inte klarar av att förvara i garderoberna, p.g.a. deras skrymmande storlekar. Vissa klädhängare måste man vara två för att flytta på, och det blir inte tal om att försöka få in dem i skåpet.

Jag tror att vi alla har dessa enorma och tunga klädhängare, som står mitt i rummet och bara drar damm på sig. Nu talar ja om de otaliga stolar och soffor som får agera klädhängare uti hemmet. Har man ungdomar hemma, ja då används även den bästa ekparketten för att hänga kläderna på den. Ett trappräcke är även det ett perfekt ställe att hänga t.ex. en handduk på. Stor och stadig som det räcket är. Ett inte så uppskattat ställe att hänga våta handdukar efter duschen är nog sängen, men av någon orsak så kan man finna handdukar även där. Man stiger snabbt upp från den sängen efter det.

Tror att i ett normalt hem så finns det kanske ett tiotal olika typer av s.k. äkta klädhängare i skåpen. Där skall de olika modellerna samsas om utrymmet, och just p.g.a. de olika modellerna så blir det snabbt en organiserad oordning, med den följden att ett flertal klädhängare trasslar in sig i varandra. Snabbt kan barnen lära sig nya och inte så berömvärda uttryck när mannen försöker trassla sig ur härvan av klädhängare. Varför inte ta och slänga ut alla gamla klädhängare och börja om från början på nytt. Gör ett inköp på 50 nya hängare och använda enbart dessa, så kanske det kunde vara en aningen enklare att hålla ordning i skåpet. Egentligen tror jag inte på detta själv, det lyckas inte om än hur man försöker.

Borde finnas endast ett par byxor, en skjorta, en tröja och ett ytterplagg i skåpet. Då skulle det vara minsta oreda i klädskåpet.


4 kommentarer

En ond cirkel

Tror att vi är i en ond cirkel här hos oss för tillfället. Tidigare har gräsklipparen krånglat och nu har även kaffekokaren anslutit sig till samma gäng. Nästan varje gång vi skall brygga kaffe numera hamnar vi att böna och be, eller som jag gjorde i morse, hotade kaffebryggaren med utvisning om den inte fungerar. Jag sade helt enkelt att om den inte fungerar nu så blir det ett besök till Ekorosk, och vi kommer därifrån, men inte kaffekokaren. Efter en stund så tog den sitt förnuft tillfånga och började brygga vårat kaffe. Jag har inte för vana att sprida hotelser omkring mig, men om jag inte får mitt kaffe när det är dags, så har jag en tendens att härskna till en aning.

Tack o lov så är inte en kaffekokare i den prisklassen att vi bör sammankalla familjerådet till ett ekonomimöte, utan det kan lyckas med ett enkelt ja av de båda föräldrarna. När jag tog upp saken med frugan, så var vi enhälligt eniga om att vi under innevarande vecka åka ut till staden för inskaffandet av en ny kaffebryggare. För inte kan vi ju börja vaka över den nuvarande, när den trilskas och inte kör igång när vi ger order. Om vi ger kaffebryggaren vatten och annat råmaterial, samt ger den tillgång till elektricitet via kabel, så anser jag att den bör göra sin del av avtalet, och brygga gott kaffe åt oss för avnjutning framför den värmande brasan. Några avvikande åsikter eller motsägelser anser jag inte kan komma ifråga.

Vi har inte alltför många laster, så ge oss vårt kaffe, när vi står i behov därav.


6 kommentarer

Oenighet råder

Det har hänt förr, och det sker fortfarande. Oenigheten har svårt att dra sig tillbaka. Jag har nu efter en 2 veckors sjukledighet kunnat ta mig till skjulet för att om möjligt dra igång gräsklipparen än en gång. Hade för avsikt att byta tändspolen för att få en bättre och jämnare gång och framför allt, en bättre start för motorn. Av min farbror fick jag några tändspolar som borde passa min gräsklippare, men ack nej, det gjorde de inte. Alltså skruva tillbaka den gamla och dra igång maskinen. Trodde jag, men en dragkamp blev det. Till slut med en aningen rödaktig nyans i fejset och en eller två droppar svett i pannan gick den igång.

