posshill

Låt humor vara en del av vardagen


2 kommentarer

Tankar under filten

En tanke kommer helt plötsligt, och jag drar mig till minnes en händelse för en längre tid sen. Jag hade gjort en längre resa än vanligt för dagen och satt på stolen och väntade. Det pirrar i magen och en underlig känsla sprider sig i kroppen, samt att jag väntat på denna stund. Äntligen slappnar jag av och lägger mig på sängen och känner täckets lugnande tyngd över kroppen. Jag sluter ögonen och känner även att jag blir övertäckt av filten ända över ögonen och det svartnar för min syn. Men varför skulle jag ens försöka att se, med denna mörkläggning. Jag är ju inte ensam i detta mörker, utan jag hör röster omkring mig, utan att veta hur många andra som befinner sig i min närhet. Av rösterna att döma så är det mestadels damer, men det torde även finnas en manlig typ någonstans i bakgrunden.

Jag slappnar av ännu mera och plötsligt känner jag ett sting i armhålan och en värme sprider sig runt i kroppen. Mannen närmar sig och jag hör på finska när han säger åt någon, taltta ja vasara, ( stämjärn och hammare ). Månne det är någon snickare som anlänt och tanker snickra till det i rummet. Men verkligheten kommer överraskande, när jag känner att någon drämmer till min näsa och jag hör ett krasande ljud. Min näsa får flera slag och snickaren rumsterar om i plytet på stackars mig, och ingen ingriper i händelserna.

Saken var ju den att mitt näsben måste flyttas en bit åt sidan för att andningen och lufttillförseln genom näsan skulle förbättras. Detta är ju flera år sen och en plötslig diskussion hemma gjorde att jag kom att tänka på händelsen. I samband med denna operation så blev jag även ofrivilligt vittne till en fin kärleksförklaring i uppvakningsrummet. Bredvid mig i sängen intill fanns en 80-85 årig man som även han hade blivit snickrad av samme läkare och hans fru satt och lugnade honom efter operationen. Av ljudet att döma så var de båda lite hörselskadade, för de pratade ganska högt, och det som hördes till min säng, var egentligen trevligt att höra.

Den kärleksbedyrelsen och det pratet om hur de kände för varandra, gjorde min rörande. Aldrig tidigare och inte därefter har jag hört något så vackert av någon främmande person som när jag blev ofrivilligt vittne till deras prat. Troligen har ett långt och lyckligt äktenskap gjort dessa två till vad de var just då. Något jag önskar åt alla att kunna känna på ålderdomens höst.


2 kommentarer

Gästfrihet i Budapest

Gästfrihet, ett begrepp som inte alltid är så välrotat i Finland, jämnfört med vissa andra länder. Har under mina resor kors och tvärs i Europa stött på otaliga ställen, där gästfriheten haft en ytterst framträdande roll.

Någon gång i början på 90-talet var jag på väg till Budapest för att kolla in ett Formel-1 lopp i Ungern. Hade varit där en gång tidigare på 80-talet och var nyfiken på hur landet hade förändrats sen järnridån fallit. Denna gång var jag ensam på resa och ville inte sitta på hotellet mellan varven, utan ta mig fram efter bästa förmåga. Tanken for till en ungersk vän, och jag gjorde en förfrågan om det kunde vara möjligt att få hyra ett rum privat i Budapest. Jag berättade vad jag var beredd att betala för en vecka, och min vän sade direkt att det ordnar sig säkert. Inte länge efteråt så var det bara för mig att säga när jag kommer och hon lovade att de skulle vara emot mig till flygplatsen och allt.

När jag steg av planet fick jag ett varmt mottagande, både av väderleken och mina nya blivande vänner. Jag hade ju tänkt att jag skulle själv ta mig till de olika platserna i Budapest och använda buss och metro efter behov, men det blev bilskjuts fram till adressen där jag skulle bo. Efter en kort presentation av värdfamiljen och några andra vänner så meddelade de att jag skulle vara startklar kl.09.00 nästa morgon, för då blir det sightseeing i staden.

En ny vän tog hand om mig och presenterade staden och dess transportsystem och hur jag tar mig till de olika platserna i staden på ett enkelt sätt och hur jag använder buss, metro, och spårvagnarna. En grundligare information får man leta efter, för efter den rundan i staden, så hade jag inga problem att ta mig fram till de olika sevärdheterna på egen hand. Vi besökte intressanta ställen och jag fick en personlig guidning i den ungerska huvudstaden. Efter att sedan klarat av weekenden på formel-1 banan med 41 graders värme i skuggan, så kom vardagen emot och jag strövade på i staden utan större bekymmer. En kväll blev jag bjuden till grannen på en pizzzakväll och värdfamiljens dotter försökte få mig med på en discoafton, men jag tackade nej p.g.a. att discomusiken inte var min grej precis, och att det varit en lång och ansträngande dag.

