posshill

Låt humor vara en del av vardagen


Lämna en kommentar

Febersjuk resenär

IMG_0007Bilden scannad från ett fotografi jag knäppte i StMalo

Att bli sjuk på resan är ingen höjdare, det kan vem som helst intyga som varit med om det. Att ännu till på köpet vara i främmande land och ensam, gör ju inte stämningen mera trivsam. Jag drabbades av en rejäl förkylning och feber under en av mina tågluffarresor ute i Europa. Någonstans i Bretagne, närmare bestämt i StMalo när jag kom från Jersey Island blev jag först rejält förkyld på förmiddagen och senare mot kvällen blev det överhettning i kroppen. Det goda med den febern, var att jag åtminstone var på väg hemåt, men den resan kommer jag ihåg som i ett töcken. Satt och dåsade på tåget till Paris och slängde in piller och tabletter för att om möjligt kunna hålla febern i styr.

Oftast så har jag använt bussar och liknande i städerna, men i det dåliga skicket som jag var så tog jag en taxi mellan de olika tågstationerna i Paris. Där hände det första gången att jag blev blåst på pengar. Kom ihåg att jag såg att det stod c:a 35.- Franc på taxan innan han slog av mätaren, och krävde 120.- Franc. Jag försökte förklara vad jag såg och att jag inte tänker betala, men han började hota med polis och blev aningen aggressiv. Jag orkade inte hålla på och diskutera saken, så jag lade fram en 100 lapp, varpå han tog den och hoppade in i bilen och försvann. Är man förkyld och har feber orkar man inte hålla på och tjafsa någon lång stund. Jag ville bara sova och ha mera medicin. Mina sista piller togs i Paris och därifrån med nattåget till Hamburg. Sov mest hela tiden och ifall jag vaknade så var det för att gå på toaletten, samt att dricka mera vatten.

Efter att ha anlänt till Hamburg kontaktade jag interrailcentret och där fick jag mera medicin samt kunde sova inne på centret i ett hörn hela dagen. Där fick jag kolla tempen och den visade på 38,7, så inte var man på sitt föraste precis. Igen var det ett nattåg och kosan styrdes mot Köpenhamn, och hade turen att få en alldeles egen kupé, där jag kunde sträcka på mig och vila ännu en natt. Var ju totatalt slut eftersom det blivit lite si som så med intagandet av mat, men hade åtminstone druckit vatten hela tiden.

I Köpenhamn var det nästan samma procedur som i Hamburg, men denna morgon kunde jag äta lite mera och den medicinen jag fick där, började bita på febern, som sakta svalnade. Jag chansade på att jag skulle klara av att ta dagståget till Stockholm denna dag, vilket var rätt chansat, emedan febern försvann under resan till Stockholm, men förkylningen satt ändå som naglad i mig fortsättningsvis.

Många gånger har jag rest just rutten mellan Stockholm-Paris eller andra vägen på samma sätt, men detta var första gången som det gick hett till på resan. Men hem kom jag och inte har jag fått någon avskräckande för resandet ändå, men att vara febersjuk och ensam på resan är inget kul.

Annonser


Lämna en kommentar

På dagen D i Normandie

Vissa saker tänker man inte på i förväg, utan det bara blir så. Kommer ihåg den gången jag stod och liftade på en ödslig landsväg i Frankrike. Dagen innan hade det varit årsdag efter dagen D. Jag hade inte planerat att besöka Normandie just den dagen, utan det bara blev så.

Just den dagen, den 6 juni 1988 var jag på en resa i Frankrike. Hade startat från Tavastehus med att lifta till Åbo, och fortsatt med liftande genom Sverige, tåg genom Danmark och en liten bit in i Tyskland. Där fortsatte liftandet genom Luxemburg, Belgien och till Frankrike. Hade som sagt inte tänkt på vad det var för en dag och hade fått skjuts med några engelsmän och några skottar. Dessa var äldre gentlemän och när jag kom i samspråk med dem, så visade det sig att de var krigsveteraner som varit med om landstigningen på Normandie på dagen D. Den ene av dem sade att han hade besökt platserna varje år sedan den dagen och alltid den 6 juni. Han ville på detta sätt hedra sina stupade kompisar som blev kvar på stranden.

På den korta tid som vi samspråkade fick jag en sådan information om området att det kunde nästan ha skrivits en bok av det, men den uppgiften är jag inte kapabel att genomföra. Han berättade inte några närmare detaljer utan det var nog mera var och hur de förflyttat sig. Tyvärr så hade vi olika adresser som vi skulle besöka senare på dagen, och jag var tvungen att tacka för pratstunden, samt fotade lite på de olika ställen i byn Arromanche. När man var på ort och ställe, så förstår man nog hur svårt det var att få fotfäste på den stranden. På vissa ställen var det åtskilliga tiotals meter lodräta väggar att ta sig uppför.

Här några scannade diabilder som tyvärr inte är av den bästa kvaliteten, men kan ändå ge en liten vink om hur det var att ta sig i land.

Scan 03.01.2015 006Scan 03.01.2015 009Scan 03.01.2015 010