I med växeln och iväg, trodde jag igen. Remmen slirade och en fjäder som inte spände remmen tillräckligt. Startade ändå med klippbordet urkopplat och fick åtminstone fart på maskinen, innan jag kopplade in klippbordet, och se, det lyckades. Fick nästan färdigt klippt ena gräsmattan och det återstod endast en sträng att klippa, när nästa fadäs inträffade. Remmen hoppade av remhjulet p.g.a. den slöa fjädern, och jag var tvungen att stanna maskinen för att sätta remmen på plats. Den ville inte starta när den var varm, så handskarna på sitsen, och in för att kolla om maten var klar.

Efter maten kolla att remmen var på plats och proceduren med att starta inleddes än en gång. Efter att jag återfått den rödaktiga färgen i fejset och några svettdroppar i pannan så gick den igång. Denna gång klarade jag av att klippa hela resten av gräsmattan innan jag med ett belåtet flin backade in klipparen i förrådet för avsvalning. Nästa år fyller den rackaren ett kvartssekel. Borde ju egentligen vara i sina bästa år när den fyller 25. Får se hur länge den klarar sig.


6 kommentarer

Tystnad, omtagning igen

För tillfället verkar det som om detta vore en filminspelning. Det blir omtagningar den ena efter den andra. Torde redan vara den tredje eller fjärde gången som jag skriver en ny inledning med en ny rubrik. Av någon anledning verkar det som om bokstäverna har trasslat till det och meningarna inte riktigt vill bli som jag tänkt mig det hela. För att det inte skall gå allt för lätt att skriva ett inlägg, så är jag även tvungen att backa och radera de ord som om och om igen vill bli felskrivna. Orsaken kan troligen vara att jag skriver så snabbt för tillfället att inte hjärnan hinner med för att registrera var fingrarna skall placera sig. Handlingen är utförd redan innan tanken om vad, är färdig uttänkt.

Idag är en dag när den stora vallfärden riktar sig till den lilla staden Nykarleby. Den lilla staden med den stora loppmarknaden vid Juthbacka. Där samlas alla de som vill frossa sig i all sköns gamla saker, porslin, glas, och gamla bil- och mopeddelar. Där samlas de som endast drar sig dit för att andra redan åkt före, och inte har något annat vettigt att göra. Somliga gör fina fynd på marknaden, emedan andra ser bara skräp. Men skräp för den ena kan verkligen vara värdefullt för den andra. Vi har så olika åsikter om vad som är värdefullt, och vad som det lönar sig att samla på.

Har de senaste dagarna vandrat fram och tillbaka här hemma efter att ha blivit sjukskriven för ett djupt skavsår på smalbenet. Den skadan hade ett eget inlägg här tidigare, aj, aj, aj, och aj. Efter skadan, så verkade det vara enbart ett skrapsår, men efter en dag på jobbet, förstod jag att det benet bör ha vila och omvårdnad. Var och kollade in med en läkare och hon var av den åsikten att inget jobb denna vecka, och att jag skall vara beredd på att ha ett smärtande ben de närmaste veckorna. Det är så att ifall jag går rakt och inte gör några plötsliga svängar eller girar plötsligt i någondera riktning, så går det bra, men just plötsliga rörelser gör att ansiktet ändrar karaktär från glad till smärta. Men som sagt, en karl klarar av nästan allt, men blir han förkyld så då är det kört. Så jag ämnar klara av även detta med hedern i behåll.

Kom då äntligen till sista raden och är klar för en liten knapptryckning på publicera knappen. Ha det gött.