Nästsista dagen meddelade mina vänner att om jag har tid så vill de bjuda mig på en heldagsutfärd utefter Donau till en stad som hette Szentendre och där besöka friluftsmuséet Skanzen. Redan båtutflykten på 1,5 h var intressant och så även muséet. Vi gjorde också en rundvandring i själva staden innan det var dags att ta sig hemåt, denna gång med tåg. Hela tiden så gjorde de klart för mig att det var färdigt betalat för hela dagsutflykten, och jag fick bara njuta av vad som sågs under dagen. Eftersom det var en varm dag med c:a 30-35 grader så föreslog jag en restaurang med luftkonditionering, där jag äntligen kunde bjuda vännerna på något läskande. Men denna vecka i Budapest har fastnat i mitt minne som ett fint sådant om hur gästfriheten kan nå över gränserna. Jag hade aldrig träffat de ungerska vännerna tidigare och inte efteråt heller, men jag minns dem för deras fina gästfrihet. Ett stort tack till Eva, Katalin och de andra.


4 kommentarer

Ny matkultur

Vi förnyar oss allt oftare nu för tiden. Vissa saker är inte som förr. Vissa av oss minns tiden före mobiltelefonen, andra förstår inte hur vi kunde klara oss utan mobilen. Det fungerade hur bra som helst, för vi visste inte om att det kunde vara möjligt. Minns att det var intressant att följa med en TV serie som hette Agent 86, Maxwell Smart, och han hade en telefon i skon. När han behövde ringa, så tog han av sig skon och hade nummerskivan i klacken.

Men nu var det inte det som jag tänkte skriva om utan mat och vårt uppträdande vid matbordet, närmast på matställen och restaurangerna. Vanligtvis så används kniv och gaffel vid måltiderna, när det äts annat än soppa. Men har ni lagt märke till att nu för tiden så används inte kniven mera, utan nu är det gaffel och telefonen. Har vid flera tillfällen konstaterat att när folk äter, så har gaffeln bytt hand och används av högra handen, medan vänstra handen är upptagen med telefonen. För någon helg sedan kunde jag se ett sällskap med tre personer, och två av dem använde telefon och gaffel vid måltiden. Det samma hände även denna vecka på ett annat ställe, och precis på samma sätt, att två av tre åt med telefon i ena handen och gaffel i den andra handen. Vad skall vi med kniven till numera, och brer de smör på brödet även med mobilen. Det är något jag inte ännu har sett, men det kan mycket väl hända att de gör.

Är det verkligen så bråttom att vi inte kan släppa taget om mobilen när vi äter, eller måste vi uppdateras mellan tuggorna också. Jag för min del kan mycket väl äta på restaurang utan att ha ett krampaktigt tag om mobilen. Godkänner att jag också kollar mobilen onödigt ofta, men åtminstone får den vara i fred när jag intar mina måltider. Men på jobbet så är det nog så att mer än hälften har sina mobiler fram när det är kaffepaus, men så får vi ju inte heller ha mobilen i fickan på arbetstid, detta p.g.a. hygienkrav.


12 kommentarer

Modet flyttar ut till snickarboden

Nyduschad och rakad samt med en koll i spegeln, där jag tar fram min nyinköpta kam och i vågiga rörelser formar håret enligt modets nya trender. Kollar in klädskåpet och tar fram det senaste i snickarhalare. En helt nyinköpt och pressad halare av märket Snickers, med en ficka anpassad för min splitternya Iphone 5sc  (Carpenter Special). En T-skirt av senaste mode ála Lagerfeld och kalsonger designad Björn Borg, samt ett par strumpor från Caterpillar, är jag klar att ta min tillflykt till snickarboden för att snickra till en ny hylla. Det var dagens utstyrsel, eller om man vore ett fruntimmer, så skulle det heta dagens outfit.

Väl inne i snickarboden stannar jag innanför dörren och tar en titt på väggen med de välpolerade verktygen. Vilken skall jag använda idag, den blågrå Bosch eller den mera högerhandsanpassade Makita med förgyllda bits. Det är tänkt att det skall bli en hylla i massiv ek, med intarsia och glasinfattningar i mitten på hyllan. Jag cirklar ut de rätta bitarna och sedan blir det att såga ur två små hack i hyllan med den gyllenbruna Sandvik sticksågen som ropades in på auktionen i Vasa för över 500 €. De finns endast 5 stycken i hela landet och de fyra andra finns innanför ring 3:an i Hesa. Eventuellt kan det hända att även herr Haglund har en likadan, men det är osäkert. Det är inte alla som vill ha sitt namn i Sandviks ägarbevisen.

Så har jag klarat av att kapa, såga, och anpassa de olika bitarna, och nu är de klara för putsning och ytbehandlingen. Såklart har jag inhandlat det senaste i slipverktyg och material från Mirka och en specialputskloss i titan, med sandpapper i diamantförstärkt Saharasand. Detta för att få den mera exklusiva  glansen när det kommer an på lackeringen. En lackburk från Henkel-Loctite med metallic gold kommer att kröna verket, och jag kan bara önska att ni kunde se slutprodukten. Tyvärr har jag inte tillstånd att fotografera hyllan för sessorna, men jag kan bara rekommendera de olika verktygen och deras anpassningsförmåga i en väl inarbetad snickarhand. Men då gäller det också att ha välmanikyrerade naglar både på händer och fötter.


