posshill

Låt humor vara en del av vardagen


6 kommentarer

Djungeln

DjungelnRena rama djungeln här ute. Inte undra att man inte ser vart man borde ta vägen för att komma hem. Men med macheten i ena handen och röjningssågen i den andra, samt en kämpaglöd av stora mått, så klarar man sig ganska långt. Allt växer så mycket det hinner just nu och det ända man kan göra, är att se på och försöka bana sig iväg genom det gröna. Vad som finns bland dessa gröna kvistar och buskar vågar man inte alltid tänka på, men beredskapen på att någon eller något kan hoppa på en närhelst man vänder ryggen till.

Att möta någon annan människa i denna djungel vore att önska för mycket, utan det är nog bara att ensam kämpa en ojämn kamp mot naturen. Som tur, så är man inte allt för rädd att röra sig i naturen, men emellanåt funderar man nog på de historier som sprids angående de kringvandrande björnarna som finns i trakten. Att det finns rävar har jag sett med egna ögon, förvisso var det en bit härifrån, och då var jag på en skogsväg i en annan del av djungeln.

Olycksbådande kan det också tänkas, när man ser opp i skyn och ser de  svarthövdade vita örnar som cirklande ser sig om efter sitt byte. Det är ju inte bara dessa fåglar som vill ha sig ett skrovmål, utan jag söker också något att sätta tänderna i, så att man senare kan ligga i hängmattan och smälta dagens föda. Men för att klara mig till matförrådet, är jag tvungen att ta mig genom dessa giftiga törneskogar, helst utan större skråmor.

törnebuskar

Annonser


Lämna en kommentar

Centrerad klyvning

årsringarNaturens egen tavla med en centrerad komposition. Denna tavla var det som åstadkoms genom motorsågens genomträngande kedja i händerna på en händig karl. Vill bara påpeka att det är inget skryt om min kompetens med sågen, utan den var i händerna på en yrkeskarl som jag anlitat. Hade jag gjort det själv, vet jag inte om jag hade varit klar ännu denna dag eller nästa vecka.

Ville bevara några små bitar av den tall som för en tid sen lade sig över gränsen till det tillåtna, och föll över våran häck och grannens staket. Lyckligtvis blev ingen skadad desto mera än att tallen förlorade sin kontakt till moder jord och numera väntar en kremerande tillvaro i spisen till vintern.