 


4 kommentarer

Hjulfest

Häromdan så klagade ena sessan över cykeldäckets otillräckliga luftmängd  på den nedre halvan av däcket. Som den samvetslagda fadern så tog jag tag i saken per omgående och sökte  bot genom att pumpa mera luft i den delen det saknades. Saken verkade vara klar och sessan nöjd, ända tills vi träffades efter skolan och cykeldäcket hade samma form som före skoldagen. Efter diverse funderingar antog jag att här finns en extra ventil till på däcket, som kanske borde täppas till för att få luften att hållas i däcket. Efter lite skruvande och oljiga fingrar från cykelkedjan så hittades felet och lokaliserades till ventilfästet på innerslangen. Ett hål som inte kunde lagas på sedvanligt sätt, utan en ny innerslang måste inhandlas.

En stadsresa senare och besök i flera affärer så kunde jag komma hem med en ny innerslang. Denna gång valde jag den mera anpassade halaren och ett par handskar, för att riktigt se ut som om jag kan detta. Vill bara påpeka att jag nog gjort det många gånger tidigare, så uppgiften var inte alls svår, trodde jag. Hur som helst så in med nya slangen och skruva fast hjulet på sin plats, samt pumpa luft i däcket. Meddelade att nu var det klart, varvid en kaffepaus tog vid och efteråt när sessan behövde cykeln, så var däcket tomt igen.

Lossa hjulet och kolla om det fanns hål i slangen, och alldeles riktigt fanns ett extra hål. Fanns det redan innan jag satt fast den eller hade jag gjort hålet när jag satt fast däcket på fälget, vem vet. Inget reparationkit fanns tillgängligt, så det var bara att ta bilen och köra till närmsta öppna butik 10 km bort. Tillbaka och reparera innerslangen och vänta på att det skulle torka, för att kolla om luften hölls kvar. Nej det gjorde det inte och ännu ett hål upptäcktes och proceduren fortsatte. Matpaus emellan och på nytt för att kolla innerslangen, men ännu ett tredje hål upptäcktes, och ännu en gång samma procedur.

Nu blev det så att vi tog nattsömn här emellan och prövade på nytt om luften hölls i däcket. Yes, nu lyckades det och kunde montera däcket tillbaka på cykeln och pumpa full med luft. Efter morgonkaffet så hölls luften fortfarande kvar och sessan kunde starta sin skoldag med nypumpad cykel. Så nu får jag vänta tills efter jobbet innan jag vet om hjulfesten var lyckad.

 


2 kommentarer

Aktivt avslappnande tangenttryckare tar ledigt

Meddelar härmed att mina fingrar tar ledigt med att trycka ner tangenterna och kontoret stängs ner för en tid. Kroppen som febrilt kämpat med att klippa gräsmattan måndag morgon, meddelar också den att nu torde det vara den bästa tid att placera arbetshandskarna på spiken. Halaren som varit i användning ställs tillbaka på älghornen i garaget och stövlarna andas ut och inväntar friskare vindar. Lippisen kan möjligtvis sättas på avlusning bredvid halaren.

Om och ifall någon vill ha kontakt, så är det enklaste sättet genom en kommentar på bloggen, eller sms till telefonen, meddelande på e-post eller ett inlägg på facebook. Hjälper inte detta, så tyder det ovillkorligt på att Oops har dragit sladden ur väggen, och tillbringar stunden med familjen på okänd ort. I mån av möjlighet och tid, så kommer jag att svara på alla rop om kontakt. Kontaktannonser undanbedes i alla lägen, emedan jag är en upptagen man.

Tisdagen är absolut sista dagen som ett eventuellt besvarande av kontakttagande förfråganden, och efter det kan det mera vara som en större lottovinst att få mig på tråden. När väl pengarna är slut, så torde jag återvända till skrivhörnan för att därifrån diktera inläggen som inbringar lättnader för skrivklådan och möjligtvis något läsbart för den icke kräsne läsaren.

jordgubbar