2 kommentarer

Långborden

Långborden står där varje sommar. Då samlas vänner och bekanta runt omkring borden, med många minnen och diskussioner, som trängs om att komma fram. Vem har den bästa historien eller vem har den bästa storyn som berättas denna sommar. Vad har hänt i vänkretsen, och vem har lämnat vem. Dessa frågor dryftas under det att personerna samlas till en grillfest i byn. En stor del vill vara med och få svaren på dessa frågor. Somliga bryr sig egentligen inte om svaren eller om det skvaller som försiggår runt borden, men tvingas ändå lyssna, när vissa personer lite för högljudda framför sina senaste skvaller.

Vissa typer söker sig en bit från borden, på stolar utspridda en bit från andra, eller vill bara inte trängas. Precis som för de andra, så går diskussionen om det ena och det andra, och man hör det senaste nytt om bygden och om bygdens människor. Det är mingel i större och mindre grupper, och personerna ser ut att trivas, över grillmat och en kaffe efteråt. Barnen springer och leker tillsammans med andra barn, samt emellanåt sökande efter sina föräldrar, för att kanske fråga efter en peng eller en sedel, för att köpa godis eller lemonad. Lättsam musik hörs av ett band eller någon trubadur på scenen.

Det är sommar och så vill vi ha det. Lättsamt och lugnt tillbringas en sommarlördag tillsammans med byns befolkning och de tidigare utflyttade har kommit på besök i byn för att umgås.

Vi trivs tillsammans.


2 kommentarer

Aktivt avslappnande tangenttryckare tar ledigt

Meddelar härmed att mina fingrar tar ledigt med att trycka ner tangenterna och kontoret stängs ner för en tid. Kroppen som febrilt kämpat med att klippa gräsmattan måndag morgon, meddelar också den att nu torde det vara den bästa tid att placera arbetshandskarna på spiken. Halaren som varit i användning ställs tillbaka på älghornen i garaget och stövlarna andas ut och inväntar friskare vindar. Lippisen kan möjligtvis sättas på avlusning bredvid halaren.

Om och ifall någon vill ha kontakt, så är det enklaste sättet genom en kommentar på bloggen, eller sms till telefonen, meddelande på e-post eller ett inlägg på facebook. Hjälper inte detta, så tyder det ovillkorligt på att Oops har dragit sladden ur väggen, och tillbringar stunden med familjen på okänd ort. I mån av möjlighet och tid, så kommer jag att svara på alla rop om kontakt. Kontaktannonser undanbedes i alla lägen, emedan jag är en upptagen man.

Tisdagen är absolut sista dagen som ett eventuellt besvarande av kontakttagande förfråganden, och efter det kan det mera vara som en större lottovinst att få mig på tråden. När väl pengarna är slut, så torde jag återvända till skrivhörnan för att därifrån diktera inläggen som inbringar lättnader för skrivklådan och möjligtvis något läsbart för den icke kräsne läsaren.

jordgubbar


Lämna en kommentar

Aktiv avkoppling eller slappa aktivt

Håller på med en aktiv avkopplande inställning till vardagen. Skall se hur länge jag kan vara avkopplad utan att göra något. Att skriva på bloggen räknas inte som aktivitet i detta fall, ifall någon ville ifrågasätta mina skriverier. Tankeverksamheten måste ändå vara inkopplad, annars blir det helt enkelt inte till någonting. Egentligen så är ju tankeverksamheten en aktivitet som inte syns, men resultatet av den aktiviteten kan mycket väl synas i efterhand.

Efter att tanken är tilltänkt till sin ända, så kan väl verksamheten ta vid och den egentliga handlingen börja. Vad som skall ske är ännu ett oklart i skrivandet stund, men vissa tankar för vad som borde ske finns i alla fall. Efter att först skjutsat sessorna till en födelsedagsfest, så skall jag eventuellt försöka få ordning på i första hand vedlidret och det intilliggande förrådet. Lite ved skall klyvas och några trägrenar sågas till passliga längder för att förpassas till förvaringen inför vintern. Ifall nu inte vädrets makter ställer till det, så kanske jag sätter mig på vedlidrets trappa för en stunds avkoppling. Någon aktiv stress vill jag inte känna av, utan jag tar stunden som den kommer. Hinner jag inte idag, så får det bli en annan dag, eller så får sen ta hand om det hela.

Nu har jag kommit så här långt i mina bryderier, att ett växande tomrum åstadkommits i mellangärdet, och jag ser det som min plikt att göra något åt saken. Då är det bara att släppa loss mina kulinariska egenskaper, och satsa på något enkelt att placera i mikron för att senare intaga såsom föda. Man måste ju äta något innan man tar eftermiddagskaffet.

Vi hörs.